Ylva

Japp så är den bistra verkligheten hos familjen Jansvik. Så långt har det nu gått. Vi sover inte längre i samma rum, vi vaknar inte bredvid varandra, vi säger godnatt och går sedan åt olika håll. Tyvärr är det inte självvalt, eller det där lät ju lite konstigt, men om man säger så här, varken jag eller Michael har valt detta utan en viss liten herre vid namn Sixten har gjort detta val åt oss. I ett försök att komma på varför och hur vi ska gå till väga med hans sömnovanor så sover en inne hos honom varje natt. När Micke sover hos honom så är han vaken i ca en timme på natten. Hittills när jag har sovit med honom så har han vaknat, lagt sig bredvid mig på golvet sen har jag kunnat lägga honom i sängen efter några minuter och han har sovit hela natten fram till halv sju på morgonen. Så det verkar ju nästan som om han känner sig ensam. Om det är så kommer snart storasyster få dela rum med honom. Vi kör på så här i några dagar till för att se hur det ligger till. Varför skrev jag att Harry inte var något gnällig? För nu är det inte så kul att heta Harry tydligen. Han har ont i sina stackars tänder, eller rättare sagt tandköttet. Droga droga och droga lite till så får vi hoppas att det går över snart. Elsa och jag var in till stan idag, vadå mellandagsrea?! Fanns inte ett skit! Tror affärerna letar på gammalt skräp som dom inte blivit av med på flera år och när det är mellandagsrea köper folk ändå. När vi kom hem var det strömavbrott, men det gick över rätt så fort. Fasen vad beroende man är av ström egentligen! Nu dansa lite med skrotungarna! Over and out!

Pang sa det så har Harry fått 3 tänder på några dagar! Han fick sin första i underkäken den 21 dec. Den 25 så fick han en i överkäken, och idag den 28 så dök den tredje upp i underkäken. Men han har inte varit något gnällig eller haft feber. Min stora kille! Det har hänt någonting med Elsa och Sixten, dom leker med varandra på ett helt annat sätt än tidigare. Då var det mer bråk och konkurrens om att ta plats och bestämma, men nu så skrattar dom och hjälper varandra. Så underbart att se! Harry gillar också när dom leker och vill gärna vara med, ibland får han det och ibland inte. Mysigt att se när dom är snälla mot varandra iaf,rena idyllen känns det som då. Och man måste ta vara på dom korta stunder som är för man vet inte när bråket börjar igen. Annars så har julen varit bra. När jag läser mitt förra inlägg så verkar det nästan som om jag är sur och tycket att alla super. Men så var det inte, var mest en reflektering om hur det kan vara och att alkoholen "dominerar" nog de flestas liv utan att de tänker på det eller anser att de har problem med den. Men jag tror att om man skrapar lite på ytan så har nog dom flesta lite svårt med "spriten". För om man tänker efter så är det ju den som tar störst plats på alla högtider, julen,nyår, påsk och framför allt midsommar, och då har jag inte räknat med semester eller för den delen alla "vanliga" helger. Nog svamlat för nu. återgå till den förbenade matlagningen som är såååå otroligt kul! (obs, väldigt ironisk) Over and out!

Ja det tycker jag! Iaf om det finns barn/ungdomar med i bilden. Ska man fira jul med tomte och allt med barn så tycker jag inte att det behöver supas hela tiden. Det kan man ta när barnen sover eller blir större. Förstår inte varför det måste pimplas i tid och otid. Sticker inte under stolen med att jag pimplade på rätt bra själv innan barnen, men man får ett lite annorlunda perspektiv när man får barn och definitivt en annan synvinkel på sprit när man inte dricker själv längre. ÄR man så otroligt törstig att man te x måste hinka i sig ett par öl under julklappsutdelning när tomten kommer? (Det tar u inte många minuter att sitta ner, dela ut lite paket och se hur barnen reagerar .)Då skulle nog jag säga att man har problem. Att det dricks lite snaps vid julbordet och en och annan julöl slinker ner till maten stör mig inte. Men när det dricks konstant så är det något som är fel. Så nu var det sagt. En riktigt god nykter fortsättning på er allihop! Over and out!

Det är iofs mycket jag ställt till med men detta är nog det mest oigenomtänkta/dumma beslut jag tagit på länge. MEd tanke på min sk kondition och avsaknade muskelstyrka så kan nog detta bara sluta på ett sätt, eller kanske två. Antingen på akuten heller med akut andnöd på bänken med syrgasmask för att få nå luft. Jag har nämligen tackat ja till att vara med i julcupen för veteraner! Ja vi pratar alltså inomhusfotboll. Det är med blandade känslor jag gör detta. För jag tycker ju det är kul med fotboll (eller gör jag det?) Men vet att jag inte orkar nånting längre som jag gjorde förut. Inte blir det bättre av att ha detta virus i kroppen som aldrig verkar ge med sig. Nu har Sixten och jag haft feber över 1 månad! Jag hoppas på att det blir många som ska vara med så jag kan vara bänknötare! En sak som är säker är att jag kommer nog inte vara uppe till 12 på nyårsaftonskvällen! Over and out!

Nej Harry gillar INTE snö! Han fick prova att åka pulka häromdagen, det gick inte så bra. Hade för det första fel åkpåse men tänkte att jag prövar ändå. Så fort ungen kommer ner i pulkan skriker han rakt ut. Och när det gäller skrik kombinerat med Harry är det rätt ovanligt. Jag fortsätter ändå och spänner fast honom, men nej han sitter som en pilbåge med ett stort gap som bara vrålar ut sin fruktansvärda situation. Jag tänker då att om vi börjar gå kanske han tycker det är roligt. Oj va fel jag hade, inte blev det bättre av att vi välte 2 ggr heller, varav den andra gången så fick stackars Harry fullt med snö i hela ansiktet. Så nu har jag nog gjort grabben livrädd för snö för all framtid, han kommer nog att få gå i snordyr terapi när han blir äldre för att bearbeta sitt enorma barndomstrauma! MEN jag ger inte upp, när jag hämtat den bättre åkpåsen som jag har hos mamma så skall ett nytt försök göras! Det är lite synd om han fortsätter att tycka illa om snö, för Elsa och Sixten älskar att vara ute. Till saken hör ju att Harry gillar inte heller att sitta i vagnen. Nu när han kryper för fullt och ställer sig mot allt och alla så vill han ju röra på sig, men det går ju inte i en vagn eller pulka. Han är hyfsat nöjd när han får sitta i "ryggsäcken" för då ser han ner på allt (läs Elsa och Sixten som springer runt) men han börjar ju bli så tung som man orkar ju inte ha honom där så länge. Det var mycket enklare förra vintern, då var Sixten 1 år och kunde springa bredvid Elsa eftersom han sprang redan vid 9 månaders ålder så blev allt mycket enklare när vi var ute. Igår försökte jag mig på att göra en snögubbe med barnen,,,,gick väl sisådär då dom nästan blev rädda för den. Sen krashade Sixten den. Det är riktigt roligt att leka med dom i snön, man blir verkligen som barn på nytt! Dom älskar att åka pulka så lite ironiskt är det att vi bor på ett ställe som heter Kullbacken men området lyser med sin frånvaro av backar! Finns inte en enda att åka i så det brukar sluta med att jag springer/drar ungarna i pulkan. Nu är det dags för förmiddagskaffe i Kullbacken! Over and out!

börjar efter jul! Så är det iaf bestämt här i huset. För då skall det dras in på godis/cola och framförallt ostbågeätandet! Var ut och skottade lite blötsnö igår kväll och fy fan säger jag bara! Vilken totalt urusel kondis jag har, den existerar inte ens. Är övertygad om att en 85-åring med KOL skulle orka mer än vad jag gjorde. Även en 75-åring med ms skulle fixa det bättre än mig. För det är ju inte bara flåset som är dåligt utan det finns tydligen inte en fungerande muskel i denna kropp heller! Precis som om jag legat i nån slags hypersömn så alla muskler blivit förtvinade. Det här är en fullständigt ny upplevelse för mig. Jag har alltid varit tränad (skriver inte vältränad för man ska inte ljuga), vilket nog beror på att jag spelade fotboll från 6 års ålder upp till jag var 31. Och den förbannade cykeln som användes flitigt under hela skolåldern och även senare eftersom jag tog körkort när jag var 28. ( på den tiden när jag cyklade överallt, minst 2 mil per dag blev det så nötte jag ut byxorna på insidan av knäna!) Dessa 2 saker har gjort att jag har varit i hyfsad form jämnt så detta att inte ha muskler eller ens flås känns väldigt skumt. Saknar verkligen fotbollen och skulle gärna vilja börja igen. MEN då var det ju det där med nattningsprocedur, så fotbollen får ligga åt sidan så länge. Cykla saknar jag definitivt inte! Så det tänker jag inte ta upp igen. Tror jag börjar försiktigt med vardagliga promenader. Känns enklast så. Och det där med godiset...fast EFTER jul. Då minsann,då jäklar skall det tränas!!! (förhoppningsvis, kanske, eventuellt,nog, troligen, väl.....) Over and out!

Det här med barn och sömn verkar vara ett ämne som är lite tabu. För det verkar vara ganska vanligt idag att det är mycket problem med ungarnas sömn men inget man pratar med varandra om. Bara när dom är spädbarn är det okej att prata om sömnen, eller rättare sagt bristen på sömn. Men när dom blir äldre är det som om dom ska ha "lärt" sig att sova hela nätterna och om man inte kan få dom till det så känns det som om man gör allt fel och är värdelös som förälder som inte ens lyckas söva sitt barn. Elsa började krångla med nattsömnen vid 8 månader, innan sov hon bra om nätterna. Det var inte förrän hon blev runt 3 år som hon började sova hela nätterna. Sixtens sömnproblem är det värsta jag (och definitivt mannen) varit med om.Han har inte sovit sen han föddes brukar jag säga. Nattningsproceduren kan ta allt mellan en halvtimme till 2 timmar! Och han vaknar varje natt. Då kan han vara vaken mellan 30 minuter till flera timmar. Varken vi eller han mår ju så speciellt bra av detta. Mest blir man frustrerad när man inte vet hur man ska göra för att hjälpa honom. För han mår ju inte alls bra av detta som sagt. Vi har prövat allt man kan prova! Och om han mot all förmodan sover en hel natt så vet vi aldrig varför, för det hjälper inte att göra exakt samma sak dagen efter och hoppas att han ska sova Frustrerande minst sagt. Nu är ju Harry 8 månader och jag går som på nålar för att han ska börja som Elsa. För hittills har han varit världens enklaste bebis på nätterna! Hoppas hoppas det håller i sig och att Sixten så småningom kan slå sig till ro på kvällar och nätter! För tålamodet är på gränsen att ta slut.... Over and out

Jag vill inte att detta blir någon slags klagovägg där jag spyr galla över allt och alla, framför allt över mig själv. Men konstigt nog så känner jag att nu räcker det med detta virus som har intagit Sixtens och min kropp. Att gå med 38-38,5 graders feber varje dag i flera veckor tär något fruktansvärt på både kropp och psyke. Så nu säger jag åt det förbannade viruset - Det räcker nu! Vi vill inte ha dig här! Vik hädan för sjutton!

(Som grädden på moset så kräksnöar det utanför också)

Ibland undrar jag vad fan jag har ställt till med! Eftersom både Elsa och Sixten har ärvt min "hudsjukdom" ( som jag själv aldrig sett som en sjukdom mer som en åkomma) Så har ju dom fått ärva en massa skit från mig. Hur kunde jag vara så taskig och skaffa barn när jag visste att det var 50% chans att dom kunde få det? Fast med Elsa visste jag iofs inte det innan, men med Sixten och Harry visste jag. Hur ego var jag egentligen? Huden tar ju sin tid likaså öronen varje dag. När "normala" människor tar en snabbdusch innebär det max 10 minuter sen står dom färdiga för att kunna gå utanför dörren. För oss finns det inget som heter snabbdusch. Vi måste karva av hud nrä vi står i duschen, torka av hud efteråt, smörja nogrannt hela kroppen, kolla ev peta öronen, sen är vi färdiga. Och det går inte på 10 min. Jag är glad att inte Harry fått detta samtidigt som han blir lite "utanför". Vi åker ju på sjukhusbesök nästan varje vecka och han får antingen hänga med eller vara hos mormor ( han gillar det) men det vore ju trevligare att få välja när man behöver barnvakt, både för vår skull, barnens och deras skull. Det här ger mig otroligt dåligt samvete. Varför sätta barn till världen när man vet att det kan bli så här? Mannen säger att jag inte ska dåligt samvete men det har jag ändå. Kommer nog ha det jämnt. Och som mamma (förälder) har man väl ständigt dåligt samvete! Skällde jag för mycket, är jag för snäll, skulle jag vara mer konsekvent, ska varje sak bli ett krig eller ska jag välja mina krig, skriker jag för mycket, finns jag där för dom, ger jag dom tillräckligt mycket tid, får dom bra mat, leker jag med dom på ett bra sätt, osv osv osv? Listan kan göras hur lång som helst. Lägg därtill allt om hudsjukdomen som ger bra många dåliga samvetes stunder. Svar får man nog tidigast i tonåren, då har man gjort allt fel, senare i 20-års åldern kanske man kan få ett hyfsat svar om man gjorde tätt eller inte. Jag försöker att göra så gott jag kan och hoppas att det ska räcka annars vet jag inte hur det ska gå.


Over and out!

Jag älskar gravidmagar, både på andra och mig själv. Det är så himla gulligt precis när det börjar synas. Jag satte gärna på mig tajtare tröjor för att visa att här ligger det minnsann en bebis! När man är i ca v.25 så är man som vackrast! Det sparkas lagom mycket därinne, man kan fortfarande gå normalt, äta går hyfsat bra, och mammakläderna sitter snyggt. Det som inte är speciellt gulligt är nar man har en gravidmage utan att vara på smällen! Varenda tröja sitter löst vid axlar och byst men stramar som fan vid magen. Det enda man kan ha på sig är gubbens t-shirts. Byxorna ramlar av för fotbollsmusklerna är borta och arslet hänger. Det är inte kul! Men gör nånting åt det då människa tänker ni. Jo iofs så kan man ju banta, men har aldrig gjort det och vet inte hur man gör. Och när kvällen kommer efter oftast en lång dag och nattningsprocedur kommer colan och godiset fram på bordet. JAg hetsäter då i ca en kvart (känner varken smak eller lukt på det jag äter) för att sen ånka lite, allt för att hålla mig vaken. Sen att jag är lat och rätt bekväm av mig gör väl inte saken lättare. Fattar liksom inte meningen med att göra situps, ut och jogga och liknande när man är själv, finns ju ingen att tävla emot. Då ser jag ingen mening med det. Så jag fortsätter väl att klä mig i gubbens kläder och tycker synd om mig ett tag till, tur att det är vinter så man kan gömma sig lite. Värre på sommaren. Den dagen den sorgen.

Lägger till ytterligare ett förtydligande för dom som ser mig och tycker jag ser lite smågravid ut :Jag är INTE gravid, bara småfet!

Over and out!

Tycker att ordet mammaledig är totalt missvisande! Man är ju för fasen inte ledig alls! Mammajobb vore ett bättre ord. Fattar inte riktigt hur man ska hinna med allt när man börjar jobba igen. Hur får folk det att gå ihop med 2 heltidsarbetande och 3 barn? När dessutom 2 av barnen behöver extra mycket hjälp pga hud och öron, hälsenor och you name it så fattar jag inte hur vi ska få ihop det här med den lilla tid som man har tillsammans. Nu är ju jag hemma så då hinner man ju göra en bråkdel av allt som ska göras men sen då? Lite skräck inför kommande tid har jag.

Harry har rätt rolig outfit på sig numera, Strl 86 på tröjor och 56 på byxor. Så kan det bli när man är kort! Tröja byter jag för övrigt 2-5 ggr per dag pga allt dregel. Den ungen kan verkligen dregla, och allt ska va i munnen, precis som alla andra ungar gör.

Dags att leka med den minsta som är på bushumör!

Over and out!

JAg undrar om det inte var det, iaf när det gäller sjukdomar och barn. För nu har Sixten haft feber sen den 3:e dec. Ibland blir den dessutom väldigt hög, över 40 grader, men oftast ligger den på 38-38,5. När jag var liten var man toksjuk, helt däckad i max en vecka sen var man frisk igen. Och var det i minst ett år till nästa gång. Visst lite småförkylningar hade man men inget som är som det här viruset som går nu. Ringde till vårdcentralen i torsdags men dit får man minnsann inte komma! Avvakta säger dom varje gång jag ringer. BLir lite sur, jag är inte en nojjig mamma som ringer dit så fort ungarna nyser. När jag ringer vill jag ha hjälp och inte bli avsnäst av nån gammal hagga som bara tycker jag besvärar. Sen vårdcentralen blev privat har det inte blivit bättre precis. IDag ringde jag barnmottagning och vi fick komma, hurra hurra! Läkaren sa att det var ett virus och ge alvedon vid den höga f3ebern. Hrmm exakt det vi har gjort. Bara fått vid jättehög feber så viruset har fått en chans att läka ut. Men dagens virus verkar vara väldigt aggresiva. Undrar varför? Kan det vara så att det ges så mycket antibiotika till alla idag att virusena har hittat nya vägar och blir således mer aggresiva, är det vår kost, eller nåt helt annat? Nån som vet får gärna svara på det! Börjar bli liiiiite trött på att ha sjuka ungar hela tiden, för att inte tala om hur trötta dom blir på att inte orka någonting.

Fick köra bil i dag för första gången på minst 4 veckor, jag ser hyfsat nu. Och nu gör det inte så förbannat ont heller l'ngre. Jippi, nåt som blir bättre iaf. Nu ska jag fortsätta med maten innsan Harry och Sixten vaknar. ÄR så himla skönt att ha det färdigt innan dom kommer upp.

Over and out!

Så har vi nu 2 ungar med hörapparater! Igår fick Sixten sina efter att ha varit i Västerås. Där fick vi veta att han har ungefär lika dålig hörsel som Elsa, alltså ingen diskant. Samma som mig, och båda hör bäst på höger öra, också samma som mig. När pappa och Sixten kom hem så satte vi på apparaterna och minen som han gav när han fick på sig dom var underbar, sen började han sjunga jättehögt. Nu ska vi försöka träna så han blir van med dom. Det här kanske gör att han blir mer social igen, som han var förut. Och förhoppningsvis så kanske även mamman i huset får såna där fina och moderna appareter som ungarna efter den 29 dec då vi ska på öronrensning. Andra familjer åker på ponnyridnig, bushuset eller nåt sånt, vi åker på öronrensning!
Nu ska jag fråga herrn om han vill ha apparaterna när vi tittar på film (för feber har fortfarande!)

Over and out!

Så har stackars Sixten haft feber sen i lördags. Jag fattar inte vad det är som är fel med honom. ÄR det ett vanligt förkylningsvirus, eller är det bölder i öronen som spökar? Nått är galet iaf för så här länge har han inte haft feber förut. Tycker så synd om honom. Inatt så vaknade han och var riktigt ledsen och förtvivlad. Har inte hört den sortens gråt förut. Och ringer man till vårdcentralen så säger dom - Ge alvedon, men kom för f*n inte hit! Jag ger det nån dag till sen kräver jag att få komma dit. Nu mysa med Elsa som sov hos mormor inatt, dom andra två sover

Over and out!

Igår så fyllde Sixten 2 år! Hipp hipp hurra för honom. Lite tråkigt bara att både mamma och pappa glömde bort det på morgonen.....det blir lätt så när pappa ska till jobbet, Sixten har haft och har feber och Harry snorar så jag fattar inte var all snor kommer ifrån. Så alla fick vara hemma från dagis igår. JAg hade besök på ögonmot igår igen, Såret och gropen på hornhinnan håller nu på att läka iaf, men det kommer att ta tid innan synen är helt normal, minst 4 veckor!!! AAAGGGHH jag vill ju se nu. Nåja positivit att det börjar gå åt rätt håll iaf. Vi firade Sixten på em, han fick en bil och den släppte han inte på hela kvällen, trodde ett tag att han skulle sova med den. Innan duschen igår så sprang han naken med bilen i handen, stannade snabbt i  vardagsrummet, sket en snabbis och sprang vidare in i badrummet, utan att släppa bilen. Såg ut som om vi hade hund härhemma. Dom är roliga dom små liven. Som Elsa häromdagen, hon sitter naken på golvet i sitt rum och tittar på sin pulla. Jag frågar - Elsa vad gör du? Tittar du på pullan? Elsa- Jaaaa, jättefin! Hahaha, dom kan verkligen uttrycka sig.

Nu ska jag mysa med Sixten som fortfarande har lite feber, Elsa fick åka till dagis idag, snälla morfar hämtade henne.

Over and out!

Det där med tro är jäkligt knepigt tycker jag. Alla har ju rätt till sin tro men jag gillar inte dom som försöker pracka på mig deras tro och säga att just deras är rätt. Jag har min uppfattning om vad som finns efter detta liv och vad jag tror på i just detta liv är min ensak. Inget av mina barn är döpt. För jag tycker det är upp till dom vad dom vill tro på när dom börjar fundera på sånt. Då ska inte jag ha bestämt att du är kristen, därmed basta! Tycker det är lite hyckleri att döpa sina barn och sen säga att man absolut inte tror på Gud. Varför döper man då sitt barn? Av tradition eller kanske rent av presenterna. Av samma anledning valde jag att gifta mig borgeligt, jag menar varför vara i kyrkan och allt prat om Gud när jag inte trot på just denne. De verkar som om många äldre blir mer religiösa när slutet nalkas, ungefär som om att det  är sista chansen att komma in i himmelriket. (Vem vet jag kanske blir likadan)
MEN tänk om det finns ett himmerika och inträdeskraven är stenhårda. Man får inte haft sex före äktenskapet, du får inte ha svurit, använt droger, alkhol, tobak, eller ens ha ljugit nån gång. Då är det nog rätt tomt i himmelriket. Och överfult i helvetet!
Nej nog tänkt på existenciella frågor för idag, tillbaks till grytan som står på spisen!

Over and out!