Oktober
Har det redan hunnit bli, och ja man kan ju undra var alla blogginlägg hamnar som jag skriver, inte här iaf! Tyvärr så sitter dom fortfarande kvar i huvudet och där mina vänner har det skrivits en hel del på sista tiden. De har bara inte kommit ner på tangentbordet.
Många handlar om världens situatione både i Sverige och i resten av världen. Varför är det så oroligt? Hur ska man komma till bukt med det hela? Vad ska den lilla människan göra i detta läge, unt so witer. Ni hör ju det är ju världsproblem som man inte löser på en pisskvart direkt. Och troligtvis kommer inte världens ledare och förståsigpåare göra det heller!
Sen har vi dom där andra bekymmren som tar upp minst lika mycket tid i mitt huvud som man absolut inte ska försöka sig på att jämföra med dom stora världsproblemen!
Att hinna med det vardagliga, gör jag tillräckligt för barnen? Borde vi inte ta tag i en del av alla de där grejerna som hörseln, hälsenan, huden, polyperna, matlagandet unt so weiter....
Mitt i detta så försöker vi, alltså både mannen och jag att ta vara på vardagen. Som att spela spel med alla barnen, tända lite ljus och ta en kvällsfika allihop. Fredags och lördagsmysa tillsammans med en film, läsa böcker och rita.
För jag har fått för mig att om vi bara tar oss tid att uppskatta vardagen och vara tillsammans och prata mycket hela familjen så blir det så mycket lättare allting. Jag/Vi kan ju inte rädda världen hela tiden eller för den delen bekymmra sönder oss för allting, smått som stort.
Over and out!
Många handlar om världens situatione både i Sverige och i resten av världen. Varför är det så oroligt? Hur ska man komma till bukt med det hela? Vad ska den lilla människan göra i detta läge, unt so witer. Ni hör ju det är ju världsproblem som man inte löser på en pisskvart direkt. Och troligtvis kommer inte världens ledare och förståsigpåare göra det heller!
Sen har vi dom där andra bekymmren som tar upp minst lika mycket tid i mitt huvud som man absolut inte ska försöka sig på att jämföra med dom stora världsproblemen!
Att hinna med det vardagliga, gör jag tillräckligt för barnen? Borde vi inte ta tag i en del av alla de där grejerna som hörseln, hälsenan, huden, polyperna, matlagandet unt so weiter....
Mitt i detta så försöker vi, alltså både mannen och jag att ta vara på vardagen. Som att spela spel med alla barnen, tända lite ljus och ta en kvällsfika allihop. Fredags och lördagsmysa tillsammans med en film, läsa böcker och rita.
För jag har fått för mig att om vi bara tar oss tid att uppskatta vardagen och vara tillsammans och prata mycket hela familjen så blir det så mycket lättare allting. Jag/Vi kan ju inte rädda världen hela tiden eller för den delen bekymmra sönder oss för allting, smått som stort.
Over and out!
Kommentarer
Trackback
