Ylva

Redan i fredags tog den illvillige Febern sitt inträde i huset i Kulbacken. Han började (ja Febern är en HAN) med minstingen i huset, Harry och huserade i hans kropp i ca 2 dagar. Men han var smart den där Febern, redan på lördagen intog han sitt nästa offer, Sixten. I hela 6 dagar har han varit i besittning i den mer  och mer frustrerade Sixten. När Sixten var som mest trött på att Febern bara förstörde för honom så var den så pass djävulsk att den även intog nästa ovetande offer, Elsa. Febern intog inte bara deras arma kroppar utan den spelade fult och låg på ca 40 grader hela tiden. Nu är vi inne på den sjunde dagen med denna ovälkomnande gäst. Harry och Sixten (verkar det som iaf) är numera fri från dess kedjor medans Elsa fortfarande ligger på 39-40 grader. Vi hoppas och tror dock att Febern ger sig av efter denna dag! Vik hädan du eländiga Feber!!!


Till något mycket roligare så fyller Harry 1 år idag! Hipp hipp hurra för vår lilla huggkubbe! Att det redan har gått 1 år, jag har sagt det förut och kan säga det hur många gånger till som hellst, var fan tar tiden vägen?
Så ikväll när pappan kommer hem blir det lite mat och självklart tårta med mina bröder och jag hoppas mina föräldrar hinner komma. (tyvärr så är dom på begravning) Men paket har jag ju så klart inte hunnit köpa, fast det är ju ändå bara kartong och papper som är roligt när dom är så små.

Nästa vecka blir det en sån där helvetesvecka igen. 3 sjukhusbesök. BVC med Harry, örondammsugning med Sixten och Elsa och slutligen hörselprov och justering av hörapparater för Elsa. Sen är det ju påsk mitt i alltihopa. Så lite påskägg ska vi fixa till trollen som dom får leta efter. Så Glad Påsk på er!!!


Over and out!

Here I come! Eller kanske inte vid närmare eftertanke. Med andra ord inte i år heller!  Jag försökte mig på att göra situps häromdagen. Låg utsträckt i ungarnas lekrum och började min mödosamma resa upp till det läge då det börjar ta emot. Fick lite sällskap då Sixten la sig bredvid sin mamma som vid det härlaget både lät konstigt och såg konstig ut. Efter 10 resor upp och ner så kände jag efter i magen. Inte ett smack kändes det med däremot så hade jag tokont i hals och nacke! Ett krasst konstaterande att jag fixar inte ens att göra situps rätt. Började då fundera på olika magredskap, ja just såna där som tvshop gör reklam om. Man tycker ju att jag med mitt sunda förnuft borde slå på varningsflaggorna i huvudet men nej så är icke fallet. Jag har tom varit inne på en sajt som säljer mirakelpiller för just magen! Har ännu inte slagit slag i saken och inhandlat något redskap, för känner mig liiite för snål för att kasta ut en tusenlapp på något som bara kommer samla damm. Men finns det något annat sätt att träna upp magmuskler på förutom situps och som inte kräver en massa prylar tar jag tacksamt emot tipsen.

För när det gäller vikten så väger jag mindre nu än  innan alla graviditeter! Fast å andra sidan har ju varenda fotbollsmuskel försvunnit. Mitt största problem är ju inte maten utan kvällarna och instoppandet av totalt onyttiga saker som godis, ostbågar och cocacola. På dagen tänker jag att ikväll då jäklar ska det inte svullas! Sen är kvällen där och jag tänker :Inte ikvälll, jag börjar imorgon istället. Det är inte en bra egenskap att vara lat och bekväm har jag kommit på. Och träna när ungarna har lagt sig finns inte på kartan ens. För då packar jag deras väskor, fixar med tvätten, betalar räkningar och såna roliga saker som det är enklast att sköta själv utan 3 ungar i byxbenen. Sen vill man ju prata lite med den man delar tidning med också. OCh vips så är klockan 22= läggdags för att orka med ännu en dag i  Kullbackens residens!

Ni hör ju själva, bortföklaringar, lathet och ingen jävlar anamma alls för att försöka sig på en beach 2012 ens. Så det blir som alla andra år, Bitch 2012 here I come!!!!

OVer and out!

Det här med ålder och speciellt åldrandet slog mig häromdagen när vi spankulerade på stan efter bankärenden. Jag mötte en fd arbetskamrat och jävlar vad han såg gammal ut! Han såg ut att vara minst 70 eller ja kanske snarare runt 48 års-strecket. Och han är ca 40. Vad var det som hände där egentligen? Fast då börjar jag ju tänka att om han såg gammal ut måste ju JAG se gammal ut. Vid en kontroll i närmaste skyltfönster konstaterar jag att så är INTE fallet. Jag ser ju fortfarande ut som en sisådär 27-32 år. Vid närmare eftertanke på detta möte slog det mig att HAN kanske tycker att JAG ser skitgammal ut. Och att han själv ser ut som 27-32. Då måste ju alla i grunden se antingen skitgamla ut eller jätteunga!
När jag kommit så här långt i tänkandet gav jag upp. Det är som det är. Bara att gilla läget liksom.
Men för säkerhets skull har jag sagt åt min man att när jag försöker klä mig som en 20-åring och även sminka (vilket händer väldigt sällan iofs) som en tonåring då ska han låsa in mig tills jag kommer på bättre tankar! För om det finns något som ser löjligt ut är när gamla "tanter" försöker sig på att se ut som tonåringar. (det fenomenet är för övrigt väldigt vanligt förekommande på kryssningar) Med alldeles för kort tröja så bukfläsket hänger utanför med för små vita leggings där vadfläsket nästan tränger igenom den halvspruckna resåren. Med en frisyr som skulle kunna tas för et tskatbo. Men nej förresten ska bespara er obehagliga bilder som kan skapa trauman.
Hur som hellst så gillar jag trots allt min ålder som jag är i nu. Har bara inte fattat att det går så snabbt efter 30 ännu men det kommer.

Over and out!

Japp nu har jag bara ETT hus! I fredags såldes min älskade stuga. Både med glädje och sorg i hjärtat. Och dagen till ära så hade jag fixat barnvakt till alla 3, även under natten! Vad är det första jag tänker på vad vi ska hitta på jag och min gurkköpande man? Jo att nu kan vi ju städa hela kåken, och sova tidigt! Inte att vi kan gå ut och käka och ha det lite romantiskt. Jaja det blev varken det ena eller det andra då det visade sig att Harry stackarn hade 40 graders feber. Så efter skrivandet av papper, en 12 minuters klippning av mannen, lite mer bankärenden så hämtades Harry upp och vi for hem. Dom större barnen fick sova över hos mormor och morfar. Eftersom vi redan sagt det till dom så kändes det taskigt att ta hem dom när dom var hyfsat friska. Tycker däremot inte det är schysst mot barnvakten att lämna ett barn med hög feber.
Så det blev god mat och lite vin hemma vid köksbordet istället. Gick alldeles utmärkt det med. Och Harry njöt över att vara ensam med sina föräldrar. Och dra på trissor, gurkan blev tom uppäten i helgen. Smakade.....gurka heöt enkelt men nu kanske jag slipper tjatet om det stordådiga inköpet han gjorde.

Idag söndag sä är det Sixtens tur att ha hög feber, han gick alldeles nyss och la sig själv. Elsa diskar. Harry och pappa sover lite (eftersom han inte är feberfri ännu så är det oroligt) Så som det ser ut nu så blir vi hemma imorgon, inget dagis när man har feber.

Igår hände förresten en rolig sak. Vi var ute en stund (trots feber) och när jag kommer ut efter att ha kollat potatisen på spisen står min lillebror med Happy meal på en bricka till ungarna där! Snacka om förvånad jag blev. Och snacka om att det åts sen. Tom morätterna åt dom upp. Det är mysigt med hambujaje ute!


OVer and out!

Eller ja kanske inte brutal men ändock en mördare! Ett av vårt mest omsjungna varelser fick möta en alldeles för tidig och snabb död under mitt vänstra Michelin däck. Jag pratar så klart om en stackars ekorre. Jag kom smygandes i 50 när jag ser den lilla kraken springa över vägen, hinner inte bromsa (och det har jag ju lärt mig av min gamla körskolelärare "Ugglan" att man inte heller ska göra) och mosningen var ett faktum. Ett litet gupp blev det med bilen och det karitäristiska ljudet "kartong" lät nör han fick möta sina anfädrar i ekorrhimlen. När chocken släppt började jag undra över hur jag reagerat. Om man reagerar så här starkt på en liten ekorre HUR kan det finnas människor som tar livet av andra? Både som mördare och i krig. Jag fattar verkligen inte hur man kan göra något sådant.

Som tur var så skulle jag och Harry göra något mycket roligare senare än att mörsa ekorrar. Vi handlade hans första pjuck! Pax sportskor blev det minnsan. Svarta och snorgröna. OCh när han fick på sig dom hemma i köket tog han såna där jättekliv, nästan så han slog knäna i taket. Men gick gjorde han med dom på. Så nu jäklar Harry kan du springa med dom andra två trollen när dom kommer hem från dagis!

Och för er som undrar, ja gurkan ligger fortfarande kvar i kylen.......


Over and out!

Jag vet inte om jag "vågar" skriva något mer om våra diskussioner för hela kvällen igår (den lilla tid vi hann prata med varann) så var det ett himla tjatande om att gurka ÄR en grönsak! Ja jag vet att gurka är en grönsak, jag har aldrig påstått något annat. Det är liksom you´re missing my point! Eller som man ska säga lika bra på svenska. Du missar poängen här! Det mest ironiska i denna diskussion är väl att gurka FORTFARANDE ligger kvar i kylskåpet, och kommer sannerligen att göra det tills den ruttnar. Men men gurka hade han köpt iaf.......

På fredag gäller det! Då ska jag bli som dom flesta andra svenskar, nämligen bara äga ETT hus! Känns både bra och sjävklart lite sorgligt. Särskilt nu när det börjar bli varmare och man kan sitta ute på den gigantiska altanen....Nåja det blir nog bra när det  är klart. Blir ju iaf ett ställe mindre att klippa gräset på.

Over and out!

Som småbarnsföräldrar hinner man inte prata så mycket med varann, som vuxna menar jag. Och när man pratar så pratar man oftast om barnen. Här hemma försöker vi gå igenom varandras dagar, om vad vi har gjort och sagt innan det är dags att sova. Igår gjordes likadant som vanligt. Efter sövning av alla 3 (som gick fort för en gångs skull) så bänkade vi ner oss i soffan med det sedvanliga tilltugget. Ja det äts varje kväll, onyttigheter och skräp, allt för att hålla sig vaken i nån timme till. Kvällen till ära så hade mannen, som faktiskt har ett namn, Micke köpt hem lite ost och kex. På nått sätt känns det nyttigare än smågodis. Men det vete tusan när man vräker i sig som jag gör.
Följande är ett udrag ur diskussionen:

Jag: Du, jag har väldigt dåligt samvete över en sak.
(han ser lite orolig ut)

Micke: Vaddå?

Jag: Ja det här med att vi är så förbannat dåliga på att äta grönsaker, ungarna får ju aldrig det.
(observera att jag knappt har hunnit tala till punkt.
Micke ser ohyggligt glad ut och spricker ut i ett leende och säger med ett sånt där otroligt nöjt ansiktsuttryck högt och tydligt)

Micke: Jag har köpt gurka!!!!!

Jag: Tyst. och bara stirrar på honom. Medans jag i mitt inre tänker, är han dum på riktigt, gurka innehåller 96% vatten. Då kan ju ungarna likagärna dricka ett glas vatten istället. Vet han ens vad grönsaker är?

Micke: Jag handlade det i lördags, men glömde ta fram till kvällsmaten.
(han är fortfarande väldigt nöjd med sitt inköp)

Jag: Fortfarande tyst.

Micke : (tar ett till kex och ser fortfarande nöjd ut)

Jag: (Fortfarande tyst.)

Jag: Okej,,,,,

Jag undrar ännu om endast en gurkskiva per barn räcker för att tillogodose deras grönsaksbehov?! För det är så "mycket" de brukar äta av gurka. Gör nog varken till eller från. Men nöjd blev han, den där Micke!

OVer and out!

Att huggkubben Harry har varit så liten är svårt att förstå. Endast 2.2 kg "tung" var han han när han vill ut. Sen dess har han varit världens gladaste och snällaste bebis! Men för guds skull sluta väx nu Harry! (och Elsa och Sixten med för den delen) Det går alldeles för fort det här!

Jag tror på det här med rutiner för barn. Så jag tänkte att redan från början var lite "hård" med det för alla tre. Fasta mattider, sängen vid samma tid varje kväll. Samma ducsh/badprocedur varje kväll osv. Så även när jag skulle söva dom små liven tänkte jag att nu ska jag ta samma melodi när jag nynnar/sjunger för dom. Så dom fattar att aha nu är det dags att sova för nu sjunger mamma sovlåten. OCh det är ju konstigt vad man väljer för låtar! Med Elsa så blev det på något konstigt sätt psalmer!!? Hosianna Davis son ekade i sovrummet varje kväll. Och när hon trilskades lite så tog jag i för full hals och brölade ut Bereden Väg för Herran! (tillägger att jag inte är det minsta religiös, men har dock sjungit i en kyrkokör för sisådär 100 år sen) Och det funkade varje gång, hon somnade snabbt när jag började sjunga. När hon sen blev lite äldre, ca 1.5-2 år så skulle jag sjunga Trollmor...och fasen vad jag har sjungit trollmor som lägger sina 11 små barn. För Elsas sövningsprocedur vid den tiden tog mellan 30 minuter och 2 timmar. (hon var och är fortfarande en rätt orolig själ, varför vet jag inte) Nu behöver jag inte sjunga för henne längre men när det begav sig var det alltså psalmer och Trollmor.

Sixtens sång var från början nåt gurguralt tvåtonigt läte från mamman. Lät för jävligt och dovt. Men det funkade så då jörde jag på det,,,, tills han upptäckte att mamman visste kunde sjunga melodier. Tänkte då att jag skulle välja något annat än psalm, jag menar att någonting skulle jag väl ha lärtr mig. Och va fan väljer jag...jo Guldet blev till sand! (Jag tycker INTE om Peter Jöback och är inte så förtjust i Kristina från Duvemåla) Och ungen tycker om den till råga på allt. För så fort man började sjunga den så fattade han galoppen att nu skall det sovas middag. När Sixten blev äldre bytte jag dock ut den till Vem kan segla förutan vind. Den känns bättre. Nu sjungs det inte längre för Sixten och han är nog rätt nöjd med att morsan (äntligen) är tyst.

När så Harry kom till världen borde jag ju kunna välja en låt som JAG tycker om. Sagt och gjort, det blev Sailing (med Rod Stewart) och Harry trivdes rätt bra med den,,,,ett tag. Sen gillade han den inte alls. Det bökades runt, gnälldes och smånafsades när jag började sjunga Sailing. Det var bara att byta låt. Och på något jäkla vänster så väljer jag Guldet blev till sand IGEN! Hur dum får man vara egentligen? Finns det någon lag på det? För det värsta var ju att Harry diggade den stenhårt! Så nu är det bara att köra : "ur en stinkande källa drack han vattten! Åhhhh Kristina Guldet blev till sand! 

Så när ni får barn eller om ni har, tänk NOGA ut vilken sång ni ska sjunga för den får ni dras med ett bra tag framöver!!!

Over and out!

och alldeles färdig är jag nu. Efter två heldagar med totalstädning och fönstertvätt. Skulle kunna göra inbrott utan handskar för fingrarna är helt nötta. Avböt dock städandet rätt snabbt idag när jag fick en stege i huvudet. då var det liksom inte läge att fortsätta. Förutom att det gjorde ont så fanns det liksom ingne hjärna kvar därinne, för det var ju helt och hållet mitt eget fel. Klumpig med andra ord. Men fint blev det! Synd att det inte är lika fint hemma.....

Over and out!

Min man anser att nyfikenhet är en dålig egenskap. Det gör inte jag. Eller jo när det handlar om att gotta sig åt andras olycka och vara först med ett (oftast elakt) skvaller, då är det en dåligt egenskap. Men om man bortser från dessa människor som är såna så är nyfikenhet en bra egenskap. Den gör ju att du är intresserad av att ta reda på saker,  hur det funkar, och varför. Även när det gäller människan är det bra att vara nyfiken. På så sätt kan (obs läs kan för här gäller inte det där om ovannämnda människor som inte bryr sig om att de kan såra, göra illa folk med sitt elaka skvaller) man lära sig mycket om varann och få ökad förståelse till både andra människor ocj kulturer.
Jag erkänner att jag är nyfiken! Jag läser tex  gärna om andras liv i deras bloggar, för att få mer vidvinkelsyn på livet, att tänka utanför min egen lilla bubbla. (säskilt nu när jag har varit f-ledig så länge, så nu är jag verkligen i min och barnens bubbla) Jag tror jag blir en bättre människa av det. Jag försöker att vara öppen för det jag läser och försöka förstå hur människan bakom hade tänkt just i den situationen och även på hur jag skulle ha reagerat. Sen tycker jag det kan vara kul att få läsa om någon rolig anekdot också. För skratt är den bästa terapin som finns, dessutom gratis!
För att återgå till nyfikenhet så säger man ju att det är bra att barn är nyfikna så varför skulle det inte vara bra att vara det som vuxen?

Nog med pedagogiskt och filosofiskt svammel för nu. Kaffet börjar tyvärr att sluta verka och det finns inget mer hemma!!! Panik kommer snart att utbryta i Kullbackens residens!

Over and out!

Gjorde en uppryckning av mitt neggande igår. Klädde på alla ungar och åkte till stan, där inhandlades medicin till mamman (läs penicillin som jag "bara" käkat i över 3 år nu) vantar till ungarna och avslutades med ett besök på leksaksaffäten! Det sista var ju roligast såklart! Leklera och en liten bil köptes och Elsa och Sixten fick betala grejerna själva. JAg är noga med att det inte ska springas omkring och rivas på allt när vi är i affärer. Gillar inte såna ungar själv som får härja fritt. Efteråt blev det lek i sandlådan hemma, Harry sov i bilen så länge sen var det helt plötsligt kväll!

Idag så tyckte jag att vi var i ute i god tid på morgonen. Men se där hade jag fel. (den minsta hade bajsat, alla 3 ville ha frukost vilket är ovanligt, och sen vid påklädning så vimsade alla 3 runt när jag skulle klä på. Sen att mamman var tvungen att försöka fixa sin cockerspaniel frippa tog ju också lite tid) Vi kom iaf iväg och lämnade först Elsa på dagis. Typ in sen ut! Sen åkte vi iväg till Västerås till Hörcentralen. OAE test på Harry (höger öra eftersom förra gången var han förkyld och det blev inte ett bra resultat på just höger då) Det gick galant och han är nu GODKÄND! Sen skulle Sixten få göra hörseltest, med hörlurar och sätta ringar på en pinne. Han vet exakt hur han ska göra och dom fick det bästa resultatet hittills. Dock har han lite bråttom ibland. Nu är apparaterna inställda efter detta hörseltest vilket innebär att han fick SÄNKA ljudet. Man undrar ju hur mycket man ska lita på Uppsalas test som görs när barnen är sövda. För både Elsa och Sixtens senare hörseltester i vaket tillstånd har visat att dom hör mycket bättre än vad som först troddes (enligt Uppsalas test). Sen att Sixten inte alls vill ha sina apparater är en helt annan femma. JAg ska prova med mutningsmetoden i helgen, med det menas apparater på och du får lördagsgodis. Iaf så han får höra det nya ljudet.

Apropå att vi va till stan igår. Många klagar på att folk med barnvagnar inte flyttar på sig eller går mitt ivägen. Kan hålla med om det till en viss del. Många går verkligen mitt ivägen. Oftast dom som bara har ett barn. Beror nog på att dom vill skryta lite att här kommer minnsan jag och jag har barn, jag är speciell nu! MEn dom allra flesta försöker hålla sig ur vägen. JAg är en av dom men det är tamejfan omöjligt inne i en affär! Var på HM igår och kunde knappt ta mig fram till kassan för alla jävla strumplådor och lockelsevaror, hur fan ska jag då kunna flytta mig för folk som vill förbi. Så lite irriterad redan när jag kom till kassan blev det inte bättre av att det var en "nittonåring" som tror att hon är så förbannat världsvan och högst antiserviceminded som kan bli. Spacklad som en jävla påskkaramell och försökte se sådär uttråkad ut som bara en tonåring kan. När hon sen fibblar med kassaappraten hur länge som hellst för att slå in mina varor börjar mitt tålamod tryta. MEn svensk som jag är sa jag inget utan fräste ur mig all galla påvägen ut med ett hopp om att hon hörde det. Idag höll vi på krocka med barnvagnen och en stor matvagn i sjukhuskorridoren. Jag höll mig slickad efter väggen medans den jäveln genade i kurvan. Då har han mage att fräsa något om att JAG var ivägen. MEn då kunde inte Ylva vara tyst kängre. Då sa jag högt och tydligt Sixten det där var en VÄLDIGT OTREVLIG MÄNNISKA! En tant hörde oss och hade sett situationen och nickade medhållsamt. Vad är det med dagens människor egentligen? Måste man vara så förbannat otrevliga mot varann?

Over and out!

Så blev det en sån där dag när jag hatar allt! Eller iaf tycker illa om för hata är ju ett starkt ord. Ingenting funkar och allt är bara piss. Vädret är piss, blåser som tusan och vill inte gå ut trots solen.Känner mig skitig coh minns inte ens när jag duschade sist. Det är totalskitigt i hela huset, sanering är det insta som sulle behövas. Menshelvetet pågår. Ingen av ungarna lyssnar på vad jag säger. Kroppens hudproblem (som jag inte ska gå in på närmre) gör ont så in i helvete. Till råga på allt ska gubben jobba över. JAg känner mig allt annat än glad idag! JAg hatar när det blir såna här dagar. JAg VILL ju vara glad, slippa tjata och vara en bra mamma, fru och inte minst människa.
Försöka fixa mat nu om det går bland alla slagsmål......orka orka orka!

Over and out!

Detta är från i höstas när vi lämnade lillebror hemma för att plocka (läs äta) lite blåbär. Men om sanningen ska fram finns det inte så många bra kort på mina trollungar. Dom är nämligen aldrig still! Har försökt att få alla 3 på en bild men icke sa Nicke. Ingen sitter still. Ända gången det går att få dom stilla är när man ger  lördagsgodis, men då är det ju choklad i hela nyllet istället. Skulle vara intressant att gå till en proffsfotograf för att se vad han skulle lyckas med.

Over and out!

Men skiter i dom en liten stund till! Dom stora är på dagis och den lilla sover. Nu ska jag dricka mitt kaffe och läsa en skvallerblaska! För det anser jag att jag förtjänar i detta just nu. (fråga mig om ett par timmar, då har nog det dåliga samvetet slagit till och jag tycker att jag skulle ha gjort något av alla måsten istället)

Over and out!

Japp fick damma av lite syslöjdsfärdigheter så här på en måndag morgon. Elsas favoritbyxor som hon har fått av sin äldre syster hade gått sönder. Små små hål på ena knät, så det var bara att ta fram nål och tråd. Och med dessa klumpfingrar (som i vanliga fall är rätt förstörda och absolut inte blivit bättre av röjandet i helgen) fick faktiskt på tråden i nålen! Nu springer hon glatt omkring med brallorna på sig.
Idag är det ögonmottagningen som gäller, kontroll av Elsas skelning och kanske även kontroll av hornhinnan som man kan få problem med när man har hudåkomman vi har. Det var en återbudstid vi fick för hon stod tydligen på kö. Och är det något jag lärt mig av alla dessa sjukhusbesök är det att det inte är någon ide att skjuta upp något av besöken för att det är mycket just nu. För hur man än gör så brukar det klumpa ihop sig iaf!

I helgen röjde vi som sagt så det enda som orkades göra igår var att dammsuga ur bilen, Man vet att den är skitig om man knappt kan bromsa eller gasa pga allt grus! Så nu kör vi säkert igen! Apropå bilar, säkerhet osv. Gubben åkte fast i en fartkontroll i lördags, han körde lite för fort men lyckades på något sätt snacka sig ur boten. Bara han som kan göra sånt. Själv hade jag tagit boten, skämts och tom tackat när jag hade åkt därifrån.

Nu klä, packa väskor och göra sig iordning för Sixtens dagis  och Elsas ögonbesök, Harry får hänga med oss till ögon.

Over and out!

Det ska jag och min kära man göra i helgen. Mina underbara föräldrar ställer upp som barnvakt under tiden. Är så förbaskat glad att dom vill och kan ställa upp så fort man ber om hjälp. Det är ju faktiskt ingen självklarhet. JAg menar dom har ju jobbat sen dom var 14, 15 år ända till 65 års ålder. Har dom tur så har dom 10 år framför sig innan ålderdomens hemska krämpor kommer. Och dom har ju slitit själva med ungar, jobb, hus och allt så jag tycker att dom ska få vara själva någon gång och sig själva, inte bara mamma och pappa/mormor och morfar.
Tacksam är jag iaf, men som vanligt så har jag så svårt att visa/säga det så dom förstår det.

Nu måste jag sätta igång med allt packande, hörs efter helgen!

Over and out

Jävla skit säger jag bara! På bloggen har det hänt något och jag får ingen ordning på det. Profilen och månadernas alla inlägg på högersidan på bloggen är som bortblåst. När man klickar på permalink kommer dock inläggen fram men inte profilen. Har frågat blogg.se om felet och dom säger att det är någon skräpkod i något utav alla inlägg och att jag hittar det genom att klicka på kommenterar på VARJE inlägg. Det har jag gjort men inte fasen har jag hittat det felaktiga inlägget med skräpkod i sig. Allt ser ut som vanligt. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Någon som vet eller har tips? Emottages mycket tacksamt, bjuder på en puss i påsk för den som kan hjälpa mig med detta skitproblem
OVer and out!

Nej det var ingen handboll igår och nej Sixten sov inte hela natten. Ahhhh måste vi leta reda på en handbollsmatch varje kväll för att han ska sova hela natten??? Hjälpte tydligen inte att vi spelade handboll ute igår . Nu kommer det där tabubelagda ämnet jag skrev om tidigare.....

Jag tycker inte att vem som helst ska få skaffa barn. Jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet som många verkar tycka. Är man förståndshandikappad tycker jag att man som dennes förälder verkligen ska försöka få det barnet att förstå att han/hon inte ska skaffa barn. Ja jag vet att det finns olika grader av förståndshandikappad och det är svårt att dra en "gräns" om vilka som är lämpliga eller ej. Men om man tex INTE kan sköta sin personliga hygien utan måste bli åtsagd att nu går du och duschar, borstar tänderna, tvätta kläderna hur sjuttsiken ska man då kunna ta hand om ett barn? Om man inte förstår själv att man måste tvätta sig med jämna mellanrum, att man inte kan ha samma kläder jämnt hur ska man då kunna ge barnet det fysiskt nödvändiga som det behöver? Och hur blir det när barnet har blivit lite äldre och kräver mer och mer både i tid, uppfostran och att lära sig hur man för sig i det sociala livet? Idag verkar det som om man tycker att stat, kommun, landsting ska hjälpa alla dessa föräldrar. Har man inget eget ansvar längre? Det är ju inte förskolan/skolan som ska ge barnet dess värderingar och uppfostran, det är förälderns uppgift. Hur blir det sen rent intelligensmässigt för dessa barn att växa upp med en/två förståndshandikappade föräldrar? Kommer det att stimuleras tillräckligt för att utvecklas som det ska? Vad händer när barnet själv upptäcker att hon/han är smartare än sina föräldrar och förstår  mycket väl att hans/hennes föräldrar inte har alla hästar i hagen? Blir det barnet som blir förälder då?

Eller dom som vägrar "ge upp" sitt eget liv. Jag menar dom som prompt måste festa varje helg, eller hålla på med sina fritidsaktiviteter så det går ut över barnet/barnen. Dom barnen som nästan "bor" hos sina mor/farföräldrar. Bara därför att föräldrarna ska sitt liv kvar. Jag menar inte att man ska glömma bort sig själv men man kanske får dra ner på sina egna förnöjsamheter. Anpassa efter det nya familjelivet.  Nu är det inget fel att mor/farföräldrar tar hand om sina barnbarn men det ska inte vara så att barnet ser dom mer som sina föräldrar än sina egna.

Eller dom som skaffar barn så fort dom blivit ihop, nästan som om det skulle vara ett bevis för deras samexistens. (på min tid när jag var yngre så förlovade man sig eller skaffade på sin höjd katt) Och när barnet sen är någon månad går man isär. Som tur är tar oftast den ena föräldern riktigt ansvar (oftast mamman, men det är en helt annan diskussion) men den andra föräldern försvinner snabbt ur barnets liv.

För att komma till någon slutsats av detta högst politiskt inkorrekta inlägget så menar jag att barn är levande varelser som man måste ta hand om både fysiskt och psykiskt. Det är inget man kan lämna bort när det är "tråkigt" eller när det inte är något kul längre. Det är ett livslångt åtagande och inget objekt som ska ge dig som förälder mer uppmärksamhet eller bekräftelse. Det är barnet som ska stå i fokus inte du!
Om det är någom som tycker detta är fel eller rätt som eller som bara vill diskutera så kommenatera gärna. Detta är ju vad JAG tycker. Det är inte allas sanning, bara min sanning. Over and out!

Förra veckan fick ju Sixten börja käka penicillin, men efter 3 dagas ätande hade det inte skett någon förändring. Han har dessutom haft feber hela tiden. Efter lite ringande så fick vi komma till Öron-näsa-hals mottagningen i Västerås på fredagseftermiddagen. Med hjälp av min snälla fader så stack Sixten och jag iväg dit. Odling togs och nu idag var vi på återbesök. Dr tyckte det såg bättre ut (men jag är tveksam) och samtidigt fick Elsa äntligen dammsuga sina öron. Hon tycker det är så förbaskat skönt. Så förra veckan blev det bara 3 sjukhusbesök, och denna är vi hittills uppe i 1. Man vet aldrig hur mycket det blir varje vecka. Imorgon blir det dessutom dagis för dom båda, tillbaka till vardagen igen.

Dra på trissor! Sixten sov hela natten till måndagen också! Hur fasen ska det gå ikväll när vi inte har någon handbollsmatch att gå på????

Vad är det som händer med människor på våren egentligen? En del blir sprudlande glada och har hur mycket energi som helst, medan andra verkar gå ner i djupa depressioner. Det är lite för mycket död omkring nu. Så svårt att förstå men samtidigt inte. Finns ju egentligen inget positivt med att en människa går bort men man uppskattar det lilla i livet ännu mer när det tyvärr händer. Man klagar kanske inte på ett litet skärsår på fingret för man vet att det finns folk som har det värre. Ta hand om er och tyck om varandra! Mycket!!!

OVer and out!

För att få Sixten att sova hela natten i sin säng som han har gjort inatt så undrar jag om det är detta som måste göras varje dag? 1. Åka till Västerås på fm och handla på ÖB. 2. Hem till lunch, fiskbullar och potatis. 3. Vara ute i över 2 timmar och leka i sandlådan. 4. Fika med glass och chokladkakor. 5. Åka och titta på när morbror spelar handboll. 6. Hem och äta pannkakor. 7, Duscha och smörja sig, 8. Somna på  5 minuter. Om det är detta som krävs blir det problem, för det är ju inte handbollsmatcher varje dag! Skönt var det iaf att han sov till halv åtta imorse, det är rekord!
Nu fortsätta idrottandet, det är ju vasaloppet! Sen i em så blir det nog en handbollsmatch, morbror spelar igen, vilken tur vi har!

Idag funderar jag på om jag ska storhandla med 3 små själv eller om jag bara ska handla det absolut nödvändigaste som behövs. Äh vaddå fixar du inte att handla själv med 3 ungar tänker ni då! Jo det gör jag men eftersom Sixten inte riktigt har fattat hur man gör när man går bredvid kundvagnen så måste jag ha honom i och då får inte allt plats. Vi får se hur vi gör. Vi KAN åka iväg om vi vill iaf för nu har pappan lagat mammans bil!

Igår var vi ute i över 2 timmar. fy fasen så skönt det var. Vi gick och hämta posten, slängde lite pinnar och var sen i sandlådan som börjat tina upp resten av tiden. Och inte ett enda bråk under hela tiden. Som grädden på moset verkar det som om Harry, efter 11 månader, äntligen har fattat att det är skönt att sitta i vagnen.
Tack för det Harry!

Har ett tabubelagt inlägg på gång men just nu finns ingen tid att skriva, får se om jag hinner ikväll eller helgen. Med tabubelagt menar jag att det är inget man ska/får prata om och det är i allra högsta grad politiskt inkorrekt!

Nä ta reda på lite tvätt kanske. Så vi har en syssla mindre att göra innan helgen.

Over and out

Igår tröttnade jag på att försöka med egenvård av Sixtens bölder så jag ringde vårdcentralen, å se på själva fan jag fick en tid! I ett chockartat tillstånd åkte vi dit  och jag tänkte för mig själv att äntligen får vi hjälp men se där hade turen tagit slut. När läkaren kommer säger han Hej och vi går till hans rum. Tur tänkte jag när jag läste på namnskylten på dörren, han heter Erik Lundström det låter svenskt så då kanske vi kan förstå varann. MEn efter att ha berättat om Sixtens problem (nu i vänsterörat, och själva snibben) så fattar jag att denna man har tagit detta namn i sen ålder för det var nå djävulskt vad han bröt. Det enda ord jag tror han kunde på svenska var antibiotika. Så det var det han sa. Men när jag frågade om det skulle bli Heracillin såg han frågande ut. Märkte sen att han slog på fass. Det är då själva fan att man ska behöva ställa diagnos själv och dessutom ge tips om vilken medicin man ska ha! Då kan ju jag också jobba som läkare  men utan att behöva ha flera hundratusen i studieskuld! Jaja vi hämtade ut medusinen och har nu börjat ge till Sigge Pigge. Han äter så glatt upp den och säger mmmm jättegoda! Själv tycker jag den smakar vidrigt.

Annars händer det inte så mycket här. Jag har varit duktig och kört sönder bilen. När Elsa och jag var i Västerås för kontroll av hennes hörapparater toucha jag en snökant vid parkeringen och smash så gick plasten och någon elpryl sönder på höger framskärm vid lyset. Skit säger jag bara, och typiskt att det var jag som gjorde det, hade ju känts lite bättre om det var mannen i huset som hade åsamkat denna skada. Iaf för mig.hihi

Ja just det ja, igår var det ju även den 29 februari och det firades lite i huset. För 4 år sen var det nämligen förlovning. Vi tyckte det passade bra med skottdagen för då blir det ju bara var fjärde år man måste komma ihåg det. Blommor fick jag iaf minsann!

Och sist men inte minst måste jag säga TACK till dig anonyma som skrev den fina kommentaren. Det gjorde min dag när jag läste den. Det behövs inte så mycket för att man ska bli glad.

Over and out!