Ylva

Igår var jag ute och sprang igen, Lika "långt" som sist, fast det gick lite snabbare denna gång. Gick ut lite för hårt för hade hela kroppen full av adrenalin, inte den typen som är bra dock. Mer av sorten frustrationsadrenalin. Sixten får ju sova på dagis, även om jag sagt till om att han INTE får sova mer än 1 timme så funkar det inte. Igår sprang han upp flera ggr och vred och vände på sig i sängen hur länge som helst. I ca 3 timmar var han vaken efter det att jag la honom och storasyster (som somnade på 5 min). Han kan inte sova middag längre på dagis för han blir helt slut av detta, vi med. När han är hemma sover han ju inte. Men hur håller man en enda unga vaken på avdelningen när precis alla andra ungar sover?! Det går inte enligt min mening. Vi skulle vilja att han bytte avdelning, att han hoppade upp en "klass". Inte bara för sovandet, vi har märkt att talet har blivit sämre och han har blivit mer ego. Tror det beror på att ingen av de andra barnen matchar honom i stimulans, dom är för små helt enkelt. Nu har det gått så långt så Sixten själv säger varje dag att han inte vill till dagis och det är stora tårar vid lämning. Nåja vi låter det gå denna vecka ut för att riktigt kontrollera så vi har på fötterna vid ett ev samtal med personalen (som Sixten för övrigt gillar jättemycket och vi med för den delen)

Annars idag så händer inte så mycket, Ska laga mat, hänga tvätt precis som alla andra dagar, Vi ska försöka vara ute en del för SOLEN lyser ju och det är varken storm eller regnoväder! Hurra för fin höstdagar. Livet blir med ens mycket lättare.

Over and out!