Jag gjorde det!

Tack för kommentarerna från förra inlägget! Med tips och råd.Jag har inte helt stoppat pluggandet i soptunnan. Utan det finns där i bakhuvudet. Finns ju en hel del utbildningar som man faktiskt inte ens vet om, och en uppsjö av kurser. I och med att jag bor där jag bor så finns det även några högskolor/universitet att välja på också. Jag funderar vidare och börjar titta runt lite i pluggdjungeln innan jag förkastar iden. Samtidigt som jag kollar platsbanken. Kändes bara så hopplöst igår men idag (med era ord i ryggen) känns det så mycket bättre.

Nu till något mycket mer roligare! I onsdags var ju jag till frissan. som sagt, och nej ingen ny frisyr blev det,bara en enkel toppning. Men efteråt så gick jag och shoppade lite, gjorde av med 1435 kr den timmen jag var på stan (inkl klippningstiden). Köpte dyyyyrt schampo och presenten till mormor men det som var mest chockerande var nog att jag köpte joggingskor till mig själv!!

Under hela min "karriär" som fotbollsspelare sprang jag inte ett enda steg i onödan, alltså jag var inte ute och löptränade på egen hand. Och på försäsongen när vi hade löpträning tillsammans i laget så var det inte många ggr jag var med. Och när jag väl var med kom jag alltid sist eller så fuskade jag och sprang mycket kortare än dom andra.Man kan säga att jag ALDRIG har fattat grejen med att springa (förutom med en boll)

Igår körde jag premiärturen med dom nya rosa pjucken! Värmde upp med att klippa gräsmattan, ta hand om 4 barn OCH laga kvällsmat.
Jag sprang inte långt eller fort men jag sprang. Ca 2 km blev det och man ska inte gå ut för hårt. Det som var roligt att upptäcka var att efter att jag slutat med cancerpinnarna så orkade jag mkt längre med lungorna än jag gjorde innan.Mindre bra var att jag fick det bekräftat att inte en enda av fotbollsmusklerna fanns kvar!
Sportbh:n var på men när man är så här otränad och slapp skulle man behövt sportbh för häcken också! Det var fasen vad den svängde, den var liksom överaltt. Jaja nu är jag igång iaf, och jag kom ur sängen imorse och det känns bra. Vi börjar sakta och kort och ökar när jag känner att jag klarar av det. Säg det inte till någon men det var faktiskt kul att springa!

Over and out!

Mitt härliga (och ibland otroligt tålamodsprövande) gäng!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0