Lillasyster eller lillebror?
På morgonkvisten så kom Elsa helt plötsligt på att Harry vill ha en lillasyster. Oj då tänkte jag, hon som inte ville ha något mer syskon. Då frågade jag lite försiktigt vad Elsa helst ville ha, lillasyster eller lillbror?
Efter en stunds fundering sa hon lillasyster och sken upp som en sol.
Jag frågade då igen om hon ville ha en bebis som skulle vara en lillasyster. Mest för att kolla om hon visste vad hon bubblade om. Och ja lillasyster skulle hon ha!
Sixten har hela tiden suttit i mitt knä och har hört hela diskussionen så jag frågade honom : Vad vill du ha Sixten?
Efter en stunds tänkande och pilemariskt fundering svarar han med myndig och bestämd stämma:
Sixten vill ha blå mage!!!!
Japp där satt den! Vad svarar man på det liksom?!
Over and out!
Efter en stunds fundering sa hon lillasyster och sken upp som en sol.
Jag frågade då igen om hon ville ha en bebis som skulle vara en lillasyster. Mest för att kolla om hon visste vad hon bubblade om. Och ja lillasyster skulle hon ha!
Sixten har hela tiden suttit i mitt knä och har hört hela diskussionen så jag frågade honom : Vad vill du ha Sixten?
Efter en stunds tänkande och pilemariskt fundering svarar han med myndig och bestämd stämma:
Sixten vill ha blå mage!!!!
Japp där satt den! Vad svarar man på det liksom?!
Over and out!
Lite skit har ingen dött av!
Min man gick nyss in i duschen. Betyder det att jag också måste duscha?
Jag är en anings trött (läs syrechockad) efter en hel dag ute i blåsten. Det är nackdelen med att bo vid åkrar, det blåser tamejfan jämnt! Efter att ha lekt, plockat på tomten, kört traktor, skjutit cyklar, satt på Harry mössan ca 345 ggr, tröstat Sixten 75 ggr för att han ramlar hela tiden och inte minst skrattat hela dagen och dessutom varit ute så är jag TRÖTT. Vem orkar tänka på en dusch då? Min man tydligen.....
Nej han får nog vara ren helt själv idag, jag står gärna för snuskigheten ikväll.
Nu skall det drickas cola så man orkar vara vaken när han är färdig med tvagandet.
Sockerchock here I come!
Over and out
Jag är en anings trött (läs syrechockad) efter en hel dag ute i blåsten. Det är nackdelen med att bo vid åkrar, det blåser tamejfan jämnt! Efter att ha lekt, plockat på tomten, kört traktor, skjutit cyklar, satt på Harry mössan ca 345 ggr, tröstat Sixten 75 ggr för att han ramlar hela tiden och inte minst skrattat hela dagen och dessutom varit ute så är jag TRÖTT. Vem orkar tänka på en dusch då? Min man tydligen.....
Nej han får nog vara ren helt själv idag, jag står gärna för snuskigheten ikväll.
Nu skall det drickas cola så man orkar vara vaken när han är färdig med tvagandet.
Sockerchock here I come!
Over and out
Shopping= Livsfarligt!
Jag är ju som sagt var ingen shoppoholic, kommer aldrig att bli. Men ibland måste det liksom göras ändå. Särskilt när man inser att man knappt vågar visa sig offentligt. För det man brukar ha på sig är ett par slitna mysbyxor och lillebrorsans gamla hårdrockst-shirtar ger lite fel signaler (läs white trash) OCh det är väl inte riktigt så jag vill bli uppfattad.
Igår var det en sån där tjejkväll på stadens galleria. Ska poängtera att det är ingen stor stad detta men en galleria har vi iaf. (tom med rulltrappa, den ni!) Jag brukar inte vara något för dessa jippon, men med småbarn så blir det lite lättare att gå och handla när dom är hemma med pappan och ska sova än att man slösar en hel lördag på att trängas med en massa människor som ska handla. Det var inte så mycket folk och det gick smidigt vid klädesstälningar och kassor.
Det som skulle handlas var sommartoppar. Och allt måste vara praktiskt och i lätttvättat material. MAn vet aldrig vad man får för konstiga fläckar på kläderna från ungarna.
Men hallå vad fan är det för mode idag?! Nu ska vi tydligen ha korta tröjor igen. Har Sveriges (eller världens) befolkning blivit smalare på sistone? NEJ det har vi inte, snarare fetare och ännu mer dallriga. Hur snyggt är det att ha ett tajt långt linne med en kort tröja utanpå? Och hur jävla bekvämt är det när det är 25-30 grader och gassande sol? Inte alls bra.
Det blev helt enkelt några basictröjor (som inte satt åt!) och en "fintröja" (som inte heller satt åt)
Och nu kommer det en VARNING!!! (följande scenario utspelades igår i en provhytt och kunde ha slutat väldigt illa)
När jag ska dra av mig fintröjan är jag dum nog och INTE stönger ögonen. Snabbt som en vessal var olyckan framme och pang så fick jag en prislapp i ögat! Ont som fan gjorde det, sved och rann ur ögat och synen var likamed noll! Morsan (som var min kompanjon) kom in i provhyttan och undrade vad jag höll på med när jag står i en konstig fosterställning och samtidigt hoppar på ett ben. (på något sätt känns det alltid bättre om man börjar hoppa när man har ont någonstans). Synen blev efterhand bättre så jag hade iaf ledsyn för att ta mig ur provhytten och ev fortsätta den enroma shoppingen. Vad butiksbiträdet som stod utanför provhytten och sorterade galgar tänkte när hon såg mig vet jag inte, troligtvis trodde hon att jag sniffat tyg eller något annat olämpligt där jag kom med mitt röda, rinnande öga och vinglade förbi (för balansen blir inget bra med ett öga)
Så kom för Guds skull ihåg att stänga ögonen och blunda riktigt hårt när du provar kläder! Förresten det är kanske så man ska göra hela tiden, för hur det ser ut vill man ju iaf inte veta. Stoppad korv var ett ord som dök upp ofta igår, ett annat var nyäten orm!
Over and out!
Igår var det en sån där tjejkväll på stadens galleria. Ska poängtera att det är ingen stor stad detta men en galleria har vi iaf. (tom med rulltrappa, den ni!) Jag brukar inte vara något för dessa jippon, men med småbarn så blir det lite lättare att gå och handla när dom är hemma med pappan och ska sova än att man slösar en hel lördag på att trängas med en massa människor som ska handla. Det var inte så mycket folk och det gick smidigt vid klädesstälningar och kassor.
Det som skulle handlas var sommartoppar. Och allt måste vara praktiskt och i lätttvättat material. MAn vet aldrig vad man får för konstiga fläckar på kläderna från ungarna.
Men hallå vad fan är det för mode idag?! Nu ska vi tydligen ha korta tröjor igen. Har Sveriges (eller världens) befolkning blivit smalare på sistone? NEJ det har vi inte, snarare fetare och ännu mer dallriga. Hur snyggt är det att ha ett tajt långt linne med en kort tröja utanpå? Och hur jävla bekvämt är det när det är 25-30 grader och gassande sol? Inte alls bra.
Det blev helt enkelt några basictröjor (som inte satt åt!) och en "fintröja" (som inte heller satt åt)
Och nu kommer det en VARNING!!! (följande scenario utspelades igår i en provhytt och kunde ha slutat väldigt illa)
När jag ska dra av mig fintröjan är jag dum nog och INTE stönger ögonen. Snabbt som en vessal var olyckan framme och pang så fick jag en prislapp i ögat! Ont som fan gjorde det, sved och rann ur ögat och synen var likamed noll! Morsan (som var min kompanjon) kom in i provhyttan och undrade vad jag höll på med när jag står i en konstig fosterställning och samtidigt hoppar på ett ben. (på något sätt känns det alltid bättre om man börjar hoppa när man har ont någonstans). Synen blev efterhand bättre så jag hade iaf ledsyn för att ta mig ur provhytten och ev fortsätta den enroma shoppingen. Vad butiksbiträdet som stod utanför provhytten och sorterade galgar tänkte när hon såg mig vet jag inte, troligtvis trodde hon att jag sniffat tyg eller något annat olämpligt där jag kom med mitt röda, rinnande öga och vinglade förbi (för balansen blir inget bra med ett öga)
Så kom för Guds skull ihåg att stänga ögonen och blunda riktigt hårt när du provar kläder! Förresten det är kanske så man ska göra hela tiden, för hur det ser ut vill man ju iaf inte veta. Stoppad korv var ett ord som dök upp ofta igår, ett annat var nyäten orm!
Over and out!
Sådär politiskt inkorrekt,,,igen!
Nu tänkte jag vara så där politiskt inkrorrekt (pik) igen! Jag satt och tittade på Arga snickaren igår (ett helt underbart program enligt mig, det är liksom inget tjafs, utan mer raka puckar) Och den sökande som det handlade om hade diagnosen ADHD och Asperger. Jag tänker inte ta upp just hennes problem eller attityd utan detta gäller mer generellt.
Har funderat mycket på det här med ADHD och även Asperger. Just ADHD diagnosen verkar ju var tredje unge ha idag. Varför? Är detta ett nytt påfund eller har det alltid funnits ADHD men då hetat att barnet har varit livliga och dåligt med koncentrationsförmågan? Varför är så många diagnostiserade idag?
För att bena lite i problematiken så tror jag att dagens samhälle (föräldrar, skola/omsorg) vill sätta en stämpel på sina barn för att förstå varför dom inte är som "alla andra". Det är då lätt att skylla på. Känns lite som att så fort man har en diagnos kan man skylla på den. Då behöver INGEN ta ansvar för barnets handlande (för stackarn har ju ADHD). Inte barnet heller. För så fort dom fattar innebörden av att dom fått diagnosen så lär sig 90% av dessa barn att utnyttja systemet kring dom. Dom slipper då ta ansvar för sina handlingar. Jag undrar hur samhället kommer att se ut om sisådär 20 år när alla dessa ADHD ungar ska försörja sig? Min gissning är att nästan alla kommer slå dank och gå på socbidrag. För dom som redan är ute i förvärvslivet (alltså dom som fick sin diagnos rätt tidigt när detta började bli en modefluga men som då hade andra bokstavskombinationer och ävenkallades damp) är det inte många som har ett arbete idag och tycker sig inte behöva ett heller. För dom kan ju minsann inte för dom har ju ADHD!
En liten reflektion på detta är att dom kan minsann sitta framför datorn/mobilen och surfa, vara sociala med internet, fb you name it hela dagarna men alltså inte förmögna att klara ett arbete?!
Att sen skolan har ett enormt ansvar för den just den inviduella utveklingen på varje barn gör ju inte saken bättre. Det är inte lätt för en lärare med en unge i klassrummet som låter, härjar och stör de andra. Då tar man till diagnostiseringen och vips så har ungen ADHD och får (kanske med lite tur) mer resurser. Om detta är rätt eller fel säger jag inget om. Varje fall är ju enskilt och skall även bedömas så. Jag menar bara att det kanske "stämplas" lite väl fort ibland. För idag verkar det som om man kräver mer av barn/ungdomar i skolan än förr i tiden. Men vad jag vet så är vi inte bättre på att utnyttja våra hjärnor idag mot då, snarare sämre pga all stress runt omrking oss.
Varför har detta ökat så mycket? En fundering är ju om det är miljöns fel, alltså maten vi äter, motionen vi inte tillgodoser oss (snyggt språk va!, känns nästan som om jag skriver en uppsats här) För inte har jag hört talas om ADHD ungar på 30-talet och då åts det ju ingen skräpmat.
Mycket frågor men inte så mycket svar ger ju detta. Och frågar man en "förståsigpåare" så blir det bara en massa rappakalja till svar. En slutsats som jag själv har kommit till insikt om att jag har är att jag tycker det klemas alldeles för mycket med dessa barn och även vuxna. Oftast slipper dom stå för sina handlingar och kan bara "glida iväg". Lär man sig något av livet då? Lär man sig överhuvud taget att bli bättre i sin diagnos av detta klemande? Jag tycker inte det.
Mina barn har hörselfel, Elsa har hörapparater och Sixten kommer snart få börja använda sina. Jag försöker å det yttersta att inte klema med dom. Skulle inte finnas i min värld att överbekydda dom pga hörselfelet och hudsjukdomen. Hur ska dom då klara sig när inte jag finns? Snarare att jag är lite "hård" emot dom.
Lite rörigt blev detta inlägg och jag poängterar att detta är min uppfattning och jag vet att jag trampar på en dels tår nu. Men man kan ju inte följa strömmen jämnt, hur skulle världen se ut då?!
Over and out!
Har funderat mycket på det här med ADHD och även Asperger. Just ADHD diagnosen verkar ju var tredje unge ha idag. Varför? Är detta ett nytt påfund eller har det alltid funnits ADHD men då hetat att barnet har varit livliga och dåligt med koncentrationsförmågan? Varför är så många diagnostiserade idag?
För att bena lite i problematiken så tror jag att dagens samhälle (föräldrar, skola/omsorg) vill sätta en stämpel på sina barn för att förstå varför dom inte är som "alla andra". Det är då lätt att skylla på. Känns lite som att så fort man har en diagnos kan man skylla på den. Då behöver INGEN ta ansvar för barnets handlande (för stackarn har ju ADHD). Inte barnet heller. För så fort dom fattar innebörden av att dom fått diagnosen så lär sig 90% av dessa barn att utnyttja systemet kring dom. Dom slipper då ta ansvar för sina handlingar. Jag undrar hur samhället kommer att se ut om sisådär 20 år när alla dessa ADHD ungar ska försörja sig? Min gissning är att nästan alla kommer slå dank och gå på socbidrag. För dom som redan är ute i förvärvslivet (alltså dom som fick sin diagnos rätt tidigt när detta började bli en modefluga men som då hade andra bokstavskombinationer och ävenkallades damp) är det inte många som har ett arbete idag och tycker sig inte behöva ett heller. För dom kan ju minsann inte för dom har ju ADHD!
En liten reflektion på detta är att dom kan minsann sitta framför datorn/mobilen och surfa, vara sociala med internet, fb you name it hela dagarna men alltså inte förmögna att klara ett arbete?!
Att sen skolan har ett enormt ansvar för den just den inviduella utveklingen på varje barn gör ju inte saken bättre. Det är inte lätt för en lärare med en unge i klassrummet som låter, härjar och stör de andra. Då tar man till diagnostiseringen och vips så har ungen ADHD och får (kanske med lite tur) mer resurser. Om detta är rätt eller fel säger jag inget om. Varje fall är ju enskilt och skall även bedömas så. Jag menar bara att det kanske "stämplas" lite väl fort ibland. För idag verkar det som om man kräver mer av barn/ungdomar i skolan än förr i tiden. Men vad jag vet så är vi inte bättre på att utnyttja våra hjärnor idag mot då, snarare sämre pga all stress runt omrking oss.
Varför har detta ökat så mycket? En fundering är ju om det är miljöns fel, alltså maten vi äter, motionen vi inte tillgodoser oss (snyggt språk va!, känns nästan som om jag skriver en uppsats här) För inte har jag hört talas om ADHD ungar på 30-talet och då åts det ju ingen skräpmat.
Mycket frågor men inte så mycket svar ger ju detta. Och frågar man en "förståsigpåare" så blir det bara en massa rappakalja till svar. En slutsats som jag själv har kommit till insikt om att jag har är att jag tycker det klemas alldeles för mycket med dessa barn och även vuxna. Oftast slipper dom stå för sina handlingar och kan bara "glida iväg". Lär man sig något av livet då? Lär man sig överhuvud taget att bli bättre i sin diagnos av detta klemande? Jag tycker inte det.
Mina barn har hörselfel, Elsa har hörapparater och Sixten kommer snart få börja använda sina. Jag försöker å det yttersta att inte klema med dom. Skulle inte finnas i min värld att överbekydda dom pga hörselfelet och hudsjukdomen. Hur ska dom då klara sig när inte jag finns? Snarare att jag är lite "hård" emot dom.
Lite rörigt blev detta inlägg och jag poängterar att detta är min uppfattning och jag vet att jag trampar på en dels tår nu. Men man kan ju inte följa strömmen jämnt, hur skulle världen se ut då?!
Over and out!
Den där jävla balansen!
Jag är en rätt bitter och cynisk människa, eller jag försöker vara positiv men det barkar neråt varenda gång jag försöker. Känns liksom bara konstigt att gå omkring och vara sprudlande glad och övertrevlig. Det är inte jag. Jag går inte omkring och spottar negativitism och fördömmer folk hela tiden utan mer att jag försöker dra ner min egna förväntningar så jag inte blir besviken om det blir sämre än vad jag väntat mig. Om jag förpestar min närhet med negativa bitterhetsmoln, säg till för tusan! För jag vill inte bli en surkärring, varken innan 40 eller efter!
Om man tex ger ungarna paket på deras födelsedag så vill jag inte förvänta mig en jättestor glädje för varje paket dom får. För det första är det inte realistiskt och för det andra så betyder ju inte en sval reaktion på paketet att dom inte gillar det utan att det kanske helt enkelt är för mycket paket, ståhej runt omrking som gör att dom inte har tid att riktigt se över och leka med varje grej dom får. Men givetvis har nog dom flesta vuxna den där bilden framför sig att barnet ska bli överlyckligt över paketet. Så därför har jag redan innan jag ger paketet en bild framför mig av att dom knappt kommer att se åt det när det väl är öppnat. Då kan ju det bara bli bättre om man redan har en negativ bild.
Kanske ett dumt exempel för jag kan ju aldrig förutspå andras reaktioner...
Om vi ska åka bort någonstans så har jag alltid förväntningen att det kommer bli kaos, griniga ungar, något som går sönder etc etc. OM så INTE blir fallet så kommer min andra väldigt konstiga livsfilosofi in i bilden. För om det blir något bra av resan så MÅSTE det ju hända något senare som är skit. Detta kallar jag för "den där jävla balansen".
Efter husköpet som gick bra och smidigt väntade jag mig något skit. Och ja mycket riktigt sä hände det. Bron rasade som vi måste använda för att ta oss till och från huset och vips så var vi 30 000 tusen fattigare."Balansen"
Graviditet, födsel och allt omrking gick jättebra med Elsa (som ju är min första) men vips så slog "balansen" till och gjorde att jag bara kunde amma på ett bröst eftersom jag fick en kronisk inflammation som var tvunget att opereras (ett antal gånger). "Balansen"
Fixat barnvakt till alla tre för en romatisk kväll på tu man hand med maken. Vips så slår "balansen" till och gör minst ett av barnen sjuka så var det bara att glömma vinsippning och massor av prat till byte av alvedonsuppar och oroligheter.
Skulle jag vinna 1 miljon på triss så skulle "balansen" dyka upp med en lagändring som gjorde att jag fick skatta bort 90%.
Jag brukar förundras över hur söta jag tycker mina barn är (fast säg den föräldern som tycker att sitt barn är fult?)
Men då brukar "balansen" gripa in och då tänker jag att då blir dom säkert jättefula när dom blir stora.
Lite som Ska man till Paris så hamnar man i Hudiksvalltänket.
Man skulle kunna vända på tesen "Inget ont som har något gott med sig" så får man min "balansfilosofi"
Alltså "Inget gott som har något ont med sig"
Alla diskussioner som ibland slutar i "balansprat" från min sida brukar mannen snabbt ta död på med att säga: Skit i balansen! Och tro mig jag försöker hela tiden ta död på den där jävla balansen!
Over and out!
Om man tex ger ungarna paket på deras födelsedag så vill jag inte förvänta mig en jättestor glädje för varje paket dom får. För det första är det inte realistiskt och för det andra så betyder ju inte en sval reaktion på paketet att dom inte gillar det utan att det kanske helt enkelt är för mycket paket, ståhej runt omrking som gör att dom inte har tid att riktigt se över och leka med varje grej dom får. Men givetvis har nog dom flesta vuxna den där bilden framför sig att barnet ska bli överlyckligt över paketet. Så därför har jag redan innan jag ger paketet en bild framför mig av att dom knappt kommer att se åt det när det väl är öppnat. Då kan ju det bara bli bättre om man redan har en negativ bild.
Kanske ett dumt exempel för jag kan ju aldrig förutspå andras reaktioner...
Om vi ska åka bort någonstans så har jag alltid förväntningen att det kommer bli kaos, griniga ungar, något som går sönder etc etc. OM så INTE blir fallet så kommer min andra väldigt konstiga livsfilosofi in i bilden. För om det blir något bra av resan så MÅSTE det ju hända något senare som är skit. Detta kallar jag för "den där jävla balansen".
Efter husköpet som gick bra och smidigt väntade jag mig något skit. Och ja mycket riktigt sä hände det. Bron rasade som vi måste använda för att ta oss till och från huset och vips så var vi 30 000 tusen fattigare."Balansen"
Graviditet, födsel och allt omrking gick jättebra med Elsa (som ju är min första) men vips så slog "balansen" till och gjorde att jag bara kunde amma på ett bröst eftersom jag fick en kronisk inflammation som var tvunget att opereras (ett antal gånger). "Balansen"
Fixat barnvakt till alla tre för en romatisk kväll på tu man hand med maken. Vips så slår "balansen" till och gör minst ett av barnen sjuka så var det bara att glömma vinsippning och massor av prat till byte av alvedonsuppar och oroligheter.
Skulle jag vinna 1 miljon på triss så skulle "balansen" dyka upp med en lagändring som gjorde att jag fick skatta bort 90%.
Jag brukar förundras över hur söta jag tycker mina barn är (fast säg den föräldern som tycker att sitt barn är fult?)
Men då brukar "balansen" gripa in och då tänker jag att då blir dom säkert jättefula när dom blir stora.
Lite som Ska man till Paris så hamnar man i Hudiksvalltänket.
Man skulle kunna vända på tesen "Inget ont som har något gott med sig" så får man min "balansfilosofi"
Alltså "Inget gott som har något ont med sig"
Alla diskussioner som ibland slutar i "balansprat" från min sida brukar mannen snabbt ta död på med att säga: Skit i balansen! Och tro mig jag försöker hela tiden ta död på den där jävla balansen!
Over and out!
Skrivtorka
Återkommer när jag har något att gnälla över eller kanske tom förundras över. För så som läget är nu är det idetorka i skallen. Kan ju iafs bero på att jag fortfarande är nöjd över lördagens träff och utgång.
Så ber återigen om ursäkt för att det inte skrivs något på ett tag.
Over and out!
Så ber återigen om ursäkt för att det inte skrivs något på ett tag.
Over and out!
Rallysalad!!!
Förbaskat trevligt hade jag i lördags. Laddade upp med att dricka massor av vatten, kaffe och avlsutade innan jag åkte iväg med en samarin. Hur mycket pensionärsvarning är inte det?! Nåja det funkande ju för jag drack med måtta, hade förbaskat trevligt som sagt. Det blev mycket snack om barn, relationer och sånt där annat typiskt tjej (läs tant) prat. Men vi är ju den fasen allihop så det vore ju konstigt om vi satt och pratade om Justin Biebers frisyr istället. Det om något vore patetiskt. Efter förfesten som alltid är roligast så pkte vi ner på stadens stadshotell. Där sågs och träffades det mycket gamla karmrater från svunnen tid. Också det mycket trevligt. Dansade lite gjorde vi också, det kändes på söndagen, höfterna var stela som ett gammalt lik i en frys. Men det var det värt. Strax före ett så drog jag mig hemåt med hjälp av den enda nyktra personen i sällskapet (och hon var INTE gravid trots nykterhet).
Tog sovmorgon till kl 7 och var inte ens bakis bara trött! Dagen gick däremot i lugnets tecken, mannen måste ha saknat mig för det serverades lunch och middag och passades upp på den glada men trötta modern hela dagen. Sängen lockade oss redan vod 21 och så får det nog bli lite fler kvällar.Summarsumarum av kalaskvällen är att det måste ske lite oftare än vart tredje år!!!
Sixten är idag hemma för hör och häpna han har feber för ovanlighetens skull. Började på söndagseftermiddagen så det är bara att vara hemma från dagis och hålla koll på öronen så det inte är en böld.
Elsa är på måndagsgruppen idag, hörselvårdens dagis. En gång i månaden är hon där. Och jag råkade säga redan i fredags att hon skulle dit. Och fan vad hon har tjatat! Minst en gång i halvtimmen har det varit ett tjat om detta, sen i fredags! Läxan jag lärde mig är att inte säga något till henne nästa gång. Efter det ska hon på dammsugning av öronen och även kolla näsan. Hon blöder ofta näsblod och så fort hon blir lite förkyld så är det kört. Tur att hon inte blir hysterisk eller rädd för det för då hade vi haft krokodiltårar i Kullbacken väldigt ofta.
Nej nu blir det Rallysalad för hela slanten idag. Mannen hittade ett gammalt VHS band med rallykrockar och avkörningar på som Sixten är totalt förälskad i. Bandet är från slutet av 80 eller början på 90talet så bilarna ser lite annorlunda ut mot idag. Och det är tydligen ett finskt band därför heter det Rallysalad.
Nu ropar han Rallysalad!
OVer and out!
Tog sovmorgon till kl 7 och var inte ens bakis bara trött! Dagen gick däremot i lugnets tecken, mannen måste ha saknat mig för det serverades lunch och middag och passades upp på den glada men trötta modern hela dagen. Sängen lockade oss redan vod 21 och så får det nog bli lite fler kvällar.Summarsumarum av kalaskvällen är att det måste ske lite oftare än vart tredje år!!!
Sixten är idag hemma för hör och häpna han har feber för ovanlighetens skull. Började på söndagseftermiddagen så det är bara att vara hemma från dagis och hålla koll på öronen så det inte är en böld.
Elsa är på måndagsgruppen idag, hörselvårdens dagis. En gång i månaden är hon där. Och jag råkade säga redan i fredags att hon skulle dit. Och fan vad hon har tjatat! Minst en gång i halvtimmen har det varit ett tjat om detta, sen i fredags! Läxan jag lärde mig är att inte säga något till henne nästa gång. Efter det ska hon på dammsugning av öronen och även kolla näsan. Hon blöder ofta näsblod och så fort hon blir lite förkyld så är det kört. Tur att hon inte blir hysterisk eller rädd för det för då hade vi haft krokodiltårar i Kullbacken väldigt ofta.
Nej nu blir det Rallysalad för hela slanten idag. Mannen hittade ett gammalt VHS band med rallykrockar och avkörningar på som Sixten är totalt förälskad i. Bandet är från slutet av 80 eller början på 90talet så bilarna ser lite annorlunda ut mot idag. Och det är tydligen ett finskt band därför heter det Rallysalad.
Nu ropar han Rallysalad!
OVer and out!
Förtydligande!
Efter att mannen i huset igår kväll läste denna blogg uppstod diskussion gällande handfatsexemplet från förra inlägget. Jag menar med hela det inlägget MÄN rent generellt, inte MANNEN i detta hus i synnerhet. Även om en hel del stämmer rätt bra på honom med skall erkännas. Ska även tillägga att det inte var ett "spy-galla-över-alla-män-som finns" inlägg. Utan mer ett konstaterande över hur JAG upplever att män är och gör.
Och när det gäller handfatet så behöver det inte vara just ett handfat, det kan vara en badrumspegel, fläckar på köksgolvet, smulor på köksbordet etc.
Det finns säkert män som är pedantiska och även har ett minne, men jag tror att dom är av den ovanligare sorten.
Och många är nog väldigt pedantiska och ordningsamma som singlar, sen verkar det hända något som gör att dom blir lite tunnelseende och bekväma av sig. Vem vet det kanske är kvinnans fel? Som plockar och städar och minns utan att ställa krav på mannen. Med detta menar jag absolut inte att det har något med jämnställdheten att göra. Varje människa gör det dom är bra på. Själv är jag urusel med bilar. Och mannen är väl inte så bra på tvättningen. Så då sköter jag den och han ska sköta bilarna. Vore ju väldigt dumt om jag försökte mig på att byta däck, olja och lameller eller vad det nu heter. För det skulle ta flera dagar! Då är det ju bättre om jag tar tvätten och mannen lamellerna. så blir det mer tid över till varann pch familjen att göra roligare saker på.
Hoppas att detta förtydligande kom till sin rätt och inte missuppfattas som tidigare inlägg, av någon.
Over and out!
Och när det gäller handfatet så behöver det inte vara just ett handfat, det kan vara en badrumspegel, fläckar på köksgolvet, smulor på köksbordet etc.
Det finns säkert män som är pedantiska och även har ett minne, men jag tror att dom är av den ovanligare sorten.
Och många är nog väldigt pedantiska och ordningsamma som singlar, sen verkar det hända något som gör att dom blir lite tunnelseende och bekväma av sig. Vem vet det kanske är kvinnans fel? Som plockar och städar och minns utan att ställa krav på mannen. Med detta menar jag absolut inte att det har något med jämnställdheten att göra. Varje människa gör det dom är bra på. Själv är jag urusel med bilar. Och mannen är väl inte så bra på tvättningen. Så då sköter jag den och han ska sköta bilarna. Vore ju väldigt dumt om jag försökte mig på att byta däck, olja och lameller eller vad det nu heter. För det skulle ta flera dagar! Då är det ju bättre om jag tar tvätten och mannen lamellerna. så blir det mer tid över till varann pch familjen att göra roligare saker på.
Hoppas att detta förtydligande kom till sin rätt och inte missuppfattas som tidigare inlägg, av någon.
Over and out!
Det här med manligt och kvinnligt!
Jag har funderat lite kring problematiken runt just manligt vs kvinnligt. Eller problematik är väl egentligen fel uttryck. Mer om varför vi är som vi är och varför vi gör eller inte gör som vi gör.
Om man bara tittar på enkla vardagliga saker så blir det rätt lätt att se att vi skiljer oss åt, mannen och kvinnan, i v vårat tankesätt. Jag, som kvinna, ser att handfatet är skitigt när jag borstar tänderna. Jag agerar då direkt och sköljer ur och skrubbar bort det värsta. Vid tid tar jag fram attiraljer som rengöringsmedel och rengöringsartiklar. Mannen gör ingenting. Då undrar jag: 1. Ser han inte att det är skitigt. 2. Bryr han sig inte om att det är skitigt. 3. Tror han att det gör sig rent av sig självt?
Ett annat mera fysiskt exempel är det här med att mannen föddes med gripklor istället för händer. Det antagandet grundar jag på att dom kan hålla i saker väldigt bra men vips så verkar det bli elfel i gripklosystemet som gör att dom tappar sina saker, lite överallt! Om man har använt tex en tång lägger man tillbaks den där man tog den. Men så är inte fallet med mannens gripklosystem. Den hamnar där man "tappar" den och oftast så hittar den tillbaks till sitt ursprungliga bo. (detta verkar mannen tro är att tången har fått ben och letar reda på sitt bo medan det i själva verket betyder att frun i huset har tröttnat på att ha en tång på köksbänken och således lagt in den i verktygslådan som står i garaget).
Eller som det här med tvätt och tvättkorgar. Jag kan härmed meddela alla män att tvätten INTE lägger sig i tvättkorgen av sig själv. Du måste gå med den dit. Och att tvätten INTE tvättar sig själv. Du måste lägga in i tvättmaskinen, hälla i pulver och starta. Den varken hänger sig själv eller blir vikt. Det måste DU göra!
Om man ser till allt komihåg göra så verkar mannen ha utvecklat en tidig typ av demens som gör sig påmind när det gäller, gå ut med sopor, utvecklingssamtal för ungarna, läkartider, fruns klipptid osv osv
Däremot så kommer dom ALLTID ihåg att det skall handlas saker till bilen på Biltema. Detta glöms i stort sett aldrig bort.
Det finns miljoner saker till som vi skiljer oss åt på men kvinna som jag är har jag ju inte tid att skriva mer då jag måste hämta på dagis, handla mat, tvätta och annat sånt som mannen slipper tänka på!
Over and out!
Om man bara tittar på enkla vardagliga saker så blir det rätt lätt att se att vi skiljer oss åt, mannen och kvinnan, i v vårat tankesätt. Jag, som kvinna, ser att handfatet är skitigt när jag borstar tänderna. Jag agerar då direkt och sköljer ur och skrubbar bort det värsta. Vid tid tar jag fram attiraljer som rengöringsmedel och rengöringsartiklar. Mannen gör ingenting. Då undrar jag: 1. Ser han inte att det är skitigt. 2. Bryr han sig inte om att det är skitigt. 3. Tror han att det gör sig rent av sig självt?
Ett annat mera fysiskt exempel är det här med att mannen föddes med gripklor istället för händer. Det antagandet grundar jag på att dom kan hålla i saker väldigt bra men vips så verkar det bli elfel i gripklosystemet som gör att dom tappar sina saker, lite överallt! Om man har använt tex en tång lägger man tillbaks den där man tog den. Men så är inte fallet med mannens gripklosystem. Den hamnar där man "tappar" den och oftast så hittar den tillbaks till sitt ursprungliga bo. (detta verkar mannen tro är att tången har fått ben och letar reda på sitt bo medan det i själva verket betyder att frun i huset har tröttnat på att ha en tång på köksbänken och således lagt in den i verktygslådan som står i garaget).
Eller som det här med tvätt och tvättkorgar. Jag kan härmed meddela alla män att tvätten INTE lägger sig i tvättkorgen av sig själv. Du måste gå med den dit. Och att tvätten INTE tvättar sig själv. Du måste lägga in i tvättmaskinen, hälla i pulver och starta. Den varken hänger sig själv eller blir vikt. Det måste DU göra!
Om man ser till allt komihåg göra så verkar mannen ha utvecklat en tidig typ av demens som gör sig påmind när det gäller, gå ut med sopor, utvecklingssamtal för ungarna, läkartider, fruns klipptid osv osv
Däremot så kommer dom ALLTID ihåg att det skall handlas saker till bilen på Biltema. Detta glöms i stort sett aldrig bort.
Det finns miljoner saker till som vi skiljer oss åt på men kvinna som jag är har jag ju inte tid att skriva mer då jag måste hämta på dagis, handla mat, tvätta och annat sånt som mannen slipper tänka på!
Over and out!
Kalabaliken i Bender!
Var det nästan här igår eftermiddag. Efter en tidig lunch vid 11 så gick vi ut då båda grabbarna vägrade sova. Harry somnade dock i vagnen lite senare. Vi lekte, fikade ute, lekte lite till, cyklade kollade på alla maskiner som håller på att fräsa vägen, hämta posten, byggde geggtårtor i sandlådan, lekte lite till. Helt plötsligt var kl över 16 och jag försökte då få med mig Elsa och Sixten in. MEn det var omöjligt så dom fick vara kvar ute.
Det går alldeles utmärkt att lämna dom själva ute nu när det är staket runt hela tomten. JAg älskar verkligen vårt staket! Tänkte sådär hemmafrusaktigt att jag skulle vara effektiv medans pastavattnet kokade så jag tog fram dammsugaren. (och varför måste så många skriva damsugaren? För att reta upp en språkpolis som mig eller vet dom helt enkelt inte hur det stavas?!) Och tänkte dessutom vara smart och jacka i kontakten vid köksbänken för annars kommer Harry terrorist och drar ur hela tiden. Sagt och gjort. Gick väl rätt bra tills jag ser Harry Terrorist dra i kaffebryggarsladden som jag nyss dragit ur. Hinner inte stoppa honom och vips så har jag kaffe och glasplitter överallt. Mota bort ungen och börjar dammsuga upp sörjan. Men nyfiken som han är så är han där på fem röda. Samtidigt drar Elsa i ytterdörren och vill in. Tar upp Harry går och pratar med Elsa (dammsugaren står fortfarande på) och förklarar att hon inte kan komma in just nu. Stora krokodiltårar (Sixten sympatigråter utan att veta varför) och inte blir det bättre när hon ser blod på mammas finger. (ja jag var lite klumpig och skar mig direkt på kannan) Motar ut ungar som står och tittar in i köksfönstret och gråter. Stänger in Harry i lekrummet (inga glada miner där heller nu) och sanerar kaffesörjan i köket. Till råga på allt så kokar vattnet för fullt. Nåja fick ordning på allt och kunde släppa ut och in ungar från olika håll.
Det blev bra till slut men bara för att vi var kaffebryggslösa så fick jag ett enormt kaffesug på kvällen. Det löste dock mannen med en kastrull, och kaffe smakade det. Nu står perkulatorn (som letades fram i all hast på kvällen) och puttrar i ungarnas lekrum. För jag måste använda deras tvsladd.(var den riktiga sladden är fick jag aldrig något riktigt svar på) Så nu kan jag äntligen dricka kaffe igen!
I ett försök att åtminstone komma i lite form stod jag på morsans crosstrainer häromdagen. Jag orkade i exakt 2,59 minuter!!! Så lång var nämligen låten som Elsa dansade till. Om man hade kört på maxkapacitet hade det ju varit en sak men nej då, normal gångtakt var det. Fy fan vad jag är i dåligt skick! Och hur jag än vrider och vänder på det så kan jag tyvärr inte skylla på någon eller något. Bara mig själv att skylla. Nu försöker jag få in lite motion ui vardagen, typ indianskutt när jag leker med ungarna, lite armhävningar mot badkaret när dom badar och liknande. Det resulterade i träningsvärk i armarna idag!!!! Skulle jag dö idag och sen om flera hundra år skulle det tas kol14 test för att se min ålder skulle det nog visa på ca 85!!! Fast nu är ju iaf igång med någon slags rörelse varje dag. Och hör och häpna vi har börjat äta lite mer grönsaker! Och då inte bara gurka utan även annat grönt.
Nähä börja koka lite potatis till kalkonen (Harry) som ligger och trynar. Han låter som en kalkon när han pratar nämligen, kluck kluck kluck (vuxenvarianten låter göbbeli göbbeli göbb)
Over and out!
Det går alldeles utmärkt att lämna dom själva ute nu när det är staket runt hela tomten. JAg älskar verkligen vårt staket! Tänkte sådär hemmafrusaktigt att jag skulle vara effektiv medans pastavattnet kokade så jag tog fram dammsugaren. (och varför måste så många skriva damsugaren? För att reta upp en språkpolis som mig eller vet dom helt enkelt inte hur det stavas?!) Och tänkte dessutom vara smart och jacka i kontakten vid köksbänken för annars kommer Harry terrorist och drar ur hela tiden. Sagt och gjort. Gick väl rätt bra tills jag ser Harry Terrorist dra i kaffebryggarsladden som jag nyss dragit ur. Hinner inte stoppa honom och vips så har jag kaffe och glasplitter överallt. Mota bort ungen och börjar dammsuga upp sörjan. Men nyfiken som han är så är han där på fem röda. Samtidigt drar Elsa i ytterdörren och vill in. Tar upp Harry går och pratar med Elsa (dammsugaren står fortfarande på) och förklarar att hon inte kan komma in just nu. Stora krokodiltårar (Sixten sympatigråter utan att veta varför) och inte blir det bättre när hon ser blod på mammas finger. (ja jag var lite klumpig och skar mig direkt på kannan) Motar ut ungar som står och tittar in i köksfönstret och gråter. Stänger in Harry i lekrummet (inga glada miner där heller nu) och sanerar kaffesörjan i köket. Till råga på allt så kokar vattnet för fullt. Nåja fick ordning på allt och kunde släppa ut och in ungar från olika håll.
Det blev bra till slut men bara för att vi var kaffebryggslösa så fick jag ett enormt kaffesug på kvällen. Det löste dock mannen med en kastrull, och kaffe smakade det. Nu står perkulatorn (som letades fram i all hast på kvällen) och puttrar i ungarnas lekrum. För jag måste använda deras tvsladd.(var den riktiga sladden är fick jag aldrig något riktigt svar på) Så nu kan jag äntligen dricka kaffe igen!
I ett försök att åtminstone komma i lite form stod jag på morsans crosstrainer häromdagen. Jag orkade i exakt 2,59 minuter!!! Så lång var nämligen låten som Elsa dansade till. Om man hade kört på maxkapacitet hade det ju varit en sak men nej då, normal gångtakt var det. Fy fan vad jag är i dåligt skick! Och hur jag än vrider och vänder på det så kan jag tyvärr inte skylla på någon eller något. Bara mig själv att skylla. Nu försöker jag få in lite motion ui vardagen, typ indianskutt när jag leker med ungarna, lite armhävningar mot badkaret när dom badar och liknande. Det resulterade i träningsvärk i armarna idag!!!! Skulle jag dö idag och sen om flera hundra år skulle det tas kol14 test för att se min ålder skulle det nog visa på ca 85!!! Fast nu är ju iaf igång med någon slags rörelse varje dag. Och hör och häpna vi har börjat äta lite mer grönsaker! Och då inte bara gurka utan även annat grönt.
Nähä börja koka lite potatis till kalkonen (Harry) som ligger och trynar. Han låter som en kalkon när han pratar nämligen, kluck kluck kluck (vuxenvarianten låter göbbeli göbbeli göbb)
Over and out!
Dagens I-landsproblem!
Det är tamejfan alla dessa förpackningar som är omöjliga att öppna! Bara att ta sig in i blöjpåsen kräver otroligt starka nypor, men oftast något vasst tillhygge liknande sax! Eller dessa förpackningar med någon slags hårdplast som man ser vad man har köpt. Dom är näst intill omöjliga att öppna. Man bryter och bänder och får oftast ett mindre nervsammanbrott när man ska ha grejen som finns i. Varför ska man se grejen överhuvudtaget? Vill kunderna ha en sådan förpackning? Inte jag iaf! Skruvlocken som finns på glasburkar sitter som berget, men se där är det någon som har tänkt till för numer finns det en skruvburksöppnare som man kan använda. En sådan finns självklart i detta hem! Däremot vet jag inte hur jag ska göra med mannen som skruvar tillbaks locken. HAn tar i som om burken skulle klara en jordbävning. OCh där står jag (oftast när han är på jobbet såklart) och tar i så svetten lackar men inte fasen rubbar sig locket. Många psykbryt har denna förpackninghysteri gett och numera finns det vassa tillhyggen lite överallt i detta hem. Allt för att undvika ett säng på låsta pavlijongen på Säter!
För övrigt så har jag börjat tvätta ungarnas vinterkläder. Nu får fan vintern vara slut. Och blir det kallt får dom frysa för nu har JAG bestämt att det är vår! Och mamma bestämmer!
Over and out!
För övrigt så har jag börjat tvätta ungarnas vinterkläder. Nu får fan vintern vara slut. Och blir det kallt får dom frysa för nu har JAG bestämt att det är vår! Och mamma bestämmer!
Over and out!
Partypinglan Ylva slår till!
Det har varit och är såklart fullt upp i Kullbacken. Vi har hör och häpna varit hyfsat friska i nästan 5 dagar nu! 5 hela dagar utan magsjuka eller feber. Fast nu ljög jag nog lite. För i söndags så blossade Sixtens förbannade böld upp igen. Men struntade i att ta feber på honom då jag kände med handen att han hade det. Men han är vid gott humör ändå. Han är van den lilla kraken, han har ju gått med feber sen i november 2011!
På lördag smäller det! Då ska mamman i huset ut och svira sina lurviga. Hon ska minsann på tjejfest. Förra tjejfesten jag var på var 2009 och Sixten låg i magen. Alltså nyktert så det förslår och tidig hemgång. Gången innan det låg Elsa i magen och det blev en tidig hemgång även där. Denna gång tror jag inte att det är någon som är gravid av hela gänget. (fast man vet ju inte, skulle inte förvåna mig om någon dyker upp med en liten kula)
Eftersom jag inte tycker det är speciellt roligt att shoppa kläder. (läs, hatar) och inte har införskaffat några finstassar sen Sundsvall brann har jag ingen aning om vad som skall sättas på denna oformliga lekamen. Jag gjorde dessutom tyvärr en hemsk upptäckt förra veckan när jag duschade hemma hos min moder. Dom har en väldigt strategiskt placerad spegel mitt framför duschen och den är omöjlig att gömma sig för. Så det var liksom lika bra att syna eländet riktigt noga. Har nog inte tittat på min kropp på flera år. Och vad fan är det jag ser!!?? Jag ser ut som morsan! Allt hänger sådär kärringaktigt på en. Rumpan nuddar nästan baksidan av knäna, tuttarna är som två tubsockor och dessutom i 2 olika storlekar! (det blir så om man ammar 3 barn med bara ett bröst, det andra var det ett grovt fabrikationsfel på så det fick opereras och blev då mindre) Och magen som står ut som om jag vore gravid i femte månaden eller om du så vill gubbfet!
Lite bittert undrar jag hur detta har gått till. För inte kan det väl vara så att jag håller på att bli gammal. Nej så är det absolut inte! Det måste vara något fel på mina magmuskler och tarmsystem. Dom har nog inte hittat tillbaks till sina ursprungliga platser. Dom är helt enkelt på rymmen. Så operation "Rätt plats på rätt ställe" borde ju på börjas nu tycker man. MEn sen var det ju det där med latheten.....
För att återgå till kläderna så tar jag nog något svart på mig. För det gör ju nästan alla andra också. Och några lystna blickar lär jag inte dra till mig. Och inte kommer någon ihåg vad man har på sig ändå.
Sminka sig ska man tydligen också göra har jag hört när det är fest. Men se det kan vi också glömma. För med allergi och rinnande ögon och smink som är så gammalt så det nästan luktar härsket så blir det bara pannkaka av allt. Det blir kanske lite ögonskugga men sen får det vara.
Håret då? Det som är nästan alla tjejers viktigaste attribut. Jo det sitter där det sitter och med lite tur kanske jag får bort cocker spaniel looken som jag har med en härlig blonderad utväxt. Det är fasen vad mörkt håret har blivit efter all barnafödande! För inte kan det väl vara åldern?
Man kanske skulle mäta sig och kolla om man har krympt också.....för man blir ju kortare ju äldre man blir. Då får jag ju svart på vitt om det är gammeln eller inte.
Utgången på lördag ser jag fram emot iaf. Även om man inte kan tro det. För det ska bli himla kul att tjattra med brudarna och sippa på ett glas vin. Största utmaningen blir nog ialllafall att hålla sig vaken längre än till 22.00!!!
Over and out!
På lördag smäller det! Då ska mamman i huset ut och svira sina lurviga. Hon ska minsann på tjejfest. Förra tjejfesten jag var på var 2009 och Sixten låg i magen. Alltså nyktert så det förslår och tidig hemgång. Gången innan det låg Elsa i magen och det blev en tidig hemgång även där. Denna gång tror jag inte att det är någon som är gravid av hela gänget. (fast man vet ju inte, skulle inte förvåna mig om någon dyker upp med en liten kula)
Eftersom jag inte tycker det är speciellt roligt att shoppa kläder. (läs, hatar) och inte har införskaffat några finstassar sen Sundsvall brann har jag ingen aning om vad som skall sättas på denna oformliga lekamen. Jag gjorde dessutom tyvärr en hemsk upptäckt förra veckan när jag duschade hemma hos min moder. Dom har en väldigt strategiskt placerad spegel mitt framför duschen och den är omöjlig att gömma sig för. Så det var liksom lika bra att syna eländet riktigt noga. Har nog inte tittat på min kropp på flera år. Och vad fan är det jag ser!!?? Jag ser ut som morsan! Allt hänger sådär kärringaktigt på en. Rumpan nuddar nästan baksidan av knäna, tuttarna är som två tubsockor och dessutom i 2 olika storlekar! (det blir så om man ammar 3 barn med bara ett bröst, det andra var det ett grovt fabrikationsfel på så det fick opereras och blev då mindre) Och magen som står ut som om jag vore gravid i femte månaden eller om du så vill gubbfet!
Lite bittert undrar jag hur detta har gått till. För inte kan det väl vara så att jag håller på att bli gammal. Nej så är det absolut inte! Det måste vara något fel på mina magmuskler och tarmsystem. Dom har nog inte hittat tillbaks till sina ursprungliga platser. Dom är helt enkelt på rymmen. Så operation "Rätt plats på rätt ställe" borde ju på börjas nu tycker man. MEn sen var det ju det där med latheten.....
För att återgå till kläderna så tar jag nog något svart på mig. För det gör ju nästan alla andra också. Och några lystna blickar lär jag inte dra till mig. Och inte kommer någon ihåg vad man har på sig ändå.
Sminka sig ska man tydligen också göra har jag hört när det är fest. Men se det kan vi också glömma. För med allergi och rinnande ögon och smink som är så gammalt så det nästan luktar härsket så blir det bara pannkaka av allt. Det blir kanske lite ögonskugga men sen får det vara.
Håret då? Det som är nästan alla tjejers viktigaste attribut. Jo det sitter där det sitter och med lite tur kanske jag får bort cocker spaniel looken som jag har med en härlig blonderad utväxt. Det är fasen vad mörkt håret har blivit efter all barnafödande! För inte kan det väl vara åldern?
Man kanske skulle mäta sig och kolla om man har krympt också.....för man blir ju kortare ju äldre man blir. Då får jag ju svart på vitt om det är gammeln eller inte.
Utgången på lördag ser jag fram emot iaf. Även om man inte kan tro det. För det ska bli himla kul att tjattra med brudarna och sippa på ett glas vin. Största utmaningen blir nog ialllafall att hålla sig vaken längre än till 22.00!!!
Over and out!
Tyska filosofer och finska fraser!
Jag har en massa filosofcitat i huvudet sen jag gick i gymnasiet som på något outgrundligt sätt har fastnat. Varför vet jag inte men den som satt sig allra värst är nog Immanuel Kants "Tinget i sig" eller som det heter lite ärtigare på tyska "Das Ding in sich". Men va fan menar karln med det egentligen?! Vaddå grejen i sig? Försöker man sig på att själv tolka blir man bara knäpp. Och läser man om vad han menar så är det tydligen inte ens begripligt vad han menar. Men citatet sitter som en hällristning i mitt skallben.
Ungefär som om man skulle slänga sig med uttryck som "knappast omöjligt" Eller göra som varenda sportstjärna verkar svara när dom får den berömda frågan (och även efterföljande frågor) "Känns det bra?" "Nej, det känns bra"
Hallå man kan inte svara nekande på ett positivt svar!
Ett annat filosofcitat som även dycker upp titt som tätt i huvudet är " Att vara är att förnimmas" Tydligen ingen tysk denna gång utan George Berkeley som sagt denna ädla fras. Vad den betyder är också något man kan fundera på i timmar.
Nietzshes citat är mer begripligare men han var ju nazivän och hade en underligt förhållande till sin syster. Så honom glömmer vi.
Undrar om det finns några filsofer idag som slänger ur sig såna klatchiga, härliga, obegripliga och konstiga citat idag eller om det bara finns "gamla" som kan uttnyttjas? Eller förresten Ei saa peittää kanske kan räknas som ett modernt och nytt filosofcitat!
Moi Mukulat!!
Ungefär som om man skulle slänga sig med uttryck som "knappast omöjligt" Eller göra som varenda sportstjärna verkar svara när dom får den berömda frågan (och även efterföljande frågor) "Känns det bra?" "Nej, det känns bra"
Hallå man kan inte svara nekande på ett positivt svar!
Ett annat filosofcitat som även dycker upp titt som tätt i huvudet är " Att vara är att förnimmas" Tydligen ingen tysk denna gång utan George Berkeley som sagt denna ädla fras. Vad den betyder är också något man kan fundera på i timmar.
Nietzshes citat är mer begripligare men han var ju nazivän och hade en underligt förhållande till sin syster. Så honom glömmer vi.
Undrar om det finns några filsofer idag som slänger ur sig såna klatchiga, härliga, obegripliga och konstiga citat idag eller om det bara finns "gamla" som kan uttnyttjas? Eller förresten Ei saa peittää kanske kan räknas som ett modernt och nytt filosofcitat!
Moi Mukulat!!
Överlevde med bravur!
Självklart trodde jag inget annat men efter gårdagskvällens snyft (läs fjant) inlägg om hur jag saknar mina fina så gick natten alldeles utmärkt! Harry vakna vid 4.18 och var ledsen men somnade snabbt om bredvid mig. Precis när han somnat hör jag Sixtens underbara klafs klafs steg och skyndar mig lägga ner Harry i sin säng, där han faktiskt fortsatte sova, och tog upp Sixten och la honom bredvid mig. Där låg vi och sov och mös. Han låg helt stilla och bara njöt av att få ha pappas täcke och hela hans sida för sig själv. Vid 6 så vaknade Harry, och när han vaknar är det inte mys som gäller, nej upp på en gång ska han. Så vi smög till Sixtens rum och rullade runt bland madrasser och kuddar. Det är Harrys favoritsyssla. Finns inget bättre än att rulla runt bland kuddar tydligen. Eller jo förresten att kasta ur blöjor ur blöjhinken, klättra på stolar, diverse parkeringshus och så klart mammor är också kul.
Nu är dom två äldsta på dagis. Jag har tagit itu med hemmafrusysslorna igen (för på nåt sätt så händer det inte så mycket med dom när man är sjuk, det kommer ingen vikarie). Alltså tvätt och åter tvätt. Harry sover lite och jag funderar på om jag även ska våga mig på en kaffe. Jo lite tar jag, annars dör jag nog stora kaffedöden.
Over and out!
Nu är dom två äldsta på dagis. Jag har tagit itu med hemmafrusysslorna igen (för på nåt sätt så händer det inte så mycket med dom när man är sjuk, det kommer ingen vikarie). Alltså tvätt och åter tvätt. Harry sover lite och jag funderar på om jag även ska våga mig på en kaffe. Jo lite tar jag, annars dör jag nog stora kaffedöden.
Over and out!
Jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig!
Sitter nu i min ensamhet med ett avslaget glas cola och bara saknar dig! Att det är så otroligt jobbigt att vara ifrån den man älskar även fast man vet att det bara är en natt. Att inte få höra dina "underbara" snarkningar, grymtet när du vänder dig, hasandet med dina fötter när du går iväg för att lägga Sixten i sin säng. Att inte få titta på dig en sista gång innan det är dags att sova. Att få göra vår speciella "Jag älskar dig" grej innan vi somnar. ( och nej för dom som tänkte, det är inget snusk. Bara ett lätt tryck med pekfingret i kinden.) Att inte få säga nån kommentar om ungarnas lek som hänt under dagen. Jag skulle inte fixa att vara ensamstående förälder, eller ens ensam utan dig.
Inte blir det bättre av att Elsa sover hos sin mormor, saknar henne något enormt. Vilken himla tur att jag får träffa henne tidigt imorgon bitti. Har jag ännu mer tur får jag gosa med smgrabbarna redan kl 5.00 imorgon.
Jo jag har det rätt bra om man tänker efter lite. Det är ju bara en natt!
Over and out!
Inte blir det bättre av att Elsa sover hos sin mormor, saknar henne något enormt. Vilken himla tur att jag får träffa henne tidigt imorgon bitti. Har jag ännu mer tur får jag gosa med smgrabbarna redan kl 5.00 imorgon.
Jo jag har det rätt bra om man tänker efter lite. Det är ju bara en natt!
Over and out!
Den Illvillige vs Den Vedervärdige!
Den Illvillige Febern hade gett upp i residens Kullbacken då tog den Vedervärdige (ska sägas med dov basröst och skräckfilmsmusik i bakgrunden) över stafettpinnen. Den Vedervärdige slog till med dunder och brak mot den intet ont anande mamman i huset. Hon låg till slut på en madrass utanför toaletten för att överhuvudtaget överleva dess krampaktiga stålklor. Vi pratar naturligtvis om den i vardagligt tal kallad Magsjukan! Att ligga och kvida och tro att man först ska dö, sedan vilja dö i denna vedervärdiga sjukdom är inget jag önskar ens min värsta fiende. Att jag skulle drabbas som den enda i familjen är ju bara ett tecken på att jag inte har något immunförsvar längre. Man kan väl inte räkna med något annat när man har ätit 2 olika penicillinsorter i snart 3 år, dessutom full dos. Det vill säga 3 piller om dagen, alltså 6 piller om dagen i minst 900 dagar! Någongång säger kroppen ifrån, och jag tror den gjorde det å det bestämdaste i söndags!
Nu är jag på bättringsvägen men har ingen ork alls kvar. Mannen åkte nyss till jobbet och kommer inte hem förrens imrogon kväll. Konferens minnsann. Får hoppas att ungarna är lika snälla mot mig som dom var mot honom när jag var sjuk.
Over and out!
Nu är jag på bättringsvägen men har ingen ork alls kvar. Mannen åkte nyss till jobbet och kommer inte hem förrens imrogon kväll. Konferens minnsann. Får hoppas att ungarna är lika snälla mot mig som dom var mot honom när jag var sjuk.
Over and out!
Pissruskan Sixten!
Häromdagen när ungarna hade tagit sitt "dagliga" kvällsbad så satt vi i soffan och myste lite. Elsa satt bredvid mig och Sixten satt i mitt knä. Båda var ju nakna och dom hade en liten filt på benen. Sixten satt precis så som alla killar sitter, alltså med benen isär och pillade lite smånöjt på sin schnopp (som han säger). Helt plötsligt ser jag en lång fin båge komma från den så snabbt som tusan höll jag handen över och sprang iväg med honom till pottan. Sixten är överlycklig och bubblar hela vägen högt och tydligt: Sixten sprutar vatten! Sixten sprutar vatten! Elsa säger även hon högt och tydligt med ett bubblande skratt : Sixten pissar på Elsa! Sixten pinka på Elsa! Skrattandes sprang jag och Sixten alltså iväg till pottan som sagt. Där kissade han färdigt medans jag förklarade lite snyggt att man sprutar bara vatten på pottan Sixten. När jag lägger honom på skötbordet säger han nöjt: Sixten sprutar vatten, Sixten brandbil!
Ja Sixten var en brandbil säger jag. Han tittar på mig med sina stora bruna ögon och ler och säger Jaaa!
I vardagsrummet sitter Elsa med kiss på armarna som vi torkar bort och hon skrattar hela tiden. KAn det vara så att dom små liven har kommit in i kiss och bajsåldern månntro?!
Nån dag senare innan barnen ska få bada/duscha så frågar jag om inte Sixten ska kissa på toaletten först. Jaaaa säger han och hämtar ringen och lägger på toan. Han sitter där och trycker lite, Harry står framför och tittar på. Elsa kommer in i badrummet och säger nånting och jag vänder huvudet ditåt. Och vips så har Sixten börjat kissa men som det kan vara för just killar så kommer liksom inte pinket neråt utan rakt fram (igen). Reslutatet blir att Harry är dyngsur på hela magen! MEn både Harry och Sixten skrattar så det står härliga till! Skönt det så det inte blir världens liv för lite kiss. Så numer går Sixten under namnet pissruskan! Man får akta sig när han är naken och inte stå i hans skottlinje.
Over and out!
Ja Sixten var en brandbil säger jag. Han tittar på mig med sina stora bruna ögon och ler och säger Jaaa!
I vardagsrummet sitter Elsa med kiss på armarna som vi torkar bort och hon skrattar hela tiden. KAn det vara så att dom små liven har kommit in i kiss och bajsåldern månntro?!
Nån dag senare innan barnen ska få bada/duscha så frågar jag om inte Sixten ska kissa på toaletten först. Jaaaa säger han och hämtar ringen och lägger på toan. Han sitter där och trycker lite, Harry står framför och tittar på. Elsa kommer in i badrummet och säger nånting och jag vänder huvudet ditåt. Och vips så har Sixten börjat kissa men som det kan vara för just killar så kommer liksom inte pinket neråt utan rakt fram (igen). Reslutatet blir att Harry är dyngsur på hela magen! MEn både Harry och Sixten skrattar så det står härliga till! Skönt det så det inte blir världens liv för lite kiss. Så numer går Sixten under namnet pissruskan! Man får akta sig när han är naken och inte stå i hans skottlinje.
Over and out!
Det blir jag och min man denna påsk också!
Japp ingen skiljsmässa här inte! Inte för att det ens överhuvudtager var aktuellt någon gång. Men vid just det tillfället yttrandet uttalades (när jag inte var vid mina sinnens fulla bruk) så kändes det som enda alternativet i min lilla trånga värld. För då skulle ju båda få sova åtminstone någon natt i sträck.
Påsken kommer med snö, men det gör inte så mycket eftersom vi har varit sjuka hela bunten och alla nu är feberfria så hade vi ändå tänkt vara inne för att vara på den säkra sidan.Alla 3 ungar har en hemsk hosta så fort dom springer lite så det blir lite inomhuslek ett tag till.
Nu busa lite med Sixten, vår egen lilla pissruska! (mer om det i ett annat inlägg)
Over and out!
Påsken kommer med snö, men det gör inte så mycket eftersom vi har varit sjuka hela bunten och alla nu är feberfria så hade vi ändå tänkt vara inne för att vara på den säkra sidan.Alla 3 ungar har en hemsk hosta så fort dom springer lite så det blir lite inomhuslek ett tag till.
Nu busa lite med Sixten, vår egen lilla pissruska! (mer om det i ett annat inlägg)
Over and out!
Jag är inte sjuk!....Jag vill bara skiljas!
Såna konstiga saker kan man säga när man tar hand om tre sjuka barn och nattsömn i stort sett inte existerar.
Nu är jag trött på denna höga feber,hosta och tonvis med snor i denna familj. I över 2 veckor har vi haft det så här. Sen ungarna började på dagis har vi fan inte varit friska i 2 veckor i stöten ens. Hur länge ska det va så här? Nu har det ju pågått sen dom började i augusti förra året. Sen att dom åkte på nån jävulsk sjuka vid midsommar var ju inte det bästa startläget om man säger så. Nej jag är inte sjuk, jag vill bara skiljas"!
Nu är jag trött på denna höga feber,hosta och tonvis med snor i denna familj. I över 2 veckor har vi haft det så här. Sen ungarna började på dagis har vi fan inte varit friska i 2 veckor i stöten ens. Hur länge ska det va så här? Nu har det ju pågått sen dom började i augusti förra året. Sen att dom åkte på nån jävulsk sjuka vid midsommar var ju inte det bästa startläget om man säger så. Nej jag är inte sjuk, jag vill bara skiljas"!
Den illvillige vägrar ge upp!
Febern är ett ont aber i denna familj. Den har huserat i snart 10 dygn i residens Kullbacken. Harry började om i fredagsnatt och dessutom med en förskräcklig hosta och massor av snor på köpet. Elsa har haft feber sen i torsdags men åt en kaka och verkar vara bättre idag. Till råga på allt har hon blött näsblod så det står härliga till. Sixten den lilla krabaten har varit feberfri sen i fredags så han fick åka till dagis (förlåt jag vet att det heter FÖRSKOLAN, men här hemma heter det fortfarande dagis) för att slippa sjukbakterierna här hemma.
Snälla morfar ringde på morgonen och undrade om han skulle skjutsa in honom. Ja tack gärna sa jag, så himla glad för mina härliga föräldrar. Häromdagen när jag flydde sjukstugan för lite inhandling av mat så var jag förbi med en form som var deras. Och då fick jag en massa svamp från dom. Gjorde en svampomellet som blev riktigt lyckad. Masterchef here I come!!! Eller ja kanske inte riktigt ännu, har bara ett få antal paradrätter jag kör med så det får nog vänta lite.
Annars så har jag nog inte så mycket att säga. Vi koncentrerar oss på att bli friska. Själv känner jag hur det snurrar i huvudet och jag känner mig så där allmänt hängig. MEN mammor får INTE bli sjuka. Hur skulle världen se ut då?!
Nu ska försöka få i Elsa och Harry lite köttbullar så får vi se hur dagen blir.
Over and out!
Snälla morfar ringde på morgonen och undrade om han skulle skjutsa in honom. Ja tack gärna sa jag, så himla glad för mina härliga föräldrar. Häromdagen när jag flydde sjukstugan för lite inhandling av mat så var jag förbi med en form som var deras. Och då fick jag en massa svamp från dom. Gjorde en svampomellet som blev riktigt lyckad. Masterchef here I come!!! Eller ja kanske inte riktigt ännu, har bara ett få antal paradrätter jag kör med så det får nog vänta lite.
Annars så har jag nog inte så mycket att säga. Vi koncentrerar oss på att bli friska. Själv känner jag hur det snurrar i huvudet och jag känner mig så där allmänt hängig. MEN mammor får INTE bli sjuka. Hur skulle världen se ut då?!
Nu ska försöka få i Elsa och Harry lite köttbullar så får vi se hur dagen blir.
Over and out!
