Ylva

igen! Tiden går så himla fort. För ett år sen så var vi på akut ultraljud på min födelsedag. För två år sen låg Sixten i magen och vägrade komma ut. För tre år sen minns jag inte. För fyra år sen låg Elsa i magen, alldeles "nytillverkad". Åren innan dess var det fest varje födelsedag. Men ärligt så har det där med att fylla år förlorat charmen efter att man blev 20. 35 år är lite "magiskt" eller hur man nu ska uttrycka det. Nu har jag levt ett halvt liv! Hur fan gick det till? Och inte har det blivit som man trodde helller. Det har inte vait dåligt, bara annorlunda mot vad jag trodde. Man kan dela upp det i BC (before children) och AC (after children). Och båda delarna har sin charm. Jag försöker leva efter mottot "Jag ångrar ingenting". (finns väl eg bara en enda sak jag ångrar och det är att jag började röka, måste ta tag i den biten när Sixten väl sover hela nätterna, nu finns det ingen ork till det)

Den stora händelsen den här veckan är inte Elsas Uppsala besök eller min födelsedag utan att Sixten gick på toaletten 2 ggr igår! Både bajsade och kissade! Wiiiihehooo nu ska jag försöka få honom att gå mer mot blöjfri tillvaro, iaf på dagarna.

Vad glad jag är som har mina föräldrar! Dom ställer alltid upp när vi/jag behöver barnvakt. Och har dom något inbokat så brukar dom ändra för vår skull. Känns himla bra med tanke på alla sjukhusbesök som vi har. Närmast är det den 7.e då vi ska på analys för Sixtens hörselprov från Uppsala. Sen den 29.e ska Elsa, Sixten och jag på öronrensning! Hahaha då kanske man hör något igen, både spännande och nervöst, men fixar Elsa det så ska väl tamejtusan jag fixa det!

Nu mer kaffe så man kanske eventuellt förhoppningsvist nog vaknar till liv någongång!

Over and out!

Vilken tapper tjej vi har! Hon var jätteduktig hela dagen i Uppsala igår. Först audionomen, och hörselprovet gick jättebra. Visst hon gjorde lite egna regler när hon tyckte att det tog för lång tid innan pipet kom, men sen när hon fattade principen gick det galant. Provet visade precis som vi har trott hela tiden att hon hör bättre än vad testet vid sövningen för ett år sen visade. ÄVen testerna i Västerås är fel, för där har dom bara fått ut några få punkter på hela skalan som behövs. Så det var en bra start på dagen. Efter det fikade vi, ELsa åt upp sin dammsugare på ca 7 sekunder sen tog hon en tugga av min och pappans kaka! Efter det var det kuratorn som väntade. I mitt tyckre rena fjantet. Sen åt vi mat, korv, fast Elsa tyckte det var mer roligt att få dricka cocacola på en måndag! Sen var det logopedens tur, och om jag tyckte kuratorsnacket var fjant så går det inte att beskriva hur fjantigt och fel det var med logopeden. Elsa gillade henne inte heller för hon ville inte alls  göra som hon sa. Sista besöket på  dagen var det viktigaste, läkarna. Efter samtal och titt i Elsas öron konstaterade dom att implantat kan vi vänta med ett tag. Vi har lite is i magen. För hon hör än så länge för bra. Och det finns en risk när man opererar i öronsnäckan att man kan mista den hörseln man har vid operation. Så det var skönt att få det svaret, för det var ju det vi ville. JAg har varit skeptisk heöla tiden till detta men tänkte att man kan ju ta del av informationen iaf. Under hela dagen var Elsa glad och hur bubblig och snäll hela tiden. Vi var helt slut när vi kom hem. Och tröttheten sitter fortgfarande i. Att vara på ett skitigt sjukhus var inte det bästa för mitt öga, som blev sämre. Så nu är det droppa droppa droppa för att kunna se nåt igen.
Nu kallar maken på mig i soffan.....

Over and out!

Nä nu får det vara slutklagat för ett tag! Ögat börjar bli bättre, grabbens öra är ganska okej. Har t om fått upp julgardiner och lite pynt. Adventstakarna har förstås Sixten pillat på som dom lyser lite väl starkt nu (pappa lagi som det heter här) Elsa och Sixten tittar på film och äter äpple, Harry sover lugnt och behagligt, kaffedoften sprider sig i huset, jag tror faktiskt att jag trivs rätt bra med livet just nu!

ÄR nervös inför morgondagen då vi ska till Uppsala för information/möte om implantat för Elsa. ÄR fortfarande skeptisk till om hon verkligen behöver det. Och en hel jävla dag i sjukhusmiljöer är inte kul för mitt öga (eller psyke). Men men det är bara att bryta ihop och komma igen. Lite intressant ska det iofs också bli, för jag vet inte så mkt om implantat.

Trevlig första andvent blev det.....regn och 10 plus! Nåja då får man ju en anledning till att inte gå på julskyltning.

Nu skall här intagas ett stycke kopp kaffe med pepparkaka till!

Over and out och GOD JUL!!

unge sov nu, det är natt, du är trött (jag är trött). Nu har du hållt på i över en timme och snurrat. SOV!!!!!!NU!!!!!!!!!


Över and out!

för nu är jag förbannat trött på att må piss. INGENTING blir roligt när man har ont. Stressad känner jag mig också med tusen sjukhusbesök både för mig och ungarna som väntar och till råga på allt den där jävla julen! Hatar verkligen julen som bara innebär en massa krav på städning, pyntning och dessa förbannade jävla julklappar som skall köpas. Och sen detta krav med att alla ska få för exakt lika mycket, fan om nån får för 2 kronor mer än vad som var överenskommet! Nä nu vill jag gräva ner mig till våren, och inte komma fram förrän solen lyser och det är kortbyxväder.

Over and out!

Dags för återbesök idag  Känner mig inte bättre så får hoppas att dom "ser" vad fan som fel på dessa ögon. Lte tröttsamt är det. Och mellankillen har problem med bölder i sina öron. Det är inte kul i den Jansvikska familjen just nu.....

Over and out!

Som bara fortsätter och fortsätter. Statusen för den idag är fortfarande halvblind, en fågel som kvittrar i örat (dö förbannade fågel!) kli på hela kroppen. Annars så funkar den väl rätt okej. Så veckans händelser kommer att bli droppa, droppa och åter droppa ögat. Inte nog med att man är blind, det gör ont också. Trots bedövningsdropparna. Jaja det som inte dödar det härdar heter det ju.
Nu skall det mosas och mixas mat till den minsta, som äter som en hel häst! (och skiter därefter...)

Over and out!

Jag hatar min kropp! Att den är ful och lite småskavanker gör mig inget men när den är så utomordentligt dåig att det inte funkar i vardagen är det inte kul längre. Fixar man ett ställe så börjar nästa ställe att jävlas. Som på en gammal bil. Men dom kan man ju renovera upp och t om få upp i värde till skillnad från denna skitkropp som nu är i så dålig kondition så den inte ens kan skänkas bort! Om man kunde göra ett kastbyte (som det heter på bilspråk) till något likvärdigt, går  även med på fulare och t o m hår på bröstet, men som fungerar bättre än denna så hör av er! Jag byter direkt!

Over and out!

Undvek att skriva nått igår för det hade bara blivit en massa kräk om sjukdomar, väder och tråkiga ungar! Idag är det bättre med alla sjukdomar, iaf för ungarna som ville och fick åka till dagis. Mitt förbannade öga är däremot fortfarande knepigt. Väntar på samtal från ögonmott för att få lite medicin. Ska försöka få det utan att behöva åka in och visa ögat och konstatera att det är en liten infektion, för det vet jag redan att det är.

AAAHHHH jag har blivit bebissjuk! Så fort jag läser om, ser bebisar eller bara nån pratar om bebisar vill jag ha en lite till! Jag vet jag är helt sjuk i huvudet.( om jag hade sagt det för 4-5 år sen hade jag asgarvat åt mig själv för så trodde jag aldrig att jag skulle känna) När jag tittar och leker med minsta som snart är 8 månader så blir jag alldeles varm och kallsvettig inombords när jag vet att det är min sista bebis. Efter att dom blivit 6 månader händer det ju så mycket i deras liv, dom lär sig åla, krypa skratta när man gör en grimas, och blir så himla mysiga. Får påminna mig hela tiden om dom där jobbiga stunderna när bebissjukan blir för stor. När alla springer åt olika håll när man ska klä på för att gå ut. När det kastas mat på golvet, medvetet. När det springs på nätterna, när dom kastar sig på golvet för att bara vråla rakt ut när dom inte får som dom vill. Då är bebissjukan som bortblåst. Men sen kommer dom där gulliga söta sakerna fram. Som när man får världens största kram när man hämtar på dagis, ett skratt direkt när man vaknar på morgonen, alla tokiga saker dom hiitar på, och framförallty när dom skrattar så dom nästan kiknar ur. Tur i oturen att jag har en "gammal" make och att jag själv inte är speciellt ung. Min kropp säger dessutom att nu är det nog. Men jobbigt är det med den där bebissjukan.....

Nu kallar det minsta underverket på mig så här skall gosas bebis!

Over and out!

Så var denna helg förstörd av den förbaskade febern! När 2/3 av barnen har feber, varav den ena hög, och den sista tredjedelen snorar fom om han tagit hela Sveriges snor i sin näsa så är det bara ett faktum att här blir inget gjort i helgen. Som grädden på moset så krånglar mina ögon,,,igen. Ögoninfektion ogillas starkt.

Ska hålla dottern sällskap vid filmen och hinka kaffe resten av dagen. Hoppas ni får en trevligare helg!

Over and out!

Vilket alltid är lika välkommet. Dagens status för familjen är att mellangrabben fortfarande har feber, dottern är ledig från dagis och minsta killen är sådär allmänt snorig. Alltså full fart och bråk lite då och då (med andra ord som vanligt)

Och varför leker barn som bäst när dom nyss har bajsat?! ÄR ju nästan omöjligt att få byta blöja på dom då.

Ska försöka undvika att skriva vad vi gör på dagarna, för dom ser i stort sett likadana ut. Frukost, lek ,medling av slagsmål byte av diverse blöjor, lek, nån sover, mat, nån sover, byte av diverse blöjor, lek, medling av slagsmål, eventuellt gå ut, nån sover, medling igen, bad,byte av diverse blöjor, mat, lek, medling igen, nattningsprocedur. Ungefär så går dom till.

Inte så kul att läsa för varken er eller mig.

Tycker det där med ord är fruktansvärt kul. Både nya och gamla. Jag menar hur ofta använder man ordet ideligen i sitt dagliga tal? Inte så ofta om jag får gissa. Blir därför rätt fascinerad av det amerikanska språket, som skall skiljas från engelskan. Dom använder helt otroligt svåra, konstiga och framför allt långa ord när dom pratar. Vet dom ens vad dom pratar om? Kommer inte på något exempel just nu, men om man lyssnar på vad dom säger i något pratshowsprogram, typ Oprah eller Dr Phil så har dom ett minst sagt annorlunda uttryckssätt. Det roligaste är nog att barnen använder samma sorts tal som dom vuxna. Låter helt koko i  mina öron! Kommer troligtvis att återkomma till det där med ord. Annars tycker jag det kan vara kul att prata på ett formellt språk ibland. Typ "blankettsvenska", om inte annat så låter man som en fullfjädrad byråkrat och det ger väl pondus,,, eller kanske inte men kul är det.

Jahapp och där var friden slut. Dags att jaga lite ungar och bälja i sig en stycke kopp kaffe.

Over and out!

Tänkte göra ett försök att beskriva lite om hur jag träffade mitt livs kärlek och varför just han är det. Varning utfärdas för att det kommer fullkomligt ösa klyschor i detta inlägg.

Vi träffades genom nätet, eller Interrrrnet som det heter. En dejtingsajt till råga på allt. Jag hade varit i stort sett ensam i nästan 2 år när jag tänkte att jag skulle prova det där med nätet. För på krogen hittas endast one-night-stands! Många kaffedejter blev det och träffade både trevligt och mindre trevligt folk. Men det klickade liksom inte med nån. Sen fick jag ett meddelande av denna man. Och vi började skicka lite meddelanden till varann för att sen gå över till msn. Vissa kvällar satt vi ich chattade fram till 3 på morgonen. Inte så bra när man skulle upp och jobba kl 7. Han var allt det jag inte vill ha egentligen. Alldeles för gammal för mig (14,5 år för att vara exakt) han hade barn sedan tidigare, han var korthårig OCH det var tom grått. Men det värsta var nog att han hade mustasch! För inte skulle jag ha en sån. Men vi hade ju så förbaskat roligt när vi chattade så jag tänkte att det är lika bra att träffa denna man i verkligheten också så kanske jag kan sålla bort honom, eller han mig. En fredagseftermiddag i augusti 2007 kom han hem till mig på kaffe och mandelkubb (vilket jag hatar men han älskar). Det sa inte klick för mig den gången, tydligen gjorde det för honom (tur för mig). Men dagen efter så hade jag så ont i käkarna av allt skrattande så jag kunde inte låta bli att tänka på honom. Chattandet fortsatte och även besöken hemma hos mig. Till saken hör att han bodde 13 mil bort och fick aldrig sova över hur sent det än blev. Till slut tänkte jag att jag måste ju komma till honom också. då kanske jag verkligen kan sålla bort honom (vilket jag inte hade lyckats med hitills). Sagt och gjort, åkte till honom en tisdag och plötsligt så händer det som absolut INTE fick hända, jag började ju bli kär i honom! Blev kvar och åkte hem på lördagen. Efter det så finns det bara han i mitt hjärta (japp där kom första klyschan) Att man kan bli så förbaskat kär i en människa så det gör ont rent fyskiskt när man inte är nära den. Helt obegripligt.

(VARNING FÖR NU BLIR DET MASSOR AV KLYSCHOR)

Han är underbar på alla sätt och vis. Vacker, söt och ibland till och med snygg! Intelligent, rolig och snabb i käften. Han tar fram sidor hos mig som gör att JAG tycker om mig själv (vilket jag aldrig har gjort förut), han har gjort mig glad över livet även när det är tungt. Han är min klippa och min allra bästa vän. Tack för att DU finns Michael!
För jag älskar honom lika mycket som för 4 år sen. Till och med mer! Även om allt har gått fort, sambo, förlovning,1 barn, flytt, 2 barn, giftermål, husköp, 3 barn så växer min kärlek till honom varje dag.

Hoppas inte det var nån som kräktes för mycket av detta inlägg, om så är fallet ber jag om ursäkt. Men det finns nog en anledning till att dessa meningar är just klyschor, dom används ofta!

Kyss och kram! Mer kärlek åt folket!

Jag hatar verkligen feber! Nu har mellangrabben feber igen. Går ca en vecka mellan gångerna. Man hinner lagom tillbaks till vardagsrutinerna när det kör igång igen. Och det där med att planera in nånting är ju bara såååå kört. Så nu har jag fått kräka av mig lite.


...har funderat mycket på varför vi i Sverige är så himla åldersfixerade, även jag. Som  tex när man presenterar någon i ett tvprogram - Kent 41 år sopåkare. Vad säger det om honom eg? Och vad ser man för inre bild av honom?  Och varför måste man presentera sig med vad man gör på jobbet? Är man en "bättre" människa om man jobbar på bank än om man är undersköterska på ett äldreboende? Eller är det så illa att man tom är värd mer om man har ett "finare" jobb och massor av studieskulder som man aldrig kommer kunna betala tillbaks än om man är en "vanlig" arbetare? Inte upp till mig att bestämma det men det verkar över lag att det är så, tyvärr! Och för skojs skull (om någon nu överhuvudtaget läser denna blogg!) så skulle det vara intressant och veta vad noi tror att jag jobbar med. Iofs så var det ett tag sen sist pga ständigt barnafödande men när det begav sig så jobbade jag faktiskt. Har ju inte avslöjat så mycket om mig men ändå.

Annars så fattar jag inte var tiden tar vägen? Den liksom bara rinner iväg. När man var liten var ett sommarlov hur länge som helst. Nu är ett halvår som en vecka! Börjar kanske bli senil redan nu....

Over and out!

Det undrar jag med ibland! Men om man ska ta det lite kort så är jag en snart 35 årig mamma till 3 underbara barn som är födda 08. 09, 11. Alltså rätt tätt om man säger så. Från att ha varit lite av partyprinsessa så blev jag helt plötsligt en helt annan människa när ungarna kom. Med andra värderingar och tankar på både barn och hur livet skall levas. Det var ju inte så att dom bara regnade ner en dag (barnen alltså) utan jag träffade en underbar man efter att ha varit skild i ett år. Hade t om ställt in mig på ett liv utan barn när han kom in i mitt liv. Efter det så hände allt rätt snabbt. Vi träffades i slutet på augusti 2007, flyttade ihop i okt och blev med dottern i slutet av nov. Sen har det bara rullat på. Att träffa den stora kärleken relativt sent sett i livet gör  nog att jag inte är så mycket för status och prestige. Är för övrigt totalt ointresserad av matlagning, inredning och allt annat som dom flesta skriver om. ÄR inte heller ett dugg präktig eller duktig. Det var lite om mig, mer kommer nog men nu måste jag dra up byxorna som dottern dragit ner samtidigt som hon spelar munspel och skrattar åt sin mamma!

Over and out!

Jaha ja så var man igång med detta som alla andra har hållt på med i typ 100 år. Vi får se om jag får blodad tand eller om det inte alls är min grej. Är ju totalt ointresserad av datorer så vet inte ett dugg om hur man gör med allt detta. Den som lever får se!

Over and out!