Har sorgen ett slut

Det sägs att man går igenom olika faser i en sorgprocess.Att känslorna avlöser varandra. Ilska, tårar, skratt, tomhet, längtan omvartannat. Att det är ett mönster man går igenom. Och att man till slut ska ha kommit igenom de olika faserna och vara klar med ett sorgearbete.
 
Jag vet inte om jag tror på det där riktigt. Jag åker känslomässig bergocdalbana mest hela tiden och faserna kastas om hela tiden. För att ha kommit till accepterande och gå emot sorgens slutfas kastas jag plötsligt tillbaka på ruta 1 där jag känner mig helt ensam, förtvivlad och inte har den minsta förståelsen till hur livet över huvud taget ska kunna gå vidare. Det kan vara en låt en minnesbild eller ett enkelt ord som gör detta.
 
Helt utan varningssignaler brister jag i gråt och gråter som om det inte fanns någon morgondag. Känslan av hopplösheten och maktlösheten man känner då visar inga gränser. Den äter upp en innifrån och jag får svårt att andas.
 
Tårarna rinner sakta över mina kinder och ditt ansikte flimmrar sakta förbi i mina tankar. Saker du sagt, saker du gjort är ständigt i mina tankar.
 
Att vi kunde sitta vid köksbordet bredvid varandra alldeles tysta och ändå förstå varandra, att det inte alltid behövdes ord.
 
Att känna den där varma sköna tryggheten när vi var i samma rum.
 
Att veta att man altid kunde fråga dig, även om du inte visste svaret.
 
Att vara så otroligt lessen så man bara skakar och undrar hur i helvete ska livet kunna gå vidare nu? Det är ju nu jag behöver dig, då är du borta, för alltid.
Den sorgen, kommer man nånsin ur den, kommer man nånsin förstå den?
 
Plötsligt övergår allt det till en annan fas, utan någon som helst betänketid kastas man in i ett ilsket, förbannat tillstånd.
 
För jag är så arg på dig!
Varför fick vi inte prata om det?
Varför skulle allt vara som vanligt när det omöjligt kunde vara det?
Varför sa du ingenting?
 
Efter en stund kommer sen ilskan på mig själv.
Varför frågade jag inte?
Varför sa jag inte hur mycket jag faktiskt älskade dig?
 
 
Varför försvann du från mig?
 
Jag kastas fram och tillbaka i känslohavet som en lite båt mitt ute i en storm. Med inga som hellst medel att kunna ta sig till land så är mitt enda sätt att överleva att vänta ut stormen och låta allt ha sin tid.
Och jag vet ju innerst inne att det är så det går till i sorgearbetet.
Men det gör så förbannat ont! 
Och jag blir så förbannat lessen!
För det enda som jag vet säkert är att jag saknar dig så otroligt mycket och du fattas mig pappa!
Du fattas mig pappa.......

Bihåleinflammation!

Jag har bihåleinflammation den här veckan, förra veckan nån slags influensa. Ungarna går med konstant feber. Men nej jag är int bitter, int jag int.......

Ville bara att ni skulle få veta, jag menar i den här familjen är vi ju ALDRIG sjuka.....

Nu ska jag gråta lite över allt elände som finns i världen sen krama det finaste jag har, min klena familj!

OVer and out!

Lördag

Idag har jag vaknat, ätit frukost, snytit mig, degat lite,städat ungarnas lekrum på krimskrams, tittat på lite sport, snytit mig, druckit kaffe, gråtit lite, ätit hemmagjord hamburgare till lunch, tittat på lite mer sport, snytit mig, torkat av köksfläkten, väntar just nu på eftermiddagskaffe....
Eller vänta lite nu, det här blev ju en såndär facebookuppdatering på bloggen! Va farlig jag är idag!

Får se vad för spännande som händer imorgon,,,,,kanske jag tom dricker lite te istället för kaffe!

OVer and out!

Japp jag är en bitterfitta! Och jag står för det!

Iaf just nu för nu är vi inne på 3:e (el 4:e, minns fan inte längre) med sjukdom i huset!
3 av 5 sjuka just nu, varav 2 är vuxna och en är det äldsta barnet.
MAn är inte så stödig vid 39 graders feber, inte stöddig alls.
Så nu lägger jag ner och hoppas på att den som uppenbarligen är skitförbannad på mig och denna lilla familj ändrar sig och istället tycker liiiiite synd om oss och gör oss friska! NU!

OVer and out!

Hemmafru-gen!

Gaaaaahhhh jag tror tamej fan jag har utvecklat en hemmafru-gen deluxe!
På något annat sätt kan jag inte förklara det. För så fort folk (läs barn och / eller make) blir sjuka får jag någon obönhörlig kallelse från ingenstans att vilja laga mat och baka i massor till dessa sjuklingar! Till saken hör ju att jag inte är speciellt road i vanliga fall att utföra dessa sysslor. Utan ser det mer som ett ont måste. Och sen fattar jag inte varför det här med mat och bakverk blir så starkt? Jag menar för vem är det jag vll göra det här egentligen? Inte för dom sjuka iaf för dom vill ju inte se eller äta mat alls när dom ligger där i soffan och är sådär nästandöda.
Jaja frysen blir full istället för magarna och åt kommer det att gå när sjuklingarna blir friska.
Men hemmafru? JAG? Nejnej inte jag heller!

OVer and out!

Ståpäls!

Det händer inte ofta, snarare aldrig, och om det har hänt förr så minns jag det inte längre, men idag så hände det. Jag blev rörd till tårar pga en idrottsprestation! Jag pratar såklart om Kallas otroliga inhämtning på 25 sekunder och den fenomenala spurten på stafetten idag på OS i Sochi, Sotji eller fasen dom nu vill kalla staden.
Så fantastiskt att både jag och maken grät av glädje och alla ungarna skrek HEja Sverige och sprang rondellspringning i vardagsrummet.
Mycket trevligt!!!!

Men nu är jag trött, det tar på krafterna att sporta!
OVer and out!

Lista!

Saker jag är ofrivilligt bra på!
1. Tjata
2. Vabba
3. Äta ostbågar i en sån frenetisk fart att jag t om andas med munnen trots att den är överfull av de delikata ostkrokarna!
4. Spela Hello Kitty-bingo.
5. Ha en totalt antifunktionell kropp.

Saker jag borde bli bra på

1. Laga GOD vardagsmat
2. Den ovan nämnda borde även vara varierad och nyttig/kost/näringsrik.
3. Att gilla den där förbannade obalansen som ständigt gör sig påmind i livet.
4. Vara mer positiv.
5. Ta hand om mig själv bättre.
6. Träning i alla dess former.

Saker jag borde vara bra på men inte har ett dugg intresse av.
1. Träning i alla dess former
2. Laga GOD vardagsmat
3.Eller förresten hela den förbannade listan ovan.

Det finns en himla massa saker till som man kan lista men det får räcka för nu!

OVer and out!


RSS 2.0