X-men
Jag har ju en hudåkomma som jag kallar det som heter KID syndrom. Och i stort så har jag inte brytt mig om den så mycket. Den finns där och jag kan inte få bort den så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen, som tex att duscha/bada ofta och smörja smörja smörja och just ja sa jag smörja.
JAg har inte tänkt så mkt på den innan jag fick barn men nu när jag är så himla schysst och delar med mig av denna åkomma till både Elsa och Sixten (Harry klarade sig och går numer under beteckningen "normal unge" eller "den normala" fast då menar vi bara hudmässigt sett!) så känner jag att jag vill göra allt för att underlätta för dom. Så nu måste jag läsa på lite om det hela.
Connexin 26 heter stället (har inte fattat om den är en cell eller gen) som har muterat (alltså förändrat sig) Och nej jag är inte en av X-men, några fantastiska egenskaper har denna mutation inte begåvat mig med. Däremot så har man upptäckt att i denna hudmutation ser det nu ut som om huden håller på att läka sig själv. En mutation i mutationen. Självklart måste det forska i mängder om detta stämmer, och om det gör det måste man ha klara belägg för att tesen stämmer.
Så idag har jag varit i Uppsala - staden som glömde vad infrastruktur är- och tagit nya prover till forskarna. Det var fullt rum med folk som vanligt.. Och bedövningssprutan gick varm över låret där proverna togs. Urstansad skulle man kunna säga att jag är just nu. Än så länge känns det ok, men bedövningen sitter ju i ännu.
Vad jag själv hoppas med dessa prover, teser och medicinska analyser är att man kan använda allt detta till framtida forskning och kanske komma på någon medicin som gör det lättare för andra. Kanske brännskadade kan käka lite av hudreparationsmedicinen och vips så börjar deras sargade hud att läka. Visst vore väl det häftigt! Tyvärr så tar ju dessa saker lååååång tid men om det skulle bli något liknande lovar jag att lägga till ett namn - Ylva "X-men"!"
OVer and out
JAg har inte tänkt så mkt på den innan jag fick barn men nu när jag är så himla schysst och delar med mig av denna åkomma till både Elsa och Sixten (Harry klarade sig och går numer under beteckningen "normal unge" eller "den normala" fast då menar vi bara hudmässigt sett!) så känner jag att jag vill göra allt för att underlätta för dom. Så nu måste jag läsa på lite om det hela.
Connexin 26 heter stället (har inte fattat om den är en cell eller gen) som har muterat (alltså förändrat sig) Och nej jag är inte en av X-men, några fantastiska egenskaper har denna mutation inte begåvat mig med. Däremot så har man upptäckt att i denna hudmutation ser det nu ut som om huden håller på att läka sig själv. En mutation i mutationen. Självklart måste det forska i mängder om detta stämmer, och om det gör det måste man ha klara belägg för att tesen stämmer.
Så idag har jag varit i Uppsala - staden som glömde vad infrastruktur är- och tagit nya prover till forskarna. Det var fullt rum med folk som vanligt.. Och bedövningssprutan gick varm över låret där proverna togs. Urstansad skulle man kunna säga att jag är just nu. Än så länge känns det ok, men bedövningen sitter ju i ännu.
Vad jag själv hoppas med dessa prover, teser och medicinska analyser är att man kan använda allt detta till framtida forskning och kanske komma på någon medicin som gör det lättare för andra. Kanske brännskadade kan käka lite av hudreparationsmedicinen och vips så börjar deras sargade hud att läka. Visst vore väl det häftigt! Tyvärr så tar ju dessa saker lååååång tid men om det skulle bli något liknande lovar jag att lägga till ett namn - Ylva "X-men"!"
OVer and out
Kommentarer
Trackback
