Ylva

Gjorde en uppryckning av mitt neggande igår. Klädde på alla ungar och åkte till stan, där inhandlades medicin till mamman (läs penicillin som jag "bara" käkat i över 3 år nu) vantar till ungarna och avslutades med ett besök på leksaksaffäten! Det sista var ju roligast såklart! Leklera och en liten bil köptes och Elsa och Sixten fick betala grejerna själva. JAg är noga med att det inte ska springas omkring och rivas på allt när vi är i affärer. Gillar inte såna ungar själv som får härja fritt. Efteråt blev det lek i sandlådan hemma, Harry sov i bilen så länge sen var det helt plötsligt kväll!

Idag så tyckte jag att vi var i ute i god tid på morgonen. Men se där hade jag fel. (den minsta hade bajsat, alla 3 ville ha frukost vilket är ovanligt, och sen vid påklädning så vimsade alla 3 runt när jag skulle klä på. Sen att mamman var tvungen att försöka fixa sin cockerspaniel frippa tog ju också lite tid) Vi kom iaf iväg och lämnade först Elsa på dagis. Typ in sen ut! Sen åkte vi iväg till Västerås till Hörcentralen. OAE test på Harry (höger öra eftersom förra gången var han förkyld och det blev inte ett bra resultat på just höger då) Det gick galant och han är nu GODKÄND! Sen skulle Sixten få göra hörseltest, med hörlurar och sätta ringar på en pinne. Han vet exakt hur han ska göra och dom fick det bästa resultatet hittills. Dock har han lite bråttom ibland. Nu är apparaterna inställda efter detta hörseltest vilket innebär att han fick SÄNKA ljudet. Man undrar ju hur mycket man ska lita på Uppsalas test som görs när barnen är sövda. För både Elsa och Sixtens senare hörseltester i vaket tillstånd har visat att dom hör mycket bättre än vad som först troddes (enligt Uppsalas test). Sen att Sixten inte alls vill ha sina apparater är en helt annan femma. JAg ska prova med mutningsmetoden i helgen, med det menas apparater på och du får lördagsgodis. Iaf så han får höra det nya ljudet.

Apropå att vi va till stan igår. Många klagar på att folk med barnvagnar inte flyttar på sig eller går mitt ivägen. Kan hålla med om det till en viss del. Många går verkligen mitt ivägen. Oftast dom som bara har ett barn. Beror nog på att dom vill skryta lite att här kommer minnsan jag och jag har barn, jag är speciell nu! MEn dom allra flesta försöker hålla sig ur vägen. JAg är en av dom men det är tamejfan omöjligt inne i en affär! Var på HM igår och kunde knappt ta mig fram till kassan för alla jävla strumplådor och lockelsevaror, hur fan ska jag då kunna flytta mig för folk som vill förbi. Så lite irriterad redan när jag kom till kassan blev det inte bättre av att det var en "nittonåring" som tror att hon är så förbannat världsvan och högst antiserviceminded som kan bli. Spacklad som en jävla påskkaramell och försökte se sådär uttråkad ut som bara en tonåring kan. När hon sen fibblar med kassaappraten hur länge som hellst för att slå in mina varor börjar mitt tålamod tryta. MEn svensk som jag är sa jag inget utan fräste ur mig all galla påvägen ut med ett hopp om att hon hörde det. Idag höll vi på krocka med barnvagnen och en stor matvagn i sjukhuskorridoren. Jag höll mig slickad efter väggen medans den jäveln genade i kurvan. Då har han mage att fräsa något om att JAG var ivägen. MEn då kunde inte Ylva vara tyst kängre. Då sa jag högt och tydligt Sixten det där var en VÄLDIGT OTREVLIG MÄNNISKA! En tant hörde oss och hade sett situationen och nickade medhållsamt. Vad är det med dagens människor egentligen? Måste man vara så förbannat otrevliga mot varann?

Over and out!