Ylva

Jag älskar gravidmagar, både på andra och mig själv. Det är så himla gulligt precis när det börjar synas. Jag satte gärna på mig tajtare tröjor för att visa att här ligger det minnsann en bebis! När man är i ca v.25 så är man som vackrast! Det sparkas lagom mycket därinne, man kan fortfarande gå normalt, äta går hyfsat bra, och mammakläderna sitter snyggt. Det som inte är speciellt gulligt är nar man har en gravidmage utan att vara på smällen! Varenda tröja sitter löst vid axlar och byst men stramar som fan vid magen. Det enda man kan ha på sig är gubbens t-shirts. Byxorna ramlar av för fotbollsmusklerna är borta och arslet hänger. Det är inte kul! Men gör nånting åt det då människa tänker ni. Jo iofs så kan man ju banta, men har aldrig gjort det och vet inte hur man gör. Och när kvällen kommer efter oftast en lång dag och nattningsprocedur kommer colan och godiset fram på bordet. JAg hetsäter då i ca en kvart (känner varken smak eller lukt på det jag äter) för att sen ånka lite, allt för att hålla mig vaken. Sen att jag är lat och rätt bekväm av mig gör väl inte saken lättare. Fattar liksom inte meningen med att göra situps, ut och jogga och liknande när man är själv, finns ju ingen att tävla emot. Då ser jag ingen mening med det. Så jag fortsätter väl att klä mig i gubbens kläder och tycker synd om mig ett tag till, tur att det är vinter så man kan gömma sig lite. Värre på sommaren. Den dagen den sorgen.

Lägger till ytterligare ett förtydligande för dom som ser mig och tycker jag ser lite smågravid ut :Jag är INTE gravid, bara småfet!

Over and out!