Det där med höst!
Jag har väl inte vad jag minns iaf varit speciellt benägen att bli jättedeppig på hösten men med åldern/hormonförändringar eller vad
det nu är så blir jag inte alls glad när hösten kommer.
Känner mig allmänt låg, motivationen är nästintill obefintlig och blir alldeles för stressad för ingenting.
En del av det hela kan ju iofs vara att precis varenda kontrollbesök, akuta besök inom vården för både mig och ungarna skall göras denna tid. Eftersom allt "stänger" ner redan i mitten på maj inom vården så blir tamejsjutton alla besök i september-oktober! Lägg därtill alla höstförkylningar. Mannen har alldeles för hög belastning på jobbet. Och skolan ska vi inte pratar om!
MEN jag försöker att hitta ljusglimtar för att inte gräva ner mig alltför djupt. Helgerna blir guld värda! Spelar ingen roll vilket väder det är. Och familjetiden blir ännu mera värdefull. När jag sen har näsan ovanför ytan så är jag effektiv med måstegrejer, skolarbeten osv.
Hur mår Ni på hösten? Ingen skillnad mellan årstiderna? Ålder?
Over and out!
det nu är så blir jag inte alls glad när hösten kommer.
Känner mig allmänt låg, motivationen är nästintill obefintlig och blir alldeles för stressad för ingenting.
En del av det hela kan ju iofs vara att precis varenda kontrollbesök, akuta besök inom vården för både mig och ungarna skall göras denna tid. Eftersom allt "stänger" ner redan i mitten på maj inom vården så blir tamejsjutton alla besök i september-oktober! Lägg därtill alla höstförkylningar. Mannen har alldeles för hög belastning på jobbet. Och skolan ska vi inte pratar om!
MEN jag försöker att hitta ljusglimtar för att inte gräva ner mig alltför djupt. Helgerna blir guld värda! Spelar ingen roll vilket väder det är. Och familjetiden blir ännu mera värdefull. När jag sen har näsan ovanför ytan så är jag effektiv med måstegrejer, skolarbeten osv.
Hur mår Ni på hösten? Ingen skillnad mellan årstiderna? Ålder?
Over and out!
Kommentarer
Postat av: Helena
Våren har varit mitt problem fram till ifjol. Kan hända att regelbunden träning gjorde susen... mentalt alltså för jag är fortfarande stor på fel ställen.
Men i år känns hösten seg och jag låg, det är väl mer logiskt då det blir mörkt och kallt.
Åldern kanske också påverkar, går ju med stormsteg in i klimakteriet big time.
Deppig kommentar känner jag, men vi vet ju att det vänder eller hur Kråkmamman?
Postat av: Helena... igen
Vafan, kråkmamma??? Läste precis Mamma Mu och insåg att jag blandat ihop er.
Ni skriver båda om höst depp, och verkar ju kommentera varandra flitigt så jag hoppas vara förlåten?
Kanske inte bara klimakteriet som spökar, alzheimern knackar också på dörren.
Svar:
Ylva
Trackback
