Överlevde med bravur!

Självklart trodde jag inget annat men efter gårdagskvällens snyft (läs fjant) inlägg om hur jag saknar mina fina så  gick natten alldeles utmärkt! Harry vakna vid 4.18 och var ledsen men somnade snabbt om bredvid mig. Precis när han somnat hör jag Sixtens underbara klafs klafs steg och skyndar mig lägga ner Harry i sin säng, där han faktiskt fortsatte sova, och tog upp Sixten och la honom bredvid mig. Där låg vi och sov och mös. Han låg helt stilla och bara njöt av att få ha pappas täcke och hela hans sida för sig själv. Vid 6 så vaknade Harry, och när han vaknar är det inte mys som gäller, nej upp på en gång ska han. Så vi smög till Sixtens rum och rullade runt bland madrasser och kuddar. Det är Harrys favoritsyssla. Finns inget bättre än att rulla runt bland kuddar tydligen. Eller jo förresten att kasta ur blöjor ur blöjhinken, klättra på stolar, diverse parkeringshus och så klart mammor är också kul.

Nu är dom två äldsta på dagis. Jag har tagit itu med hemmafrusysslorna igen (för på nåt sätt så händer det  inte så mycket med dom när man är sjuk, det kommer ingen vikarie). Alltså tvätt och åter tvätt. Harry sover lite och jag funderar på om jag även ska våga mig på en kaffe. Jo lite tar jag, annars dör jag nog stora kaffedöden.

Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0