Jobb

*Det där med att jobba och inte vara varken behövd, önskad och knappt anställd är ingen hit säger jag bara.
På ren svenska så kan man sammanfatta det med Fy fan!
Utan att som vanligt inte gå in på detaljer så blir jag mest förundrad över hur människor jag känt i över 10 år helt plötsligt blir känslokalla och som zombisar. Att man överhuvudtaget verkar tappa känslan för logik, förnuft och medmänsklighet.
Tur att jag har så mycket semester sparad. Och med det så återgår jag till mina ostbågshjärtan och lite trevligare saker som soffmys med den älskade

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0