Ylva

Japp så är den bistra verkligheten hos familjen Jansvik. Så långt har det nu gått. Vi sover inte längre i samma rum, vi vaknar inte bredvid varandra, vi säger godnatt och går sedan åt olika håll. Tyvärr är det inte självvalt, eller det där lät ju lite konstigt, men om man säger så här, varken jag eller Michael har valt detta utan en viss liten herre vid namn Sixten har gjort detta val åt oss. I ett försök att komma på varför och hur vi ska gå till väga med hans sömnovanor så sover en inne hos honom varje natt. När Micke sover hos honom så är han vaken i ca en timme på natten. Hittills när jag har sovit med honom så har han vaknat, lagt sig bredvid mig på golvet sen har jag kunnat lägga honom i sängen efter några minuter och han har sovit hela natten fram till halv sju på morgonen. Så det verkar ju nästan som om han känner sig ensam. Om det är så kommer snart storasyster få dela rum med honom. Vi kör på så här i några dagar till för att se hur det ligger till. Varför skrev jag att Harry inte var något gnällig? För nu är det inte så kul att heta Harry tydligen. Han har ont i sina stackars tänder, eller rättare sagt tandköttet. Droga droga och droga lite till så får vi hoppas att det går över snart. Elsa och jag var in till stan idag, vadå mellandagsrea?! Fanns inte ett skit! Tror affärerna letar på gammalt skräp som dom inte blivit av med på flera år och när det är mellandagsrea köper folk ändå. När vi kom hem var det strömavbrott, men det gick över rätt så fort. Fasen vad beroende man är av ström egentligen! Nu dansa lite med skrotungarna! Over and out!