Ylva

Jag har nu 2 barn som går i skolan, E som går i 1:an och S som går i förskoleklass. De går på en skola utanför stan och har av tradition och geografiskt tänkande nästan alltid bestått av barn från landet. De senaste åren har detta luckrats upp, mycket pga att det varit lite skralt med barn födda före 2006-2008 och därför har man utökat det geografiska området till försteval av denna skola.
Att man gör så har jag full förståelse för, det är ju för at skolan ska överleva och inte behöva läggas ned man gör det. För i ivern att lägga ner när barnkullarna är relativt små så uppstår en ohyggligt massa problem när barnafödandet sedan går upp igen. Och ALLA verkar lika förvånade när dessa stora barnkullar ska börja skolan.
För VAR ska man palcera alla barn? Det finns ju inte skolor/lärare/klassrum/personal så det räcker!

Jag köper inte det argumentet jag får höra vid möten i skolan idag, att det är sååå stora barnkullar och ALLA skolor i kommunen har fullt. Varför inte då kan tyckas, jo för det har gått ca 6 år sedan barnet föddes och man borde ju ha förutspått att dessa barn fakiskt skulle börja i skolan så smånningom.
Har jag fel?
Nej, tänkte väl det.
Jag köper inte heller det argumenentet att ALLA skolor i kommunen har det svårt, för vet ni, det skiter jag i, nu gäller det mina barns skola och det är den JAG lägger fokus på. Inte fan lägger jag fokus på grannskolan! Skulle DU kämpa för större lärartäthet, mindre klasser etc för en grannskola som inte DINA barn gick i?
Rätta mig om jag har fel.
Nej jag trodde väl det,

Att sedan universalmedlet för att få upp betyg, komptens hos barnen är att höja lärarlönerna är rent ut sagt skrattretande.
Lärarlönerna har alltid varit låga, det är liksom inget nytt under solen, det har även de som utbildat sig till lärare vetat om.
Säg något kommunalt yrke (förutom politiker) som är välbetalt?
Kan någon som säger att högre löner skulle ge barnen mer kunskap, bättre betyg, bättere social kompetens, bättre rankning i PISA förklara det för mig?
För som jag ser det är den enda vägen att gå följande:
* Mindre klasser, max 15 elever i klassen ända upp till gymnasiet
* Högre personaltäthet
*Mindre dokumentation för lärare (dom drunknar i den idag då varje lektion och varje elevs medverkande i den lektionen och dess innehåll och vad just den eleven lärde sig skall dokumentas, varje dag!)
* Mer fokus på social komptetens, de mjuka sidorna i f-klass upp till 3:an.

Det här var visserligen bara ett axplock och kan användas i alla skolor i hela landet.

Det jag har lite funderingar på hur man tänker gällande mina barns skola är hur fasen man vill att eleverna ska tillgodogöra sig kunskapen och hur man faktiskt vill forma dom som människor.
För som jag upplever det (vilket är "fel" enligt skolan ) så får man inte ifrågasätta eller ens försöka föra en dialog med sitt barns lärare. För fan ta dig om du försöker med det! Då läggs locket på, man slutar att hälsa och så fort man möter någon av personalen (det finns några få undatag dock!) så sträcks näsan i vädret och man kan knappt se åt en.
Detta beteende finns hos en del föräldrar med har jag märkt, att inte ens hälsa när man är i samma rum, då undrar jag vad sjutton ger det för signaler till barnet!?
Inte konstigt att det finns så otroligt mycket näthat i Sverige idag, att man har tappat det vardagliga samtalet, att livet verkar gå ut på att lägga upp flashiga (konstruerade) bilder på sociala medier för visa sitt låtsasliv och med det endast försöka bräcka andra att med parollen att jag har det minsann bättre än dig!

Jag är djupt oroad över vad detta kommer att ge för vuxna i framtiden. Bäst känns det nog om jag tog min lilla familj, emigrerade till något ödsligt ställe och levde utan kontakt med omvärlden! För den vill jag snart inte vara i som den beter sig.