En sådan otrolig kärlek

känner jag till mina barn som jag inte trodde var möjlig. Ibland kommer det till och med en tår när jag tittar på dom.Av någon underlig anledning så infaller detta tillstånd oftast när dom sover.......


Idag har Harry och jag varit på en liten utflykt efter lämning på dagis. Vi var nämligen iväg och fikade hos en kompis. Hon har en treåring och en sexmånaders bebis. Lite senare slöt en till kompis upp med sin tre månaders bebis. Verkligen trevligt att prata med andra vuxna över en kopp kaffe. Jag MÅSTE ta mig ur min lilla bubbla som jag lever i. Annars kommer jag nog inte funka normalt i sociala sammanhang snart. Visst är det trevligt att prata barn men jag måste ju för tusan kunna snacka om någonting annat. Annars så blir jag ju likadan som en sån där tant utan barn men med hundar som bara pratar om sina pälsdjur. Nej skärpning Ylva! Ut och va som folk och med folk!


Nu kallar dock dom eviga hemmafrusysslorna på mig,,,,dom tar ju aldrig slut!!!


Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0