Evigt ung!?

Det här med ålder och speciellt åldrandet slog mig häromdagen när vi spankulerade på stan efter bankärenden. Jag mötte en fd arbetskamrat och jävlar vad han såg gammal ut! Han såg ut att vara minst 70 eller ja kanske snarare runt 48 års-strecket. Och han är ca 40. Vad var det som hände där egentligen? Fast då börjar jag ju tänka att om han såg gammal ut måste ju JAG se gammal ut. Vid en kontroll i närmaste skyltfönster konstaterar jag att så är INTE fallet. Jag ser ju fortfarande ut som en sisådär 27-32 år. Vid närmare eftertanke på detta möte slog det mig att HAN kanske tycker att JAG ser skitgammal ut. Och att han själv ser ut som 27-32. Då måste ju alla i grunden se antingen skitgamla ut eller jätteunga!
När jag kommit så här långt i tänkandet gav jag upp. Det är som det är. Bara att gilla läget liksom.
Men för säkerhets skull har jag sagt åt min man att när jag försöker klä mig som en 20-åring och även sminka (vilket händer väldigt sällan iofs) som en tonåring då ska han låsa in mig tills jag kommer på bättre tankar! För om det finns något som ser löjligt ut är när gamla "tanter" försöker sig på att se ut som tonåringar. (det fenomenet är för övrigt väldigt vanligt förekommande på kryssningar) Med alldeles för kort tröja så bukfläsket hänger utanför med för små vita leggings där vadfläsket nästan tränger igenom den halvspruckna resåren. Med en frisyr som skulle kunna tas för et tskatbo. Men nej förresten ska bespara er obehagliga bilder som kan skapa trauman.
Hur som hellst så gillar jag trots allt min ålder som jag är i nu. Har bara inte fattat att det går så snabbt efter 30 ännu men det kommer.

Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0