Mycket klyschor nu...
Tänkte göra ett försök att beskriva lite om hur jag träffade mitt livs kärlek och varför just han är det. Varning utfärdas för att det kommer fullkomligt ösa klyschor i detta inlägg.
Vi träffades genom nätet, eller Interrrrnet som det heter. En dejtingsajt till råga på allt. Jag hade varit i stort sett ensam i nästan 2 år när jag tänkte att jag skulle prova det där med nätet. För på krogen hittas endast one-night-stands! Många kaffedejter blev det och träffade både trevligt och mindre trevligt folk. Men det klickade liksom inte med nån. Sen fick jag ett meddelande av denna man. Och vi började skicka lite meddelanden till varann för att sen gå över till msn. Vissa kvällar satt vi ich chattade fram till 3 på morgonen. Inte så bra när man skulle upp och jobba kl 7. Han var allt det jag inte vill ha egentligen. Alldeles för gammal för mig (14,5 år för att vara exakt) han hade barn sedan tidigare, han var korthårig OCH det var tom grått. Men det värsta var nog att han hade mustasch! För inte skulle jag ha en sån. Men vi hade ju så förbaskat roligt när vi chattade så jag tänkte att det är lika bra att träffa denna man i verkligheten också så kanske jag kan sålla bort honom, eller han mig. En fredagseftermiddag i augusti 2007 kom han hem till mig på kaffe och mandelkubb (vilket jag hatar men han älskar). Det sa inte klick för mig den gången, tydligen gjorde det för honom (tur för mig). Men dagen efter så hade jag så ont i käkarna av allt skrattande så jag kunde inte låta bli att tänka på honom. Chattandet fortsatte och även besöken hemma hos mig. Till saken hör att han bodde 13 mil bort och fick aldrig sova över hur sent det än blev. Till slut tänkte jag att jag måste ju komma till honom också. då kanske jag verkligen kan sålla bort honom (vilket jag inte hade lyckats med hitills). Sagt och gjort, åkte till honom en tisdag och plötsligt så händer det som absolut INTE fick hända, jag började ju bli kär i honom! Blev kvar och åkte hem på lördagen. Efter det så finns det bara han i mitt hjärta (japp där kom första klyschan) Att man kan bli så förbaskat kär i en människa så det gör ont rent fyskiskt när man inte är nära den. Helt obegripligt.
(VARNING FÖR NU BLIR DET MASSOR AV KLYSCHOR)
Han är underbar på alla sätt och vis. Vacker, söt och ibland till och med snygg! Intelligent, rolig och snabb i käften. Han tar fram sidor hos mig som gör att JAG tycker om mig själv (vilket jag aldrig har gjort förut), han har gjort mig glad över livet även när det är tungt. Han är min klippa och min allra bästa vän. Tack för att DU finns Michael!
För jag älskar honom lika mycket som för 4 år sen. Till och med mer! Även om allt har gått fort, sambo, förlovning,1 barn, flytt, 2 barn, giftermål, husköp, 3 barn så växer min kärlek till honom varje dag.
Hoppas inte det var nån som kräktes för mycket av detta inlägg, om så är fallet ber jag om ursäkt. Men det finns nog en anledning till att dessa meningar är just klyschor, dom används ofta!
Kyss och kram! Mer kärlek åt folket!
Vi träffades genom nätet, eller Interrrrnet som det heter. En dejtingsajt till råga på allt. Jag hade varit i stort sett ensam i nästan 2 år när jag tänkte att jag skulle prova det där med nätet. För på krogen hittas endast one-night-stands! Många kaffedejter blev det och träffade både trevligt och mindre trevligt folk. Men det klickade liksom inte med nån. Sen fick jag ett meddelande av denna man. Och vi började skicka lite meddelanden till varann för att sen gå över till msn. Vissa kvällar satt vi ich chattade fram till 3 på morgonen. Inte så bra när man skulle upp och jobba kl 7. Han var allt det jag inte vill ha egentligen. Alldeles för gammal för mig (14,5 år för att vara exakt) han hade barn sedan tidigare, han var korthårig OCH det var tom grått. Men det värsta var nog att han hade mustasch! För inte skulle jag ha en sån. Men vi hade ju så förbaskat roligt när vi chattade så jag tänkte att det är lika bra att träffa denna man i verkligheten också så kanske jag kan sålla bort honom, eller han mig. En fredagseftermiddag i augusti 2007 kom han hem till mig på kaffe och mandelkubb (vilket jag hatar men han älskar). Det sa inte klick för mig den gången, tydligen gjorde det för honom (tur för mig). Men dagen efter så hade jag så ont i käkarna av allt skrattande så jag kunde inte låta bli att tänka på honom. Chattandet fortsatte och även besöken hemma hos mig. Till saken hör att han bodde 13 mil bort och fick aldrig sova över hur sent det än blev. Till slut tänkte jag att jag måste ju komma till honom också. då kanske jag verkligen kan sålla bort honom (vilket jag inte hade lyckats med hitills). Sagt och gjort, åkte till honom en tisdag och plötsligt så händer det som absolut INTE fick hända, jag började ju bli kär i honom! Blev kvar och åkte hem på lördagen. Efter det så finns det bara han i mitt hjärta (japp där kom första klyschan) Att man kan bli så förbaskat kär i en människa så det gör ont rent fyskiskt när man inte är nära den. Helt obegripligt.
(VARNING FÖR NU BLIR DET MASSOR AV KLYSCHOR)
Han är underbar på alla sätt och vis. Vacker, söt och ibland till och med snygg! Intelligent, rolig och snabb i käften. Han tar fram sidor hos mig som gör att JAG tycker om mig själv (vilket jag aldrig har gjort förut), han har gjort mig glad över livet även när det är tungt. Han är min klippa och min allra bästa vän. Tack för att DU finns Michael!
För jag älskar honom lika mycket som för 4 år sen. Till och med mer! Även om allt har gått fort, sambo, förlovning,1 barn, flytt, 2 barn, giftermål, husköp, 3 barn så växer min kärlek till honom varje dag.
Hoppas inte det var nån som kräktes för mycket av detta inlägg, om så är fallet ber jag om ursäkt. Men det finns nog en anledning till att dessa meningar är just klyschor, dom används ofta!
Kyss och kram! Mer kärlek åt folket!
Kommentarer
Trackback
