Jag har en massa filosofcitat i huvudet sen jag gick i gymnasiet som på något outgrundligt sätt har fastnat. Varför vet jag inte men den som satt sig allra värst är nog Immanuel Kants "Tinget i sig" eller som det heter lite ärtigare på tyska "Das Ding in sich". Men va fan menar karln med det egentligen?! Vaddå grejen i sig? Försöker man sig på att själv tolka blir man bara knäpp. Och läser man om vad han menar så är det tydligen inte ens begripligt vad han menar. Men citatet sitter som en hällristning i mitt skallben.

Ungefär som om man skulle slänga sig med uttryck som "knappast omöjligt" Eller göra som varenda sportstjärna verkar svara när dom får den berömda frågan (och även efterföljande frågor) "Känns det bra?" "Nej, det känns bra"
Hallå man kan inte svara nekande på ett positivt svar!

Ett annat filosofcitat som även dycker upp titt som tätt i huvudet är " Att vara är att förnimmas" Tydligen ingen tysk denna gång utan George Berkeley som sagt denna ädla fras.  Vad den betyder är också något man kan fundera på i timmar.

Nietzshes citat är mer begripligare men han var ju nazivän och hade en underligt förhållande till sin syster. Så honom glömmer vi.

Undrar om det finns några filsofer idag som slänger ur sig såna klatchiga, härliga, obegripliga och konstiga citat idag  eller om det bara finns "gamla" som kan uttnyttjas?  Eller förresten Ei saa peittää kanske kan räknas som ett modernt och nytt filosofcitat!


Moi Mukulat!!