Den eländiga kroppens berättelse.

Som bara fortsätter och fortsätter. Statusen för den idag är fortfarande halvblind, en fågel som kvittrar i örat (dö förbannade fågel!) kli på hela kroppen. Annars så funkar den väl rätt okej. Så veckans händelser kommer att bli droppa, droppa och åter droppa ögat. Inte nog med att man är blind, det gör ont också. Trots bedövningsdropparna. Jaja det som inte dödar det härdar heter det ju.
Nu skall det mosas och mixas mat till den minsta, som äter som en hel häst! (och skiter därefter...)

Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0