Kan det vara så?

Vågar väl inte säga att jag tror att kopphistorian för Sixten är på väg att vända nu men han har mindre feber och är mycket gladare och äter tom lite mat. Och tack för tipsen!

Som alla andra ungar så ville både Elsa och Sixten åka skidor imorse när dom såg det enorma snötäcket på ca 1.5 mm.

Vi får vänta lite med det sa jag, och faktiskt så godtog båda två det.

Lite skönt är det dock med snön för den lyser upp lite, och med nyplöjda åkrar runt omkring oss så blir det onekligen svart annars.

Nu ska jag försöka mig på att leka lite med alla 3. Får se om det blir världskrig eller inte. Om det blir krig kan jag med säkerhet säga att alla är friska (åtminstone feberfria)!

Over and out


Så här kan man se ut med pricksjukan.

Koppor överallt!

Har under dessa vattkoppsdagar insett att just vattkoppor kan bli väldigt många. Ljuger inte om Sixten har över hundra stycken. Feber har han också. Men är förhållandevis glad ändå. Det är tur att dom är så tåliga ungarna, hade detta drabbat någon utav oss vuxna hade vi ånkat ihjäl oss om hur jobbigt det var.

Han blir väldigt mysig iaf,den där Sixten. För annars är han i farten hela tiden men nu kan han faktiskt sitta still och kramas i flera minuter! Något positivt med det hela.

Annars händer inte så mycket. Varken Elsa eller Harry har några prickar. Och har vi otur så blir detta en långdragen historia eftersom inkubationstiden är 3 veckor!
Vi tittar på film leker med bilar och tittar på mer film. Det inhandlades några nya igår vilket var tur för jag höll på bli galen på dom gamla.
I och med denna sjukdom så kommer jag få ringa runt till öron-näsa-hals, ögonmottagningen och tandläkaren och avboka, Det var "bara" dom besöken Sixten hade inbokat nästa vecka.

Och Harry då, vilken lite filipajsare det är! Han pratar inte svenska utan han har ett helt eget språk som låter som en speedad kalkon. Och han har så mycket bus i sig,

Tur man får se lite tokigheter gråa regniga dagar som denna.

OVer and out!

Nämen sörru!

Och där slog vi till med lite vattkoppor lagom till att snoren och hostningarna börjar ge sig. Det är Sixten som är alldeles prickig och febrig. Nu inväntar jag bara att Elsa och Harry ska insjukna. Så vi kan bocka av vattkoppor från listan menar jag. Bättre att ha det nu än på sommaren i värmen iaf. Om man nu ska se något positivt med det hela.
Så helgen har varit lugn. VI gjorde amerikanska pannkakor häromdagen, Blev poppis. Elsa beställde pizza igår kväll, blev också poppis. Vi åt lax i lördags, Harry trodde ärligt att vi skulle ta död på honom, alltså inte poppis hos lilla herrn. Det vore himla trevligt om den där ungen började äta vanlig (och samma som vi) mat istället för endast korv, köttbullar och pannkaka.

Nu ska vi mysa lite innan det är dags för medicin igen.

Over and out!

Rödvinsås

Japp idag kör vi på rödvinsåskänsla! Och vad kan passa bättre en fredag som denna! Solen visar sig faktiskt, ungarna leker ganska snällt med varandra, hostan har minskat på alla, och har pratat i telefon med en underbar arbetskamrat. Lägg därtill ett telefonsamtal med en sprudlande glad make!

Vi är alltså på ett alldeles ypperligt bra humör denna dag!

Vad vi ska göra vet jag inte ännu. Vi får se om vi vågar oss ut eller om vi leker med någonting inne.

Det är skönt för hjärnan med sådana här dagar, så den får vila lite. Annars går den liksom på högvarv. Kanske därför jag blir så otroligt sötsugen på kvällarna.

Ja just det ja, det har jag glömt och säga men armen gör inte lika ont heller längre. Ännu en sak som gör humöret bättre
Hoppas ni får en bra helg för det tänker jag göra mitt bästa för att få! (spar dom ironiska, sarkastiska inläggen till måndagen, passar liksom bättre då)
Over and out

Bearnaise

Idag känns livet mer som en krämig lagom syrlig bearnaisesås!
Vilket är bra om det nu är någon som undrar hur just bearnaise ligger på idag-mår-jag-som-denna-sås-skalan.

Det är som sagt tur att livet är föränderligt och inte ligger på samma nivå hela tiden. Tror jag skulle bli galen av det. Men visst samtidigt som jag gillar att det förändras så är jag livrädd för förändringar. Och det är väl där resonemanget inte riktigt går ihop. Men det kanske är lite typiskt tänkande för just människan.

Ikväll blir det bortamat, alltså lika med gratis. alltså lika med gott! Svägerskan har fyllt år, nämligen "tant" (40 för att vara exakt. Kommer säkerligen inte tycka att 40 är tant när jag själv blir det;)

Sjukstatusen i hela familjen är fortfarande megamycket snor, en hel del hosta men tackom och lovom ingen feber på flera dagar. Kan det vara så att det äckliga viruset är på väg att lämna våra kroppar? Vi får hoppas det.

Nu ska jag ta mig lite av livets dryck, kaffe och bearnaisa mig genom hela dagen!

Over and out

Brunsås

Idag känns det så här om livet i sig.


Livet ska nog inte vara kul har jag kommit på. Det ska vara en lagom väg, med medeltung börda sådär grått och trist så du inte fattar om du ska gråta eller skratta, det ska vara lite smått uppförsbacke hela tiden och du ska i din enfald tro att du kommer att komma upp på kullens allra högsta topp och att det är ditt mål och där, där blir man minsann lycklig,
men se där så blir det aldrig för den där uppförsbacken är evig och har inget slut.

så är livet......som en småblaskig smaklös brunsås


Så känns det idag, imorgon känns det säkert på ett annat sätt. Det är hela tiden föränderligt, och tur är väl det.

Men idag är det alltså brunsåskänsla

Over and out!

Aj som fan eller Mamma har lite ont just nu!

Vi lämnar det kryptiska för tillfället, min hjärna behöver vila lite! Men det kommer en förklaring till det så småningom , när jag själv är redo för det. Därmed lämnar vi det.

I torsdags förra veckan hade jag och (mops)Elsa lite olika meningar om huruvida hon skulle få gå ut och leka eller inte. JAg tyckte det var en befängd ide då det spöregnade, hon hostade så man trodde lungorna skulle ligga som ett par strandade maneter på golvet, och snoren rann likt Niagarafallet. Hon tyckte såklart precis tvärtemot. Varav hennes outröttliga bjäbbande börjar. Hon blir värre än någon utav dom där handväskshundarna som är så populära. Efter en stunds bjäbbande tog jag död på envägskommunikationen med ett rungande NEJ, och gick sonika därifrån och fortsatte att plocka grejer så som bara en småbarnsförälder kan göra.
Efter en stund närmar jag mig rummet där en mycket arg och upprörd (dock tyst) Elsa sitter och tjurar bredvid en intet ont anande Sixten som är som en riktig svärmorsdröm för tillfället och leker snällt med sina bilar.
Ska precis böja mig ner för att plocka upp något som ligger i dörröppningen när Elsa får för sig att demonstrera hur arg och felfördelad i livet hon är genom att smälla igen dörren.

Bara det att det kom någonting emellan, en stortå tillhörandes mamman.
Blodet sprutar, mamman hoppar av smärta, tårarna sprutar, till slut på alla barnen eftersom dom aldrig sett sin mamma ha så ont någon gång blir dom livrädda och tror att hon ska dö, minst!

Efter plåsterpåtagning, torkning av allas tårar, lite pedagogiskt snack från mammans sida för att undvika kommande trauman så fikades det i lugn och harmoni med morföräldrarna som nyss hade kommit.
Men ont gjorde det, och gör än idag, enligt mannen kommer det göra ont minst en vecka till.

Men någon sensmoral eller läxa lärde sig inte fröken mops, för dagen efter slängdes det i dörrarna igen.....

Fast det kanske var lite bra att det hände ändå, för blir det för mycket tänk i hjärnan vickar jag lite på tån och får så ont så något annat går inte att tänka på.

Over and out!

(och här skulle det ha varit en bild på tån,,,,,men ville inte förstöra hela er dag med en så hemsk bild)

Kryptiskt del 3

Okej, vulkanandet har inte gått över helt men det börjar mer och mer övergå till någon slags beslutsamhet och gör mig mer och mer arg!
Vilket är bra! Offertypen är inte något man vill vara.
Nej nu ska jag gå över från vulkan till en långsint förbannad tar-ingen-skit kärring! Så passa er för nu tror jag minsann att jag är på gång!
Säger som Buzz Lightyear:

Mot oändligheten och vidare!!!!

Nu gör vi något bra av det här!

OVer and out

Kryptiskt del 2

Det jag hade på känn blev sant. Det som har molat i magen och huvudet i flera månader men bara blivit värre de sista veckorna ble vtill en stor vulkan i skallen.
Nu ska jag vulkana ett tag till sen blir det nog bättre.
Det måste det bli

Over and out

Kryptiskt!

Det är mycket nu! Som Stefan Sauk sa i det gamla programmet Lorry om ni minns det. Och sannerligen mycket är det.
Saker jag inte kan göra något åt.
Saker jag borde göra något åt.
Saker jag kan göra något åt.
Saker jag inte vill göra något åt.
Saker som är livsviktiga.
Saker som är skitviktga.
Saker som inte är fullt så viktiga.

Man skulle kunna sammanfatta det med att det är mycket och ingenting på gång just nu.

Och med kryptiska resonemanget lämnar jag er till edert öde!

Det tar iallafall mycket kraft det här kryptiska, lägg därtill sjukdom på dom små i 3 veckors tid. Det tar på deras krafter det med.

Natten var mycket bättre än sist, Fast uppe några timmar var han, den där Harry, men inte lika bånglig som sist. Och som tur var så tog maken, aka Prins Michael hand om det. Skönt att man kan hjälpas åt. Beundrar verkligen ensamstående föräldrar.

Och det var väl själva fan att man är just småbarnsförälder när det visas fotboll på tv. Det är så "sent" så det finns inte en sportmössa till chans att jag skulle orka vara uppe. Och precis som förra gången det var fotboll på tv så hände tydligen något magiskt.
Tur att det tjatas om sporthändelser om och om igen i all media när det händer något sänt här för jag kommer garanterat att få se det igen och igen.

Over and out

Jamen asså sov för fan! del 2

Man tycker ju att ett barn på sisådär 1,5 år som har varit uppe mellan halv tolv och fyra på natten torde vara trött. Iaf lite granna.
Så är inte fallet. Det skall tydligen inte sovas någon j-a middag här inte! Om gossebarnet var glad och lekte utan missöden trots frånvaron av middagslur skulle jag inte säga något, Men när det gnälls, gnölas och skall bäras hela tiden då tycker nog mamman i huset att barnet i fråga är lite drygt!

I sådana här lägen frågar jag mig ofta va fan gjorde jag fel?!

Over and out!

Jamen asså sov för fan!

Idag blir det inget långt, ironiskt, tänkvärt inlägg. Alla ungarna är sjuka, förkylda, hosta och feber. Igen. Jag har sprungit minst 4 vändor med ungar inatt. Den minsta var på sitt absolut vedervärdigaste humör och var vaken mellan halv tolv och fyra. Ja vi snackar natt här.
Och just nu behövs inte mycket förrän kriget är igång mellan dom 3 ättlingarna.
JAg är inte på bra humör idag. Inte blir det bättre av att u:et på tangentbordet verkar hålla på att lägga av. Eller att USBminnet med alla barnfilmer är puts väck.
Den här dagen blir lång. Djävulskt lång.

Over and out.

Roadtrip!

Idag ska jag på roadtrip alldeles själv! Nu är det ju inte lika roligt som det låter, tyvärr. Ska till Uppsala för att kontrollera att armen kommer hänga kvar ett tag till. Vet inte om dom kommer kolla resten av kroppen och hur många läkare som kommer vara med. Bara att åka dit och se glad ut, som vanligt med andra ord. Har för säkerhets skull skrivit en lååång lista på grejer jag vill ha utskrivet. För det där med familjeläkarsystemet fungerar ju som sagt var inte här. (Och nej det är inga konstiga saker jag vill ha, bara lite olika salvor)

Och hör och häpna, Sixten har blivit sjuk igen!!! Va ovanligt va. Tycker lite synd om honom när han får dras med feber var och varann dag.
Sover dåligt gör dom också, Harry och Sixten. MEN ska inte klaga, har ju valt det här livet själv.. Fast lite avundsjuk på dom som har lättsövda och sovande barn är jag. Förhoppningsvis går det över om några år eller så. Och som jag brukar säga:
- Sova får man göra när man dör!

Nej kasta i sig lite mat innan det bär iväg. Och apropå mat, hur bra tajmat är det att ha kylen full med choklad, godis, chips och dricka när man hade tänkt dra ner på sockret!!??? Inte bra alls om du frågar mig.

OVer and out!

Reflektioner om livet före och efter barn.

Att skaffa barn ändrar livet en hel del, Eller i mitt fall så fick jag ett helt nytt liv, ändrad identitet och allt blev faktiskt till något mycket bättre. Hur jag har ändrats är ett helt annat inlägg som kanske kommer lite längre fram.

Denna gång är det mer en reflektion i det vardagliga livet som har gjort sig påmint. Något så enkelt som dammsugarpåsar!

Under nästan 10 år som jag bodde både med fd man och själv i min lilla stuga så minns jag inte att jag bytte dammsgarpåse en enda gång! Bytte dammsugare gjorde jag dock. För tydligen har mina föräldrar bestämt sig att jag ska få en ny var 10:e år, eftersom jag fick en när jag fyllde 20 och en när jag fyllde 30.

Nu för tiden måste jag byta dammsugarpåse minst 1 gång i veckan!

Lite skillnad att ha barn alltså, eller så var jag extremt renlig som singel eller extremt snuskig. Om det säger jag inget!

OVer and out

Såna där jobbiga "hur-ska-det-gå-tankar

Ni vet dom där tankarna man får precis innan man ska till och somna. Det börjar med något simpelt som hur ska jag ha gardinerna i vardagsrummet eller ska vi byta till matta i köket?

Sen ökar tankarna på något konstigt sätt. Hur kommer det gå att jobba? Har jag ens något jobb kvar? Vad gör jag om jag måste söka nytt jobb? SKa jag plugga?

Herregud hur ska det gå med mina barn? Kommer dom bli lyckliga? Kommer dom bli retade för sin hudsjukdom? Kommer Harry känna sig utanför för att han är "normal"? Var jag ego när jag skaffade barnen, har jag utsatt dom för ett onödigt lidande?

Sen blir det bara värre och värre.

Kommer naturkatastroferna komma hit till Sverige? Kommer Bangladesh att försvinna under vattenytan? Kommer Afrika torka sönder? Kommer ozonhållet bli större? Kommer kärnvapenskriget att komma och när? Varför förstör vi jorden så mycket? ÄR alla människor dumma i huvudet som förstör jorden?
Varför finns vi? Finns det någon mer än vi här?

Och ungefär där är jag i något slags upplösningstillstånd. För att sova går ju inte nu längre. Skulle helst vilja ruska om maken bredvid mig och säga högt och tydligt:
Jorden går under! Vi måste tycka om varandra extra mycket nu!!!!! Innan allt är borta! .Det är bråttom! Förstår du inte det!

Sen lugnar jag ner mig och försöker tänka att världsproblemen tar jag hand om imorgon och gardinerna får hänga kvar ett tag till. Ungarna klarar sig alldeles utmärkt och det finns nog fler jobb än det jag har där ute.

Det enda jag inte släpper tanken på är att jag ska tycka om mina nära extra mycket. Så jag gosar in mig i makens lurviga hår, snosar lite och drar en djup suck innan jag somnar.

Over and out

Funderingar i en tandläkarstol!

Idag var det dags för det årliga tandhygienist besöket. Så imorse tog jag mina penicillinpiller som jag måste ta innan besöket. Det har framkommit att om man har hjärtfel kan man dö av att dom kratsar i munnen på en. Och det finns ju trevligare sätt att dö på än i en tandläkarstol.

Ligger i stolen och har tandhygienistens ena bröst i ögat och det andra ögat är omöjligt att stänga eftersom hon har dragit upp mitt ögonlock med sin gummihandske. Tänker på hur otroligt många nyanser av vitt det finns.
Att det var rätt lätt att sluta röka och att jag klarar mig alldeles utmärkt utan cigaretter. Något jag inte skulle klara mig utan är kaffe!
Funderingarna fortsätter...
Vad hette egentligen gruppen som sjöng om bröst som såg ut som svalor som häckade? (att jag tänker på den kan vara för att tandhygienistens bröst fortfarande är i mitt öga), var det Malta eller hur var det nu igen?
Man kanske skulle skaffa sig en tandläkarstol för man ligger ju förbannat skönt i den.
VArför snarkar nästan alla karlar? Är det någon som har träffat någon som inte gör det? Kan snarkandet bero på att karlar är så envisa att det vägrar andas med något annat än näsan? (tips, munnen kan man faktiskt andas med, inte bara stoppa in käk i)

-Ja du Ylva, det såg bra ut, trots ditt slarv. Betalar du med kort eller kontant?
-Kort säger jag, jag har nyss börjat använda kortet.
- Bra!
Jag hör en viss förvåning över att hon verkar tycka att det är smått otroligt att jag äntligen har fattat det alla andra fattade förra årtiondet,
Glad betalar jag dom sjuhundranånting det kostade och åker hem och dricker kaffe.
Det ser ut att bli en bra dag idag!

Over and out!

Ofrivilligt gnällinlägg!

Så var det ny vecka igen. Elsa och Sixten är hemma från dagis idag. Kan vara bra att ta en extra dag nu när dom varit sjuka till och från hela förra veckan. Feberfria idag men med hostan kvar.Och denna gång tror jag faktiskt att det är mormodern som smittat och inte något barn från dagis!
Hela familjen har något skit i kroppen som bara går runt.
Och besöka någon vårdcentral tänker jag inte göra! Vi är inte riktigt kompatibla med varandra. Inte alls faktiskt. Jag tycker dom är inkompetenta giriga löpande band doktorer, Vad dom tycker om mig vet jag inte, men om jag säger så här. Dom tre sista gångerna jag varit dit för antingen min egen skull eller något av barnens så har jag ställt min egen diagnos och även givit förslag på läkemedel och behandling. Och det har blivit som jag föreslagit! Vad är de för läkare som inte ens bryr sig om att att titta/känna/se efter själva utan litar blint på mig som lekman? Jo det är lata inkompetenta människor. Oj då nu blev det ett sånt där gnällinlägg fastän jag inte alls hade tänkt det.

Dagen fortsätter i det gråa, råa klimatet. Lamporna i huset har varit på sen imorse. Kommer vara ända till kvällen för någon sol blir det nog inte.

Kvällsmaten blir kyckling, Får se hur många som äter. Med denna sjukdom så ingår tydligen matvägran också...

Nu ska jag värma min kylslagna lekamen med lite kaffe och kura ned mig bredvid Sixten, kanske får jag med mig Elsa också innan Harry vaknar.
Annars går det lika bra med alla tre samtidigt också, bara det att då verkar det som om alla får myror i rumpan samtidigt.

Over and out

Barnsligt nöjd!

Varje gång jag använder husets skruvdragare känner jag mig sådär barnsligt nöjd, varje gång!
 

Vi håller ju på att fundera på köksrenovering, med blandade känslor kan jag säga. För vem vill inte ha fint liksom. Bara det att jag hatar att ha rörigt omkring mig, och alla som har renoverat vet ju hur rörigt och stökigt det blir. Sen med 3 småbarn så har jag känslan av att det inte blir mindre rörigt och omständigt.
 
Rivandet av kök skulle gå med en hejdundrande fart för det är jag riktigt bra på. Effektiv är nog det rätta ordet. När det sen kommer till byggande och ihopsättning av stommar, köksskåp osv osv där faller jag lite, eller en hel del ska jag säga. För jag har inte riktigt rätta tålamodet med det där finliret. Men den biten kan man ju faktiskt leja ut, fördelarna med det är ju att du slipper jobba, det går fortare (iaf i min värld är det så) och man kan klaga om det är fel. Men att försöka övertala en man som nästan byggt 3 hus själv att låta någon annan göra jobbet, ja det om något är en utmaning! Tips emottages tacksamt!
 
Fast vi väntar nog något år på den där renoveringen kom jag på. Så länge det klättras och kastas och lever allmänt rövare bland de tre små så är det liksom ingen större ide att göra fint. Har ju nyss kunnat börja använda duk på köksbordet igen, och det är ju allt som oftast jag hittar den duken någon helt annanstans än just bordet. (läs i någon av Sixtens bilar, eller som täcke till Elsas dockor).
Jo vi tar nog den där renoveringen om nått år och till dess ska jag väl ha kommit på någon övertalningsmetod på maken.(aka Martin Timell)
 
Over and out

Uppsprickande molntäcke

Från att ha varit jämngrått så börjar det nu spricka upp vid horisonten.
Barnen leker spring-så-fort-du-kan-med-en-fleece-filt och än så länge har inga skador uppstått.
Fredag idag. Mannen slutar efter något strul med gröna telefoner som jag inte riktigt förstod (inte han heller tror jag) redan kl 15 i eftermiddag så det blir nästan som en långhelg.
Inga planer med tanke på all feber, snor och hostningar som härjar här. Kanske lite lövtömning i grannens fd "gödselhål".
Men som sagt, uppsprickande med stor chans till lite sol, glada barn och en rätt så harmonisk mamma. Som nyss fick göra en insats med att släppa ut något litet slags skalbaggeliknande kryp som Elsa hade döpt till Marymam.

Over and out

Grått

Idag är det grått och ganska varmt ute. Inte så mycket vind men desto lerigare. Pojkarna i familjen har feber och är lite tjocka i halsen. Natten gick iaf bättre än sist.
Grått ute men känner mig trots det OCH sjukdom i huset väldigt nöjd och tillfreds med livet.
Den där samhörighetskänslan är så förbannat viktig. Nästan så jag blev förvånad över hur viktig den är i ett förhållande. Det var nästan som att få en käftsmäll.
Fast oj, nu blev jag ju lite personlig och privat igen.
För en väderblogg kanske inte är så kul att läsa, men å andra sidan så spyr jag över alla tuttinuttiga mitt-liv-är-så-perfekt-bloggar att jag nog hellre läser just väderbloggar.
Som sagt, sjukdom,grått och glad är dagens ledord!

Over and out

RSS 2.0