Ylva

Är ensam hemma med Harry som äntligen somnade, de andra två är på dagis och ska få bli hämtade av morfar för att få måla med penslar hemma hos dom. Dricker lite kaffe och känner mig sådär löjligt stolt över mina telningar. Öppnar sakta kylskåpsdörren och ser att det minsann finns små kexchoklad.
"Inte tyckte väl ungarna om dom?
" Har dom inte legat där väldigt länge?
" Det är ju synd att kasta mat/godis!

Så slank två stycken ner (och jag njöt faktiskt i en halv nanosekund)

Sen kom det dära samvetet...och skrek högt i huvudet på mig så jag nästan trilla omkull.
"FÖR I HELVETE MÄNNISKA, BESINNA DIG! UPPFÖR DIG ÅTMINSTONE LITE CIVILISERAT SOM DEN TROTS ALLT MÄNNISKA DU ÄR!

 

Sen blir det alldeles knäpptyst och stilla.

 

Så vad blir sensmoralen i denna historia som tyvärr uppspelas altför ofta i detta hem.

 

Jo att ät tills du rullar för det där samvetet låter hemskt likt den där mamman som tjatar på sina barn att göra si och så och barnen gör tvärsemot. Alltså kan du äta tills du spricker, idiot!

 

Annars så fortskrider inskolningen. Har lämnat honom någon timme i dagarna två utan några problem så imorgon blir det till att äta lunch för Harry. MEn ju längre tid det går av denna inskolning desto säkrare bli jag på att en kort variant på ca 3.5 dagar är att föredra. Iaf när man har större syskon på samma ställe och är van med lokaler och personal.

 

Nehej göra lite plankan kanske för att uppväga dom där kexchokladbitarna,,,,,många plankor blire denna virvelvindskalla torsdag!

 

Over and oot!