Jag borde....

söka ett nytt jobb. Jag behöver verkligen ett nytt jobb. Idag efter lämningen på dagis åkte jag och Harry och hälsade på mitt jobb.
Det skulle vi inte ha gjort. Jag blir superdeprimerad varje gång jag är där. Ångesten nästan lägger sig som en stor tung kappa över axlarna. Får svårt att andas och obehagskänslorna som dyker upp så fort jag ser byggnaden blir bara starkare och starkare ju närmre vi kommer.
Anledningen till att jag inte ens söker ett nytt jobb är många.
* Har ingen utbildning, jag gick i stort sett från gymnasiet direkt till golvet på verkstaden och har sedan arbetat mig "upp".
* Har aldrig sökt ett jobb
* ÄR en snart 36-årig 3-barnsmamma som inte kommer att kunna jobba 100% pga det två äldsta barnens hudåkomma. Jag menar förutom vanlig VAB som dom flesta föräldrar gör så tillkommer en massa dagar då vi är på kontroller, justeringar osv.
Och vilken arbetsgivare anställer en sån????

Okej sticker inte under stolen med att min egen rädsla är en stor del i det hela heller. Nya saker och förändringar i livet är läskigt. Allt är inte bara "kul och spännande".
Många säger åt mig att plugga för lastgammal är jag ju inte ännu. Men vad fasen ska jag plugga? Har inget intresse som jag brinner för, plugga för pluggandet skull (alltså få en titel och kanske eventuellt en chans att få ett arbete) är inte aktuellt. Ska jag få minst nån tusing i månad som skuld hos CSN så ska det vara värt det. Och just nu finns det inget som jag kan tänka mig plugga.

Fast det är nog lika bra att börja acceptera att jag måste söka nytt jobb inom en ganska snar framtid för det företaget som jag jobbar på nu kommer med all sannolikhet inte finnas kvar i s´Sverige om ett år. Då är nog all produktion och försäljning flyttad till Kina.

Tips på vad man kan söka för jobb, ev plugga (alltså vad ni tror jag skulle passa som) tas tacksamt emot!

Over and out!

Kommentarer
Postat av: Malin

Kan tyvärr inte tipsa om VAD du kan plugga till...men kan rekommendera att göra det när barnen är små. Jag läste 3,5 år och började när E var 4 och D var 2. Funkade jättebra då man styrde hyfsat mycket av tiden som man själv ville. Kunde ha barnen hemma om de va lite förkylda och plugga ikapp på kvällen. Dock blir det ju lite stressigt inför tentor - men det är ju oavsett om man har barn eller ej. Jag lade upp plugget som ett jobb och körde hårt må-fre mellan ca 9 och 15, kunde då oftast va ledig kväll ochhelg. Men det är ju tufft oxå såklart, man är aldrig helt ledig.Dock blirhelt klart värt det, och vi var rätt många som pluggade på "äldre dar som man kunde va i samma grupp som och arbeta.

Om inte annat kan du ju söka en kurs bara, och känna på hur det är. Det ångrar jag att jag inte gjorde, då kanske man hade kommit igång några år tidigare...man vet nog aldrig vad man vill "bli". Ingen ide att vänta...man blir inte klokare...;-)

//Malin E

2012-09-13 @ 20:20:30
Postat av: MammaMu

Oj vad jag känner igen den känslan. Den är inte rolig. Jag förstår även dina rädslor och "ursäkter" för att inte göra något åt problemet. Det är inte lätt! Att plugga lönar sig oftast, men jag förstår om det känns motigt att sätta sig i skolbänken på äldre dar. Speciellt när man inte har "något man brinner för" (känner igen det oxå). Som pepp kan jag säga att det är många som "sadlar om" mitt i livet. Du kommer inte att vara ensam. När jag pluggade (fyra år på högskola) läste jag ihop med flera "medelålders" småbarnssmammor och de fixade det hur bra som helst. De var strukturerade och målinriktade och vi hade jättekul ihop!

Om steget att börja plugga känns för stort, kan du ju i alla fall börja med att söka några nya jobb. Liknande tjänster på andra företag. Du är säkert jättebra på det du gör! Ett miljöombyte och nya kollegor kan göra underverk! Jobbsökarprocessen är jättefrustrerande och energikrävande, men förhoppningsvis kommer den att leda till något bättre. Att gå med ångestkappan över axlarna hela dagarna är också energikrävande. Mycket energikrävande.

/MammaMu

2012-09-13 @ 21:45:49
URL: http://mammamuochkrakungarna.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0