Ylva

Jag behöver inte det här just nu, jävla storebror ser dig fasoner från sjuvårdens håll! Vi åker på grejer varje vecka med olika ungar hela tiden så jag behöver verkligen inte detta just nu. Kan dom inte fatta det dom där förbannade förståsigpåarna. Måste dom slå sig för bröstet och vara så in i helvete "duktiga" jämnt. Bara för att man läst medicin och pedagogik på universitet/högskola vet inte dom vad som är bäst för just mina barn!! Varför ska man alltid vara till lags? Gör man inte som dom säger så får man väl socialen skickad på sig.


HATAR ATT SLÅSS MOT VÄDERKVARNAR!




Nu ska jag gråta en skvätt och hoppas att det blir bättre av det!

Over and out!

Så var ännu en helg gången. Jag tycker tiden går så förbannat fort! Jag hinner inte riktigt med längre. Harry är redan 10 månader. Elsa 3.5 år och Sixten strax över 2 år. Dom är ju snart vuxna!!!! Eller kanske inte riktigt ännu men det känns nästan så. Börjar förstå alla som säger att visst småbarnsperioden är jobbig men den går över snabbt.

Idag har jag redan hunnit med att göra ett besök, hos min svägerska (åhh vad kul det var att skriva det) Där fick man sig en rejäl kaffe latte, så nu kan jag sälla mig till skaran av lattemorsor! TRevligt var det och Harry trivdes, kan det månne vara en framtida barnvakt kanske! :)


Annars så är det Västerås som gäller denna vecka. Elsa är på dagis på hörselvården idag för första gången. Kan vara bra att se hur andra barn har det med sina apparater. OCh hur dom gör. Imorgon är det dammsugning och gjutning av nya snäckor som gäller för henne. Hon har växt ur sina och det blir rundgång i hörapparaterna nu. Ska bli väldigt intressant att se hur mycket skit hon har i öronen för nu är inte hörseln så jättebra. Tänkte vara så fräck att fråga läkaren om hon inte kan dammsuga och kika lite i mina öron när jag ändå är där.


Vidare till matlagningen, är så smart att jag fixar morgondagens middag redan idag! Kvinnor kan!


Over and out

tydligen.  För vad har jag gjort idag. Servat ungarna mestadels hela tiden, tvättat, lagt in ren tvätt i garderoberna, planerat kvällsmat och morgondagens lunch, bytt gardiner, strykit skjortor (ja mannens skjortor!!!!) och dessutom tänkt ut att jag ska nog ta på mig en lite finare fredagsoutfit (än dagens skitiga mysbyxor) enbart för mannens skull!!! Kanske tom kjol!!!!?
Jajamensan är likadan som det jag föraktar i inlägget innan......

Det verkar som om dagens kvinnor har Stepfordwives som ideal! Man ska vara en bra fru, glad mamma och inte minst en underbara älskarinna till sin man! Om vi börjar med barnen så ska man aktivera dom till tusen, det ska springas på babysim,babysång, babyrytmik och massor av andra saker redan från dag 1 när de små liven kommer ut. När de blir lite äldre så ska det vara gymnastik, fotboll, innebandy, ridning, pianolektioner, teater,scouter och minst 10 saker till. Det skall handlas kläder stup i kvarten för man måste ju visa upp att mitt barn minsann har dom senaste populära märkena.

Du ska naturligtvis satsa även på din egen jobb karriär. Men det får ju inte drabba familjens tid så det är bäst om du kan arbeta hemifrån på nätterna. När det gäller älskarinne och fru biten så ska man vara stöttande, glad och alltid ge sin man tid till hans aktiviteter. Han måste ju få förverkliga sig själv och vad är du om du står i vägen för hans egentid!? Själv så måste du träna för att må bra ( fast eg är det för att du ska se bra ut så din man vill ha dig och har något att visa upp, och även för att andra kvinnor ska bli avundsjuka på dig) Du ska också ha egentid men återigen absolut inte på bekostnad av din familj. För hur skulle det gå? Det skall naturligtvis vara skinande rent i hemmet, tvättkorgen ska vara tom, kylskåpet fullt och matlista för flera veckor ska vara planerad. För sådant ska inte din man behöva tänka på.

Ditt yttre ska vara klanderfritt och du ska självklart alltid vara rätt klädd, mjukisbyxor får inte förekomma, däremot högklackade stövlar och snäv kjol. (vilket är perfekt att ha när du är ute i snön och leker med dina barn) En sak du ALDRIG får bli offentligt är ledsen och gråtmild. Det får endast ske i en garderob nattetid då ingen kan se eller höra dig. För du får absolut inte belasta din stackars make med såna trivialiteter och ingen i bekantskapskretsen heller. Vad ska dom då tro om dig? Att du är ett socialfall som inte kan ta hand om dina barn, make eller hem? Du ska helt enkelt vara perfekt!!!


Men ärligt hur många klarar egentligen av detta? Jag gör det inte och vill inte vara sån heller. Men visst vore det skönt om man kunde hålla hemmet skinande rent och tycka att det är kul och okej att städa (fast utan att det tar tid ifrån barnen) Jag tycker det är rät tråkigt att städa och skulle aldrig lägga ner en massa tid på det och ha ungar som tycker att jag städar jämnt. Hellre lite skit i hörnen och att jag kan umgås med barnen istället. Det flängs hit och dit med barnen för att hinna med de olika aktiviteterna och när man är hemma så skall det aktiveras genom olika dataspel. Mår verkligen ungar bra av detta aktiverande hela tiden? Får man verkligen igång fantasin? Själv anser jag att barn måste ha tråkigt ibland för att kunna ha kul. För det är ju då dom bästa lekarna kommer till.


Självklart så måste man få dåligt och beklaga sig över det, till vem som helst. Jag tror inte ett dugg på att tiga ihjäl en dålig känsla. Ut med det så man kan fixa till det. Varför visa upp nån falsk fasad om att allt är bra när man kanske mår skitdåligt själv, relationen inte är i topp? Jag tror man bara gräver ner sig ännu djupare i någon slags tomhet och strävan mot ett omöjligt mål om perfektionism. Till slut står man utan jag känsla och undrar var livet tog vägen.


Blev ett väldigt ironiskt och bitvis cyniskt inlägg, vilket jag inte alls hade tänkt mig. Jag tycker det är synd att dom flesta kvinnor tror att dom måste vara så förbannat duktiga (och ja präktiga också) hela tiden. Det är inte det som livet går ut på. Fast det måste man ju komma på själv iofs, och kanske så är det så att man måste vara lite äldre och gjort några misstag i sitt liv för att inse det.

Over and out!

Nu har det visst gått några dagar sen förra inlägget. Finns ett skäl till det, eller rättare sagt 4 skäl. Alla ungarna plus mig själv har och är sjuka. Jajamensan Elsa och Sixten hann gå i hela 2 dagar på dagis innan det var dags att bli sjuka. Hög feber, massor av snor, hosta och tillhörande slemkräkningar fick dom den här gången. En natt gick dom om varann och kräktes precis när man bytt i den enes säng. Som tur var så blir dom inte hysteriska när dom kräks utan mer lugna än innan. Men kvällen därpå gick vi och la oss allihop före 21.00. Skönt som tusan att göra så ibland. Det här med syskon är väldigt bra. Jag ser ju hur mina egna ungar tycker om varann och dom har ju alltid någon att leka med. Elsa och Sixten är ju mer som tvillingar än storasyster och lillebror. Sixten kunde ju springa OCH spela munspel samtidigt när han var 9 månader redan och har lärt sig allt väldigt snabbt. Är lätt att glömma bort att han faktiskt är mindre än Elsa ibland. Jag hoppas att dom alla 3 kommer att hjälpa och tycka om varann när dom blir äldre. Själv har jag ju 3 syskon men vi är inte lika tätt som mina ungar. Min syster är 9 år äldre än mig, storebror är 3 år äldre och lillebror är 8 år yngre än mig. Men jag tycker väldigt mycket om dom och behöver man hjälp med något nångång så får man alltid hjälp. Skulle inte finnas i min värld att jag skulle sluta umgås med någon av dem om jag tyckte mindre bra om deras respektive. Det är ju deras val, inte mitt, och jag bestämmer ju inte vem dom ska tycka om. (enda gången denna "regel" skulle frångås var om det var misshandel med i bilden) Om jag nu mot all förmodan skulle ha svårt för någon av deras respektive skulle jag säga det till mitt syskon och då skulle man säkert få en förklaring till varför man tycker som man tycker, skulle med all sannolikhet vara så att man själv har antagit en massa saker om personen ifråga och trott hur den är. Tror nog att man skulle ha gruvligt fel och skulle nog få stå med hundhuvudet i handen ( om man nu säger så...??? skägget i brevlådan är nog ett bättre uttryck) Summa summarum, det är jag själv som får skämmas. Man ska respektera sina syskons val av respektive och "bjuda in till umgänge" för det slår bara tillbaka mot en själv till slut. Karma tror jag det kallas ;) Nog för nu, kolla 2/3 av dom ungar som är vakna om dom dansar eller leker! OVer and out! ,

Nepp nu blir det inga fler barn här! För nu är nämligen babyskyddet (bilbarnstolen för dom som inte vet vad ett babyskydd är) sålt! Och då kan man ju inte skaffa fler barn, bästa preventivmedlet eller hur! Fast om sanningen ska fram så sålde vi det gamla babyskyddet före Harry och han blev ju på något konstigt sätt till fastän vi var bilbarnsstolslösa..... Men ärligt så blir det inga fler barn. Om det fanns en garanti på att nästa inte skulle få den här "hudsjukdomen" (eller åkomma som jag säger) så skulle jag nog inte tveka. Men nu gör det ju inte det och det är 50% chans att nästa får det så då får det vara. Inte för hudåkomman i sig utan för att allt med den tar så lång tid och jag skulle inte hinna med 3 barn med det. Det skulle vara ohyggligt taskigt mot Harry också. Sen att jag åt starka hudtabletter i höstas (för att komma till rätta med ett hudproblem som tyvärr inte hjälpte) som man absolut INTE får skaffa barn när man äter dom och efter att man slutat måste vänta i 2 år för de kan ge fosterskador är ju en helt annan sak. Omedvetet så började jag nog äta dom för då var det ju redan "klart", då var det liksom bestämt att nu blir det inga fler. Så kunde jag "skylla" på tabletterna istället för att står för beslutet själv. Man får inte vara dum. Jag vet inte om jag gillar min mans nya jobb längre.... Igår pratade vi sammanlagt ca 15 minuter på hela dagen innan det var dags för sängen (och ja, fortfarande separata sovrum) Och mer får jag att göra hemma också. För det verkar som om han lämnar hjärnan på sitt jobb!!! Nu förbereda lunchen och kvällsmaten, det är tamejfan hårt att vara hemmafru, det är mycket att komma ihåg Over and Out!

Det är tystare än i graven här hemma. Det beror på att jag har lämnat Elsa och Sixten till dagis och huggkubben Harry sover. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra, dricka kaffe, plocka lite, städa eller kanske tom en kombo som dricka kaffe OCH titta på tv (absolut inte Bolibompa) Japp det blir nog det jag gör. Man ska inte stressa för mycket. Och städa kan jag göra sen. Lite skit i hörnen har ingen dött av.. Jag är så otroligt ointresserad av datorer så det nästan är läskigt, finns inget intresse alls att lära mig något nytt. Därför finns det inga bilder på denna blogg och kommer nog aldrig att göra det heller. Försökte i början att få till en profilbild iaf, men icke sa Nicke det sket sig på en gång och därmed dog det lilla intresset som fanns. Nu har det gått mer än 1 dag sen mannen började nya jobbet. Och även om han är borta längre på dagarna så kommer han hem och är glad och pigg. Vilken otrolig skillnad! Så även om ungarna och jag blir mer ensamma så är det värt att han mår så mycket bättre nu. (kan väl tillägga att MINA dagar har blivit långa istället) Projekt sova hos Sixten fortlöper. Bara 1 gång per natt är han uppe nu så inom kort tar jag in Elsas säng och provar. Vem vet det kanske slutar med att dom ligger och myser i samma säng på nätterna. Bara dom sover så är jag nöjd. Blir heligt förbannad på föräldrar som är elaka mot sina barn. Tänker på den föräldern som l'mnat sin 10-åring utan ytterkläder ute och sen lämnat honom bara för att han "spelat för jävla dåligt" i en innebandymatch. Vad fan lär han sin son då? Vad kommer den ungen att lära sig av det? Inte att man ska idrotta för att det är kul iaf. Enligt mig ska idrott vara en lek ända till ca 15 års ålder minst. Nej blir så upprörd över såna människor så tycker nästan att det ska vara licens på att skaffa barn ibland. Nog med svammel för nu, kaffet är klart så nu skall det tittas lite på tv innan lillskiten vaknar! Over and out!

Jag undrar vad som har hänt med mina mina barn? För en inte alls för lång tid sen var det nästan omöjligt att sitta och fika med dom i lugn och ro (om det var besök här så var det kaos vid bordet) eller bli bjudna på mat hos te x mormor och morfar. För dom var överallt och ingenstans. Igår så blev vi bjudna på god mat och 2 av syskonen med respektive var också där- Och både Elsa och Sixten var lugna åt sin mat och sprang inte runt och störde någonting. Häromdagen var grannarna över på en kaffe. Båda ungarna fikar och säger sen, tack för fikat och springer iväg och leker! Kan det vara så att vårat tjat och hårda linje börjar ge resultat? Att vi inte har godtagit en massa spring vid bordet och att dom självklart börjar bli äldre och förstår mer. Dagis gör nog också sitt till. Känns skönt att när man säger åt dom så lyssnar och förstår dom vad man menar.(kan ju även vara så att örondammsugningen har hjälpt till) Är så stolt över dom när dom visar den fina, goda sidan. Nu låter det ju som om dom var hemska innan och att jag och min man har varit slapphänta och låtit barnen härja runt som dom vill. MEN så är ju inte fallet. Jag (ja läs JAG) har varit väldigt hård och absolut inte uppmuntrat "dåligt" beteende. Vill inte "skämmas" för barnen för det betyder ju att Jag har gjort fel, inte dom. Over and out

när jag tittar på Sixten. Nu har han fått tillbaka sin böld i örat igen. Den gör ont och när det går hål på den väller det ut var och gammalt blod. Han har feber och mår inte alls bra. Han blir liksom stundtals apatisk, går in i sin egen värld. Om detta beror på feber/böld/virus/hörseln vet jag inte. Och känner mig rätt så ensam om hur man ska kunna hjälpa honom. För av sjukvården får man ingen hjälp. Vi ställer oftast egna diagnoser om saker och ting och när vi pratar med vården håller dom bara med och säger att så kan det nog vara. Vadå kan nog vara? Jag vill ju ha hjälp av dom för att veta exakt vad det är så jag kan hjälpa honom. Sjukvården har blivit så himla konstig och snedvriden på sistone. ALLT handlar om pengar. Många sjukhus har t ex avancerade röntgenapparater som bara står och inte används. Varför? Jo för att det kostar pengar att röntga så därför gör man inte det "i onödan" (läs aldrig). Prover tas inte heller "i onödan". Oftast klämmer läkaren lite på kroppen, tittar i halsen och kanske kanske i öronen och säger att det ser bra ut. Men det är ju inte bra, Sixten mår piss av det som han nu lider av och ingen verkar vilja hjälpa honom. Nej nu för tiden är man inte patient inom sjukvården, man är ett statistiskt underlag. Finns ingen humanism eller medmänsklighet kvar inom sjukvården för dör handlar allt om pengar. Inom industrin pratar man och arbetar mycket med förebyggande av underhåll, säkerhet för att maskinerna inte ska gå sönder stup i kvarten och för att det sa vara säkert för personal och framförallt att maskinerna ska gå så mycket som möjligt för då kommer ju pengarna in. Om man tänkte likadant inom vården skulle det bli billigare i längden. Men nu så lagar man samma fel hela tiden istället för att vara smart och hålla koll i tid och lyssna på patienten. Skulle kunna hålla på att skriva hur mycket som helst om detta men blir bara matt, trött och irriterad över att i slutändan vara totalt maktlös av att man inte kan förändra något. Nej städa undan julen lite så man kommer på andra tankar. Over and out!

Jag rekommenderar verkligen dammsugning av öronen! Det låter visserligen högt och det slurpas och tjuter med ack så skönt, kände mig nästan som en hund som man kliar bakom öronen, var nästan så högerbenet började röra sig av välbehag. Elsa var kanonduktig och där kom det ut en hel del. Sixten var rätt fin i öronen och han ville inte att doktorn skulle titta i det ena så då struntade hon i det. Bra doktor som låter barnet komma i första hand. Och nu har det börjats igen! JAg misstänkte redan igår att det var på gång och under natten så förstod jag att det var som jag hade trott. Sixten har feber IGEN! Tempade imorse och nog fan har han 38 grader. Blir en rolig dag det här, eller inte då han har noll i tålamod och Elsa retas något djävulskt med honom. Fattar inte när det här viruset ska ge sig, nu har vi haft det i minst 1,5 månader. Drygt är bara förnamnet! Apropå barnen så ser Elsa ut som en slaktare varje morgon. Hon blöder lite i näsan och drar sen bort det med händerna. Så när hon kommer upp är hon blodig på näsa, armar och händer. Blod i näsan säger hon och går och tvättar bort det själv. Skönt att hon inte blir panikslagen när hon ser det. Och Harry har fått ännu en tand, i överkäken. Inte så jättegnällig men väldigt kräkig. Men tar hellre 2 månaders kräk och lite gnäll än att dra ut på eländet under flera månader. Det här med barn och lek är ju en sak för sig. Jag har ALDRIG varit sandlådetypen. Jag tycker verkligen inte det är kul att bygga sandslott, eller rita, eller bygga med lego (jag kan fortsätta listan och göra den hur lång som helst) men lik förbannat så gör jag alla dessa saker, för barnens skull. Att man kan ändra sig så mycket. Har aldrig varit den där barnkära typen heller. Jag tror inte man blir en bättre mamma bara för att man har varit barnkär i hela sitt liv. Man kan bli en lika bra mamma utan att ha tagit hand om andras barn. Hade ju ingen större längtan efter barn fram tills jag var runt 30, då hände det något i hjärnan. Måste ha varit den biologiska klockan som naturen så finurligt bara verkar ha placerat i kvinnors huvuden. Jag nyper mig varje dag i armen för att kolla att det verkligen är mina ungar jag ser. Har jag (med lite hjälp från min man) gjort dom där? Känns lite grann som om jag har dom till låns bara, när ska dom lämnas tillbaka? För inte kan det väl vara så att jag (som är en sån ful, värdelös och usel) människa får behålla dessa guldklimpar? Okej, erkänner att i vissa lägen är dom väldigt gratis men det brukar gå över ganska snabbt ( och då kommer det berömda dåliga samvetet igen) Så summa sumarum, jag är glad över mina må troll, det är det bästa jag har gjort men kommer nog aldrig att förstå storheten av att det är mina! Over and out!

Det ska vi på idag. Mamma, Elsa och Sixten ska få dammsuga öronen.Jag är både spänd och nervös. Elsa kommer fixa det galant men vet inte hur Sixten kommer reagera. Hans öron är ju heliga! Själv är jag mest nyfiken på hur mycket jävla skit som egentligen finns i mina öron. Dom har krånglat bra länge nu. Vore ju trevligt att höra vad både barn och vuxna säger. Igår så kom det hem en mycket glad man till det Jansvikska hemmet! Vilken skillnad mot när han kom hem från en dag på skolan. Han var glad, snäll, lekte med ungarna och till och pratade med mig! Nu har han ju visserligen bara jobbat en dag som tjänsteman inom den privata sektorn så det är ju svårt att säga att det alltid kommer vara så här, men ändå. Det lovar gott inför framtiden. Själv börjar jag bli riktigt orolig inför min jobbstart. Har jag något jobb, om jag har det vad ska jag göra? Kommer det vara tryckt, dålig stämning? Allt detta för den där jävla konjukturen svänger värre än en pendelklocka som går på crack! Kan det inte få vara lagom någon gång? Jaja det visar sig snart hur det blir med den saken. Dumt att gå att oroa sig innan något har hänt, men å andra sidan så är det ju så jag är. Over and out!

Jag överlevde nyårsaftonens fotbollscup! Var så nervös innan att jag gick in i väggen hemma. På plats när jag satt på läktaren övergick nervositeten i nått slags vakuum och jag kände mig seg som kola. Efter ombyte var det dags för uppvärmning. Jag hade som mål att klara av den utan att spy. Den gick galant och nu började det kännas riktigt skoj. När det var dags för match var jag visserligen nervös men på ett bra sätt. Det var så himla kul att spela! Nu vet jag att jag saknar fotbollen på riktigt. Jag var inte bäst men inte sämst heller. Konditionen visste jag ju var dålig, men det brukar lösa sig med lite envishet, värre var att alla muskler i lår och mage är totalt borta. Benen blev som spaghetti efter några sekunder och i ett motlägg flög jag som en vante.Men förbaskat kul var det! På eftermiddagen när jag kom hem till mina underbara älsklingar som jag saknat jättemycket den tiden jag var borta så vankades det minsann 4-rättersmiddag. Jättegott som en viss känd tv-kock säger och barnen var hur mysiga som helst! Harry gillade avocado och Sixten gillade hummersoppan. Alla gillade kalkonfilen och potatisterrinen (Harry fick såklart vanlig kokt potaits). När det vankades efterrätt som var glass, grädde, maränger kola och chokladsås så ratade Sixten den! Så han fick äta upp resten av sin chokladtomte som han hade harvat på i några dar. Sockerråttan Elsa slafsade glatt i sig alltihop och tog dessutom lite påtår. Kvällen till ära så dracks det "bärgarn-dricka" till allt detta. För den som inte vet vad detta är så är det äppelmust med Blixten McQueen på. Så all mat och dryck var till belåtenhet för hela familjen! Det hinkades också några glas saft till så när Elsa sa att hon hade ont i magen blev man ju inte förvånad.Vad gör ungen då? Jo hon går till toaletten och kräks i toastolen kommer glad ut och säger Magen bra nu! Sen var det liksom inget mer med det! Ibland blir man förvånad över vad dom gör. Eftersom det var nyår så fick dom vara uppe så länge som dom ville. Harry slocknade 20.10 och Sixten och Elsa 21.15. Då orkade dom inget mer. Det var ju absolut inget att se på tv så pappan och jag spelade TP. Riktigt kul var det, sen att jag vann gjorde ju ingenting! Vid halv tolv orkade inte mamman i huset något mer så vi gick och la oss. Ett trevligt och lyckat nyår! Dessutom helnyktert, kändes bara knepigt att öppna skumpa kl 12 på natten. Det blir ju nytt år iaf även om man har lagt sig och struntat i skumpan. Dagen efter så kändes det en aaaaning i kroppen att man rört på sig dagen före. Men jag kan gå och ta mig fram även idag så ska inte klaga, mer ett konstaterade över att man faktiskt lever och inte är totalt invalidiserad. Idag börjar Micke sitt nya jobb! Spännande och kul, jag hoppas verkligen han ska trivas på det nya (både med arbetsuppgifter och kollegor) så han blir gladare än vad han har varit hittills. Skolans värld är inte roligt att vara i längre, varken för lärare eller barn. Bävar inför den dagen mina ungar ska börja i skolan. Nåja den dagen sen sorgen. Nu ska jag försöka mig på att söva ett stycke dregelbebis! Over and out!