Det här med facebook...
Är en väldigt lustig företelse vi människor har kommit på. Att uppdatera sin status verkar vara livsnödvändig för många. Självklart har jag tillräckligt mycket självaktning och tillhör inte den skaran. Men erkänner mer än villigt att jag "hänger" rätt mycket på fb. Nästintill ofrivilligt nu för tiden. Men det tror jag beror på min lathet att jag inte vill göra en massa måsten så då "hänger" jag lite framför datorn istället. (observera att dessa tillfällen är när barn sover och det är alldeles tyst i huset.)
Det som gör mig irriterad och stundom riktigt förbannad när det gäller fb är dessa människor som är på fb dygnet runt och det enda dom skriver om är hur värdelöst och kasst dom mår. Och hur jävla synd det är om dom.
Dessa människor gör inget annat än gnäller på allt och alla, det är regeringens fel att dom inte har jobb.
Men hallå vill jag säga då till dessa personer, du närmar dig 40 och har för fan inte haft ett riktigt jobb i hela ditt liv! För jag räknar inte arbetsträning, lönebidrag och liknande vid ett jobb. Där kan du komma och gå lite som du vill.
Det klagas på att det är såååå jobbigt med barnen.
Hallå igen! Du har skaffat dig dom alldeles själv, nu får DU ta ansvar för dom. Och om du tyckte det var jobbigt med 1 varför skaffade du ett till?!
Dessa människor som klagar så här mycket på dittan och dattan. (kroppsliga besvär, andra människor, regeringen och att dom inte har några "vänner") är i mina ögon på snudd till förståndshandikappade. För om man är så jävla egocentrisk när man levt i stort sett halva sitt liv och dessutom har barn så står det inte riktigt till i huvudet.
(här kommer min ide om licens på att skaffa barn igen)
Jag vill bara skrika åt dessa människor att väx upp för fan! Livet är tungt ibland men oftast är det bra, det blir vad man gör det till!
Jag behöver inte höra allt elände de skriver om, oftast bläddrar jag förbi eller tar helt enkelt bort personen från min fblista. På fb vill jag bara se glada, roliga saker. Som en liten enekdot om vad ett barn kan ha sagt (för dom kläcker ur sig mycket skoj).
Jag undrar hur det ska gå för de barn som har dessa negativa egocentriska föräldrar som hänger framför datorn hela tiden och kräks galla över allt och alla. Pratar dom ens med sina barn eller är dom bara uppvisningsgrejer som man skryter om att man har, som en bil?
Nu har jag klagat klart iaf, nu ska jag laga mat till mina underbara barn och njuta av livet så mycket det går!
Även om det är tungt även för mig ibland så är det positiva och "braiga" i livet det som gör att man vill och orkar.
Fånga dagen! Nu! inte imorgon. OCh sluta ånka över skitsaker!
Over and out!
Det som gör mig irriterad och stundom riktigt förbannad när det gäller fb är dessa människor som är på fb dygnet runt och det enda dom skriver om är hur värdelöst och kasst dom mår. Och hur jävla synd det är om dom.
Dessa människor gör inget annat än gnäller på allt och alla, det är regeringens fel att dom inte har jobb.
Men hallå vill jag säga då till dessa personer, du närmar dig 40 och har för fan inte haft ett riktigt jobb i hela ditt liv! För jag räknar inte arbetsträning, lönebidrag och liknande vid ett jobb. Där kan du komma och gå lite som du vill.
Det klagas på att det är såååå jobbigt med barnen.
Hallå igen! Du har skaffat dig dom alldeles själv, nu får DU ta ansvar för dom. Och om du tyckte det var jobbigt med 1 varför skaffade du ett till?!
Dessa människor som klagar så här mycket på dittan och dattan. (kroppsliga besvär, andra människor, regeringen och att dom inte har några "vänner") är i mina ögon på snudd till förståndshandikappade. För om man är så jävla egocentrisk när man levt i stort sett halva sitt liv och dessutom har barn så står det inte riktigt till i huvudet.
(här kommer min ide om licens på att skaffa barn igen)
Jag vill bara skrika åt dessa människor att väx upp för fan! Livet är tungt ibland men oftast är det bra, det blir vad man gör det till!
Jag behöver inte höra allt elände de skriver om, oftast bläddrar jag förbi eller tar helt enkelt bort personen från min fblista. På fb vill jag bara se glada, roliga saker. Som en liten enekdot om vad ett barn kan ha sagt (för dom kläcker ur sig mycket skoj).
Jag undrar hur det ska gå för de barn som har dessa negativa egocentriska föräldrar som hänger framför datorn hela tiden och kräks galla över allt och alla. Pratar dom ens med sina barn eller är dom bara uppvisningsgrejer som man skryter om att man har, som en bil?
Nu har jag klagat klart iaf, nu ska jag laga mat till mina underbara barn och njuta av livet så mycket det går!
Även om det är tungt även för mig ibland så är det positiva och "braiga" i livet det som gör att man vill och orkar.
Fånga dagen! Nu! inte imorgon. OCh sluta ånka över skitsaker!
Over and out!
Kommentarer
Trackback
