Ylva

Den Illvillige Febern hade gett upp i residens Kullbacken då tog den Vedervärdige (ska sägas med dov basröst och skräckfilmsmusik i bakgrunden) över stafettpinnen. Den Vedervärdige slog till med dunder och brak mot den intet ont anande mamman i huset. Hon låg till slut på en madrass utanför toaletten för att överhuvudtaget överleva dess krampaktiga stålklor. Vi pratar naturligtvis om den i vardagligt tal kallad Magsjukan! Att ligga och kvida och tro att man först ska dö, sedan vilja dö i denna vedervärdiga sjukdom är inget jag önskar ens min värsta fiende. Att jag skulle drabbas som den enda i familjen är ju bara ett tecken på att jag inte har något immunförsvar längre. Man kan väl inte räkna med något annat när man har ätit 2 olika penicillinsorter i snart 3 år, dessutom full dos. Det vill säga 3 piller om dagen, alltså 6 piller om dagen i minst 900 dagar! Någongång säger kroppen ifrån, och jag tror den gjorde det å det bestämdaste i söndags!

Nu är jag på bättringsvägen men har ingen ork alls kvar. Mannen åkte nyss till jobbet och kommer inte hem förrens imrogon kväll. Konferens minnsann. Får hoppas att ungarna är lika snälla mot mig som dom var mot honom när jag var sjuk.

Over and out!