Gräsmattefascist eller vad man nu ska kalla det.
Jajamen det är jag det! Jag vill ha en perfekt gräsmatta, nästan som en golfgreen.(eller vad det nu heter på golfspråk, jag menar den delen av golfbanan som är som kortast och mest välskött) Jag vill så gärna ha den perfekta gräsmattan men så blir det aldrig. Igår var det premiärtur med klipparen. Och mannen hade letat på en dunk med bensin. (som vanligt så snor han jämnt min gräsklipparbensin till sina bilar!!) Jag och Elsa körde igång. Hon med sin plastklippare och rosa hörselskydd och jag med min gula Stiga och peltorlurar! (för dom som inte vet vad peltorlurar är så är det hörsleskydd med radio i, kan vara en av världens bästa uppfinningar)
Vi hann med halva gräsmattan innan det var dags att gå in och käka, sedan bada, smörja och allt det där. Och inte blev den perfekt heller....Det finns liksom ingen tid för finlir nrä man har småbarn. Det är bara att köra på så man blir färdig. Man börjar ju dock fundera på hur man kommer bli som pensionär (eller när ungarna blivit tillräckligt stora så man slipper passa hela tiden), kommer man bli en sån där som går och spatserar och drar upp maskrosor hela tiden? Eller tvättar bilen varannan dag? Eller kommer det gå så långt att jag kanske tom går med sax vid rabattkanterna? Huvaligen, hemska tanke!
Att jag "gillar" att klippa gräsmattan är nog den enkla förklaringen att det är då jag får min "egentid". Ett uttryck jag ALDRIG använt innan jag fick barn. Andra exempel på egentid är när mannen tar ungarna så jag kan städa! Har aldrig tyckt om att städa men nu tycker jag (ibland skall tilläggas) att det kan vara riktigt rogivande!
Vid såna tillfällen som denna "egentid" infaller så börjar jag fundera på vad sjuttsingen jag gjorde med tiden innan barnen. Då hette dessa saker måsten och var av ont blod att göra.
Fast det är klart då jobbade jag mer än 100% och tränade fotboll minst 2 ggr i veckan och inte att förglömma så eldade jag hela vintrarna!
Nu slipper jag eldningen och fotbollen hinns inte med. Och tur är väl det för nu har jag ju 3 små underbara småmänniskor att ta hand om istället. För fy bubblan vad tråkigt livet skulle vara utan dom!
Over and out!
Vi hann med halva gräsmattan innan det var dags att gå in och käka, sedan bada, smörja och allt det där. Och inte blev den perfekt heller....Det finns liksom ingen tid för finlir nrä man har småbarn. Det är bara att köra på så man blir färdig. Man börjar ju dock fundera på hur man kommer bli som pensionär (eller när ungarna blivit tillräckligt stora så man slipper passa hela tiden), kommer man bli en sån där som går och spatserar och drar upp maskrosor hela tiden? Eller tvättar bilen varannan dag? Eller kommer det gå så långt att jag kanske tom går med sax vid rabattkanterna? Huvaligen, hemska tanke!
Att jag "gillar" att klippa gräsmattan är nog den enkla förklaringen att det är då jag får min "egentid". Ett uttryck jag ALDRIG använt innan jag fick barn. Andra exempel på egentid är när mannen tar ungarna så jag kan städa! Har aldrig tyckt om att städa men nu tycker jag (ibland skall tilläggas) att det kan vara riktigt rogivande!
Vid såna tillfällen som denna "egentid" infaller så börjar jag fundera på vad sjuttsingen jag gjorde med tiden innan barnen. Då hette dessa saker måsten och var av ont blod att göra.
Fast det är klart då jobbade jag mer än 100% och tränade fotboll minst 2 ggr i veckan och inte att förglömma så eldade jag hela vintrarna!
Nu slipper jag eldningen och fotbollen hinns inte med. Och tur är väl det för nu har jag ju 3 små underbara småmänniskor att ta hand om istället. För fy bubblan vad tråkigt livet skulle vara utan dom!
Over and out!
Kommentarer
Postat av: MammaMu
Ja du, det är ett mysterium. Jag har också undrat många gånger vad man fördrev tiden med "förr i tiden"...
De är förresten väldigt söta, de små, när de springer runt med sin plastklippare och hörselskydd!
Lycka till med gräsmattan ;-)
Trackback
